Heron TP, Israel Aerospace Industries största drönare, väger fem ton och kan flyga 50 timmar i sträck. (Ben Sales / JTA)
Airport City, Israel (JTA) - En israelisk soldat sitter i en kontorsstol i en luftkonditionerad metallkammare och stirrar på två skärmar sida vid sida. Man visar en karta med en rörlig punkt. Den andra visar en videoström. Bredvid soldaten är tre fler identiska stationer. Soldaten är inte en flygledare, men en pilot, och hans flygplan kallas obemannat system (UAV), mer känt som en drönare. Välkommen till nästa generation av det israeliska flygvapnet. Israel har länge förlitat sig på överlägsen luftförmåga att upprätthålla en militär framkant i Mellanöstern, och dess piloter är bland de mest respekterade soldaterna i landet. Nu är Israels drönare högkonjunktur, och experter förutspår att inom decennier kommer bemannade färder till stor del att vara en minne blott - särskilt i riskfyllda stridsuppdrag. Under Israels operation i Gaza förra året, Molnstodsoperationen, spelade israeliska drönare en viktig roll på slagfältet. "Redan idag ser vi att tekniken kan arbeta snabbare och bättre än våra fem sinnen, som är begränsade," berättade Tzvi Kalron, marknadschef för Israel Aerospace Industries, i en intervju under en turné nyligen på en israelisk drönaranläggning. "När du tar bort den mänskliga faktorn i strid och skickar verktyg som vet hur man gör det bättre, är det lättare." Med två stora drönartillverkare - Israel Aerospace Industries, ett statligt företag, och Elbit Systems - Israel är världens näst största producent av drönare, efter USA, och världens största exportör av drönare. IAI började tillverka drönare 1974, sysselsätter 1.000 personer i drönardivisionen och säljer till ett värde av omkring 400 miljoner dollar av drönare per år. Företaget exporterar till 49 länder, inklusive Nato-allierade kämpar i Afghanistan, som Kanada och Australien. Kundlistan innehåller även enligt uppgift några amerikanska rivaler, såsom Ryssland och utvecklingsländer som Nigeria. Ungefär en femtedel av IAI:s drönare stannar i Israel. De sträcker sig från 5-tons Heron TP, som kan flyga så högt som 45.000 fot och stanna i luften i 52 timmar, till den handhållna Mosquito mikro-drönare, som väger mindre än ett halvt kilo och an flyga nästan en mile. Heron ser ut som ett överdimensioneratt, grått fjärrstyrt flygplan, med en radar som sticker ut från toppen och, naturligtvis, utan utrymme för en pilot. Tillsammans med flygvapnets drönare planerar Israel Defense Forces att införliva drönare i infanterienheter. Soldater får bära en demonterad mini-drönare i två ryggsäckar och när de patrullerar städer, monteras drönarna, startas med en slangbella och övervakas med fjärrkontroll. Spöket, som denna drönare är kändm väger nine pounds och kan hjälpa enheten att eliminera döda vinklar och enligt IDF:s talesman Eytan Buchman, övervinna "Fog of War". "Du kan inte se runt hörnet, du vet inte vad som finns på andra sidan av kullen," sade Buchman. "Det är definitivt användbart när du står inför gerillamotståndare och är starkt beroende av överraskningsmomentet." Han tillade att drönare hjälper till att rädda civila liv genom att identifiera civila nära ett bombmål och hjälper omdirigera bomben frö att undvika dem. Spökets enda utskjutande del är också dess dyraste delen: en liten, rund kamera som sticker ut från drone, är sårbar. För att skydda kameran vänder Spöket upp och ner innan det landar. Kalron sade att IAI hoppas att expandera sins drönaralternativ under de kommande åren, utveckla smygande drönare som är svårare att se och höra, och arbetar på en mikro-drönare med vingar som fladdrar som en fjäril - ett begrepp som kallas biomimetik. IAI expanderar också drönare för "civil användning, som övervakning av stora folkmassor och arenor". IAI:s drönare används för övervakning, fotografering och att spela in ljud och video, enligt Kalron. Han diskuterar inte deras möjligheter i strid "bekämpa förmåga, IAI:s webbplats innehåller gränserna för nyttolast för olika drönare. Drone-experten Arie Egozi vid online-publikationen Israel Homeland Security sade att "ur ett tekniskt perspektiv kan varje drönare" skjuta missiler. "Du sätter bomber under vingarna och skjuter dem," sade Egozi. Vissa kritiker hävdar att användningen av drönare väcker allvarliga moraliska och juridiska problem. Debatten har särskilt värmt upp om den amerikanska användningen av obemannade fordon för riktade mord i Afghanistan och Pakistan. Även om drönare inte är utan sina israeliska kritiker har de provocerat mycket mindre kontrovers här än i USA. För många israeler är en framtid önskvärd där planen flyger obemannade och piloter löper mindre risk för dödsfall eller fångas, en välkommen utveckling. "Om du kan föra piloterna utom fara, är det naturligtvis bättre", säger Uri Aviv, en civil flyginstruktör som tillbringade 15 år i israeliska flygvapnet. "Den moraliska frågan handlar om att slå målet, inte vilken typ av vapen. Det spelar ingen roll om du använder en kanon, en tank, ett plan eller en drönare. En pilot kan inte se vem han träffar - det är samma sak med en drönare ". Störst oro upp av drönare, säger Hebrew University filosofiprofessor Moshe Halbertal, är att deras exakta precision kräver mer av soldaterna som driver dem. Befriad från stress och osäkerhet av att flyga ett plan, sade Halbertal att soldater måste ta mer tid att "identifiera vem som är ett legitimt mål" och granska beslutet innan ett tillslag. Halbertal sade att han tvivlar på att "de som arbetar med drönare kommer att vara mycket snabbare att använda vapen" än traditionella piloter. Egozi sade att den större frågan för Israel handlar om effekten av att exportera till länder som Ryssland, som har gett teknik till israeliska motståndare som Iran och Syrien. Israels avtal med Ryssland har krävt löften att Ryssland inte säljer viss missilteknologi till Iran. Varje exportaffär för IAI måste få godkännande från det israeliska försvarsdepartementet innan den slutförs, enligt Kalron. Han sade att han ser fram emot en dag då 95% av arméns luftfarter är obemannade och det israeliska flygvapnet inte behövs. "Om 20 eller 30 år kommer de att flyga drönare på kommersiella flygningar," sade Kalron. "Det är en trend som utvecklas snabbt. Teknik är bättre än alla mänskliga förmågor. " Ett antal europeiska länder har köpt eller håller på att köpa från Israel.
Hamas försöker ta kontroll över de kommersiella varor som passerar i stället för den palestinska myndigheten, vilket äventyrar säkerhetsarrangemangen.
Lastbilar som transporterar gods från Israel till Gaza (COGAT arkiv foto)
(Meddelat av COGAT - Samordning av myndigheternas verksamhet i de ockuperade områdena)
Över 70 lastbilar lastade med mat och andra varor väntar för närvarande på den israeliska sidan av Kerem Shalom-korsningen för sina palestinska motsvarigheter.
Korsningen fungerar för närvarande inte , eftersom det palestinska entreprenör som ansvarar för den palestinska sidan beslutat att inte öppna passagen idag.
Hans beslut kommer från försök av Hamas att ersätta den nuvarande entreprenören med en de själva har valt. Hamas har aktivt försökt driva ut den palestinska myndigheten och ta hand om förvaltningen av Kerem Shalom, så att de kan samla in tull från varor som kommer in i Gaza.
Dessa åtgärder från Hamas hotar de nuvarande säkerhetsarrangemangen och hotar genomförbarheten av korsningen.
Samordnaren i myndigheternas verksamhet i de ockuperade områdena, generalmajor Eitan Dangot, talade i morse med högre tjänstemän i den palestinska myndigheten för att hålla dem informerade om händelseutvecklingen och att betona att Israel inte kan tillåta driften av korsningen under sådana omständigheter med de uppstående säkerhetriskerna.
Kerem Shalomkorsningen är den primära överföringsorten för handelsvaror som passerar in i Gazaremsan, och tjänar därför en viktig funktion för civilbefolkningen i Gaza. Den ligger på den södra gränsen mellan Israel och Gaza och i genomsnitt överförs 300 lastbilar med mat och andra nödvändigheter där varje dag. Korsningen har varit platsen för många terrorattacker i det förflutna som har tvingat korsningen att stänga tillfälligt, dagens händelser är dock första gången som Hamas har stängt Kerem Shalom på detta sätt.
Har du sett den rubriken i några svenska skvallertidningar? Det standardardiserade gnället på Israel. Du - Israel har ingen alls skyldighet att ge en enda palestinaarab jobb! Är det vad alla gnällspikar vill? Människor Abbas inte har brytt sej om att skaffa jobb åt genom att sätta upp exportindustrier som skulle göras enligt Osloavtalen för 20 år sedan. PA har inte gjort ett dugg, EU har inte gjort ett dugg, USA har inte gjort ett dugg, FN har inte gjort ett dugg, Sverige har inte gjort ett skvatt, bara skyfflat pengar över palestinaaraberna så de ska känna sig som världens socialfall.
Och det är Israel som gör hela jobbet, varför har inte Abbas och PA bett om tillstånd att bussa palestinaaraber med arbetstillstånd till Israel? Nähä, då kan man ju inte skylla på Israel.
More permits for Palestinians working in Israel– On September 27, 2012, the number of permits for Palestinians to work in Israel was increased by 5,000. To date, there are 46,450 permits approved, of which 34,118 are being used. Since February 2011, Israel increased the number of work permits by 49% (15,250 permits). In 2012 alone, Israel has added 10,000 permits. In addition, 24,660 Palestinians are employed by Israelis in Judea and Samaria (West Bank). The average salary of a Palestinian worker in Israel or employed by an Israeli in Judea and Samaria is twice the average salary paid by a Palestinian employer.
3. Permits for overnight stay in Israel – Recently, the number of permits was increased by 40% (2,000 permits).To date, there are 7,000 overnight permits in circulation, 4,213 of which are in use.
4. More entry permits for Palestinian merchants into Israel– Recently, the number of permits was increased by 1,000. To date, there are 17,750 entry permits for Palestinian merchants, 15,700 of which are in use. These permits allow for multiple entrances and departures to and from Israel for commercial purposes, and are usually valid for two months.
Vad har PA (Abbas) gjort som tack för att Israel givit så många av hans undersåtar jobb, trots att de officiellt är fiender så länge Abbas vägrar sluta fred? Nada, nothing, inte ett dyft. Han sitter bara på sin rosa plasttron och orerar.
Och inget av det vet svenska massmedialäsare, de vet bara DERAS skrik från DERAS tron, kemiskt fria från kunskap inte TT förmedlat.
Likaså terrorstatiken som Israel måste skydda sina medborgare från. Terrorn som till stor del betalas av svenska skattebetalare.
Där har funnits israeliska bussar från area C i Judéen/Samarien där man inte har kollat palestinaarabers arbetstillstånd särskilt ofta, speciellt som många inte har något, och det är detta livsfarliga otyg som måste stoppas. Men det är klart, då minskas chansen att de dödar några judar så det nämns inte i våra kära TT-kontrollerade media.
Självklart dyker ordet apartheid upp när Israel måste skilja vän från fiende. Men ingen säger hur det ska göras. lögndetektor för var person? Hm, kan man ha apartheid mot alla? Israel har haft samma problem i 100 år - vakter som känt igenom dom vid varje större supermarket och biograf. Inte tjuter svenska tidningar för det. Jag minns det från 70-talet då jag var där en hel del. 2013 vaknar TT.
Mark Langfan Publicerad: lördag 23 februari, 2013 09:00
Hagel, som förslag som skulle passa Obama, planerar att skicka trupper till Judéen och Samarien (en gång i tiden den jordanska "Västbanken" under deras illegala ockupation 1948-67) där de snabbt hade blivit offer för Hamas terror. Detta är skriftligt. En undersökande rapport.
Det finns bara en anledning till att Chuck Hagel valdes av president Obama att bli USA:s försvarsminister, och varför Obama kommer att flyga i luften om han inte får honom bekräftad.
Hagel är den enda nu levande person dum nog att använda amerikanska "fredsbevarande" trupper till vad som garanterat är en dödsfälla på "Västbanken". Tror du mig inte??! Tja, i början av 2009, två år efter det att Hamas med våld tog över Gaza, hade Hagel tillsammans med en trasig luggsliten besättning av Israelhatare några starka "rekommendationer" för inkommande president Obama.
Jag kommer att låta Hagels "rekommendationer" från 2009 tala för sig själva. Men för att ge en aning av rationalitet, Florence Gaub, en NATO-forskare publicerade under 2010 ett NATO forskningspapper som beskriver några av problemen med en sådan utplacering. (Dvs det skulle behövas cirka 60.000 amerikanska / NATO trupper och cirka 160 miljarder dollar under 10 år.) Jag kommer att ge ett utdrag ur hennes rapport.
Obamas beslut att bekräfta Hagel är baserat på Obamas tro att Hagel kommer att lamslå Israel till varje pris: inklusive död för tusentals amerikanska soldater i händerna på Hamas självmordsbombare i den palestinska myndigheten.
"En sista chans för en tvåstatslösning i Israel-Palestina-avtalet" April 2009." Överlämnades till president Barack Obamas administration" av Zbigniew Brzezinski, Chuck Hagel, et al.
De amerikanska parametrarna bör återspegla följande grundläggande kompromiss:
[A] En icke-militariserad palestinsk stat, tillsammans med säkerhetsmekanismer som tar hänsyn till Israels oro samtidigt som den palestinska suveräniteten, och en USA-ledd multinationell styrka för att garantera en fredlig övergångsperiod. Denna koalition av fredsbevarande struktur under FN-mandat, skulle fungera under amerikansk ledning av en NATO-styrka kompletterad med jordanier, egyptier och israeler. Vi kan föreställa oss ett femårigt, förnybart mandat i syfte att uppnå full palestinsk dominans av säkerhetsfrågor på Palestinas sida av linjen inom 15 år. Sidan 6
III. Väsentliga frågor som måste lösas: Israel-Palestina
Säkerhet.
Gränsen mellan de två staterna måste vara fysiskt säker och helt kontrolleras i hela sin längd. En USA-ledd multinationell styrka skulle sannolikt vara nödvändig under en övergångsperiod när ett fredsavtal har ingåtts. Palestina skulle sannolikt vara icke-militariserat. Utan tvekan kommer Jerusalem att kräva speciell säkerhet och administrativ regim där egna och speciella arrangemang kommer att behövas för användning och reglering av palestinskt luftrum. Sidan 12
Israel-Syrien
Säkerhet. Demilitarisering av Golanhöjderna och begränsade militära zoner på båda sidor - allt sannolikt övervakat av multinationella styrkor som presenterar amerikanskt ledarskap - kommer att vara obligatoriskt. Page 13
Bilaga: Adressering Israels säkerhetsproblem
Utöver de nuvarande insatserna förväntar vi oss att, med fullständig enighet mellan parterna, kommer det att finnas en kraftfull internationell insats där externa väpnade styrkor under en period av obestämd längd kommer att hjälpa palestinska myndigheterna i utförandet av sitt ansvar på säkerhetsområdet och hjälpa dem att bygga kapacitet i att på sikt agera utan hjälp utifrån. Page 14
Naturligtvis kommer USA att spela en stor och kanske avgörande roll. Men det bör inte agera på egen hand - det bör finnas ett brett deltagande som återspeglar internationell konsensus om vikten av att stödja framväxten av en verkligt hållbar tvåstatslösning. Page 14
Även om General Jones' mandat har fokuserat enbart på Israel-Palestina-spåret är det klart att det också skulle krävas en stark amerikansk roll i genomförandet av säkerhetsrelaterade aspekter av en Israel-Syrien-överenskommelse [som USA ägnar sig åt i Syrien nu]. Utöver att hjälpa IDF med att förbättra kapaciteten för att kompensera för fullständigt tillbakadragande från territorier ockuperade på den syriska fronten sedan 1967, skulle USA utan tvekan spela en viktig roll i övervakningen av de demilitariserade Golanhöjderna och ge tidig varning för båda parter. Sidan 16
Enligt vår uppfattning går det inte att undvika en central amerikansk roll i att hjälpa parterna (särskilt den palestinska sidan) att uppfylla sitt säkerhetsrelaterade ansvar till varandra i samband med upprättande av två stater. Sidan 16
Gaub's 2010 Nato-rapport:
Forskningspaper - forskningsavdelningen - Nato Defense College, Rom - "Nato: Fredsbevarande i det Heliga Landet? En förstudie," av Florence Gaub. Mars 2010.
I detta dokument hävdas att en sådan uppgift skulle få kämpa hårt för att bli framgångsrik, och det är mycket sannolikt att den misslyckas. Även om tanken är intressant för någon som vill bevisa Natos globala kapacitet att genomdriva fredsprojekt, är chansen att denna strävan skulle gå väldigt dåligt och vanära Natos image på fler sätt än ett. Nato är för närvarande inte redo att ta sig an denna typ av uppdrag, och kan aldrig bli. Sidan 2
Starkt ljus, storstad
Dessutom finns det över 19 städer med mer än 100.000 invånare. Totalt, 4,2 miljoner invånare i området bor i städer av detta slag, med mer än en halv miljon som lever i flyktingläger. Detta i sig innebär två saker: för det första vapendepåer som är svåra att lokalisera utan lokal kunskap, och vapensmuggling underlättas avsevärt. Nedrustningsåtgärder skulle vara ännu svårare att genomföra än vad de redan är under vänligare omständigheter. Sidan 8
Mindre är inte mer, utyan mycket mindre
Oberoende av de lokala säkerhetsstyrkorna skulle Natos styrka i Palestina (därav den minimalistiska versionen), om den följer exempel på lyckade fall i Bosnien och Kosovo, behöva krafter från 43.700 till 76.000 män, däribland polisen. Av dessa skulle mellan 16.100 och 28.000 patrullera Gaza och mellan 27.600 och 48.000 Västbanken. Sidan 10
Nuvarande verksamhetsplatser skulle behöva minskas i storlek innan en lämplig storlek för ett Natouppdrag i Palestina skulle vara tillgänglig utan att införa längre installationer - något som många allierade skulle vilja undvika. Sidan 11
Vem gör jobbet?
Stabiliseringsuppdrag är till stor del infanteriuppdrag. Detta är toppat i vårt fall av det faktum att i värsta fall skulle det medföra urban krigföring och bekämpade, som också för infanteri är tunga uppgifter. Sidan 11
Enligt vissa beräkningar skulle 57.000 av de 76.000 män företrädesvis vara internationell civil polis eller gendarmeri. Sidan 11
Tid är pengar
Bortsett från kostnaderna för uppdraget i sig, kan ytterligare kostnader förväntas, på grund av utbildning av den palestinska polisen, byggandet av infrastruktur och tillhandahållande av utrustning. Enligt vissa beräkningar räknas mellan $ 9.61 miljarder och $ 16.72 miljarder per år att behövas, inte inbegripet återuppbyggnadsinsatser, som i fallet med de rekommenderade 5 åren skulle resultera i en total summa mellan $ 48.05 miljarder och $83.6 miljarder. Sidan 11
I ett nötskal
Natos uppdrag i Palestina skulle ha smala chanser att lyckas, och en hög sannolikhet för misslyckande. Man ska inte förblindas av uppfattningar om en historisk möjlighet och inleda en strävan som kan kosta Nato trovärdighet, prestige, pengar och bara existerar för att det verkar vara en politiskt symbolisk chans i livet att etablera Nato som en global säkerhetsleverantör.
Området det involverar presenterar aspekter som skulle orsaka mardrömmar hos varje kampanjplanerare - tättbefolkade stadsområden med mycket blandad och fientlig population, en flyktig politisk atmosfär där tidvattnet kan förvandlas på en sekund och en mycket erfaren motståndare om det någonsin kommer till upprorsbekämpning. Således skulle detta uppdrag behöva noggranna förberedelser, noggrann planering, tillräckligt med personal och finansiering, en betydande mängd politisk vilja, och skulle lämna en mycket smal marginal för framgång. I nuvarande skede, och med sina övriga pågående verksamheter verkar det oansvarigt att pådyvla Nato ett uppdrag som har alla ingredienser för att förvandlas till ett gungfly som motsvarar alliansens engagemang i Afghanistan. Sidan 12
Slut på Gaub's 2010 Nato RAPPORT:
Och nu till min analys: Florence Gaub s Nato College gör en verklig analys som exponerar Hagels amerikanska "fredsbevarande" "rekommendation" för den amerikanska försvarspolitiken till det bedrägeri det är. Baserat på Hagels direkta hat av Israel, och utan ett dugg av verkligt tänkande skulle Hagel haft Obama att begå det största felet i USAs historia någonsin för det amerikanska försvaret och föra tusentals amerikanska soldater till deras död, och förstöra Israel, USA:s ankare i Mellanöstern och östra Medelhavet.
Kan någon föreställa sig den depraverade analys Hagel har spytt ut medan han just nu är "medordförande" i Obamas "President Intelligence Advisory Board" ("PIAB")?
I själva verket nominerade Obama specifikt Hagel som medordförande för PIAB som belöning för Hagels vansinniga Mellanöstern- "rekommendationer" av 2009. Inte undra på att Obamas politik har gjort Irans kärnvapenprogram möjligt och förrått alla våra historiska allierade. "Hagel" och "intelligens" är ömsesidigt uteslutande. I 3 år har Obama sett Hagel visa sig vara ett användbar idiot som kommer att dansa till varje Kill-Israel-melodi Obama spelar för honom.
Så avslutningsvis kommer Obama att göra allting för att få Hagel bekräftad, Obama vet att Hagel och endast Hagel hatar Israel nog att leverera 1000tals av amerikanska soldater i liksäckar, och dum nog att gärna blåsa 160 miljarder dollar, som vi inte har, i syfte att göra Israel till en grav krympling, eller kanske till och med förstöra Israel.
Under 2007 såg Hagel Hamas övertagande av Gazaremsan på 10 sekunder blankt. Så 2009 visste han att 60.000 amerikanska soldater som han rekommenderar Obama att skicka in i "Västbanken" skulle ha omedelbart plockas ner av Hamas, och utsättas för flera självmorssprängningar som i Beirut 1983. Men i förening med Hagels höggradiga dumhet ville Hagel också sätta amerikanska trupper på Golan samtidigt. Tänk vad Assad skulle ha gjort med amerikanska trupper på Golanhöjderna! Lägg till några tusental amerikanska liksäckar.
Hagel skulle gärna spendera 160 miljarder dollar som vi kommer att behöva låna från Kina för att exponera amerikanska trupper till massmord och självmordsbombningar av Irans Hizbollah och Tel Aviv blir måltavla för Hamas avfyrade kemiska Katyusha-raketkaskader.
Men fatta nu detta, i början av 2009 visade Hagel hans totala besatthet att tillintetgöra Israel genom hans skriveri i 2009-papperets förord: "Kort sagt, kan de kommande sex till tolv månaderna representera den sista chansen för en rättvis, hållbar och varaktig lösning." Så 2009 var Hagel en våldsam förespråkare att 60.000 amerikanska soldater skulle ha utplacerats redan 2010, och 45 miljarder dollar redan ner i kloaken! Sådan försvarspolitisk galenskap bevisar slutgiltigt att Hagel är unik och komplett oduglig att vara USA:s försvarsminister. Hagels 2009 "Vitbok" visar bara en sak: Obama har i Hagel medvetet nominerat någon vars urusla försvarspolitik bara "överträffas" av hans uppenbara virulenta genetiskt-uppfödda tysk-polska hat för både israeliska och amerikanska judar.
De amerikanska senatorer som nu röstar för Hagels bekräftelse vet inte att de nu verkligen röstar för en utlokalisering av 60.000 amerikanska soldater till "Västbanken" och Golanhöjderna. Om senatorerna inte stoppar detta katastrofala tåg nu, kommer Obama-Hagels "freds"- lokomotiv att köra över dem när det blir dags för utlokaliseringsbeslut.
Av Chana Ya'ar Först Publicerat: 2013/02/20, 16:22
Utvecklad av professor Dan Sadot vid Ben Gurion-universitetet i Negev och professor Ze'ev Zalevsky vid Bar Ilan-universitetet tillsammans med doktorand Tomer Yeminy möjliggör den nya krypteringsmetoden smygande överföring av en optisk kommunikationssignal.
För närvarande patenteras processen som sprider överföringen med den nya krypteringsmetoden under brusnivån i både tid- och frekvensplanet.
Eftersom den använder provtagning åtföljt av tidsmässig och spektral faskryptering fångar en tjuvlyssnare som försöker upptäcka den överförda signalen endast upp brus, eftersom signalen är dold under brusnivån.
"Det är analogt med det mjuka ljudet av en härlig symfoni utspridd genom inspelning av bakgrundsljud," säger forskarna. "Den auktoriserade användaren som känner till den utspridda nyckeln är den enda som har möjlighet att upptäcka och njuta av symfonin utan den bullriga bakgrunden.
"Det bör noteras att analysen visar att det kommer att ta ett exponentiellt antal år för en tjuvlyssnare att bryta krypteringsnyckeln - vilket innebär att avlyssning är mycket svårt," tillade de.
"Denna metod skulle också kunna vara användbar för att förbättra immuniteten hos ett fiberoptiskt kommunikationssystem mot störning," påpekade forskarna.
Vill du veta mer, Googla efter Stealthy Fiber Optic Communications
Detta land var på randen till vattenkatastrof, reducerat till att
köra obarmhärtiga annonskampanjer där israelerna uppmanades att spara vatten
även när det höjde priserna och skar leveranser till jordbruket. Nu är krisen anmärkningsvärt nog över
Tills för ett par år sedan presenterade israelisk radio och TV regelbundet reklam som varnade för landets "uttorkning".
I en av de mest kraftfulla TV-kampanjerna användes kändisar, inklusive
sångaren Ninet Tayeb, modell Bar Refaeli och skådespelaren Moshe Ivgy som betonade de "år av torka"
och "fallande nivå på Kinneret." När de klagande talade till kameran,
började deras ansikten att spricka och flagna - som landet - i brist på
fukt.
Ninet Tayeb i tidigare kommersiell sändning "Israel uttorkning" (Foto: YouTube skärmdump)
Så övertygande var denna annons, så resonant dess konsekvenser, att jag faktiskt inte hade tänkt på att den inte längre sändes. Alexander Kushnir rätade upp mej.
"Vi beslutade att det helt enkelt inte var motiverat att larma israeler
på detta sätt längre", säger Kushnir, som leder Israels Water
Authority.
Hur så? Israelerna behöver inte titta på hur deras vatten används längre? Är inte denna region ett av världens mest förtorkade? Har vi inte blivit varnade i åratal att nästa krig i Mellanöstern kommer att utkämpas över vatten?
Kushnirs svar: Ja, israelerna måste fortfarande vara kloka med sin vattenanvändning. Ja, med eftertryck, är detta en ökenregion med desperat brist på naturligt vatten. Och ja, vi har faktiskt varit oroliga i flera år om möjligheten att vattenbrist provocerar konflikter.
Men för Israel säger Kushnir att för överskådlig framtid är vattenkrisen över. Och inte för att det råkar att ha varit en av de regnigaste vintrarna i år.
Snarare, säger han, en envis vägran att låta landet begränsas av
otillräckliga naturliga vattenkällor - en vägran som går tillbaka till
David Ben-Gurions beslut att bygga National Water Carrier på 1950-talet,
den mest betydande investeringen i infrastruktur under Israels tidiga år -
ledde Israel först in storskalig vattenåtervinning och under det senaste
decenniet till större avsaltningsprojekt. Resultatet från början av 2013, är att Vattenmyndigheten känner att de kan med säkerhet säga att Israel har slagit torkan.
Alexander Kushnir, chef för Water Authority (Foto: Courtesy)
När han talar till The Times of Israel från myndighetens kontor i Tel Aviv,
identifierar Kushnir att "vägran att lita på ödet" var nyckeln till en
verkligt strategisk prestation - en sällsynt, mycket positiv förändring
i en ålder och ett område där de flesta av Israels utmaningar verkar
förvärras, inte vikande, än mindre försvinner.
"Hur kunde vi slå vattenbristen? Eftersom vi sagt att vi skulle. Vi bestämde att vi skulle", säger Kushnir, en stor man med ett varmt leende och en robust rysk accent. "Och när du har gjort det beslutet, bygger du verktyg för att minska ditt beroende.Vi är på kanten av öknen i ett område där det alltid har varit brist på vatten.Mängden av naturligt vatten per capita i Israel är den lägsta för hela regionen.Men vi bestämde tidigt att vi ska utveckla en modern stat.Så
vi var tvungna att lämna vatten till jordbruket och vatten för
industrin, och sedan vatten för hi-tech, och vatten för att upprätthålla
en lämplig livskvalitet. "
Den
nationella Water Carrier - som tar vatten från Galileiska sjön (Lake
Kinneret) söderut genom hela landet till Beersheba och utanför -
exemplifierar Israels ambition.Övervägt
redan innan den moderna staten grundades, var dess planering och
inledande konstruktion "ett dominerande inslag i den första Ben-Gurionregeringen - en aldrig tidigare skådad investering", antecknar Kushnir."Det betonade vår önskan att nå en annan verklighet."
Redovisande
nästan 2 miljoner kubikmeter per dag rikstäckande, höll den
matarledningen, tillsammans med vatten från underjordiska akviferer,
Israel bevattnat genom 70-talet.Genom 1980-talet, även om "vi hade en större befolkning, större behov och naturresurserna var överbelastade.Så vi experimenterade med en liten avsaltningsanläggning i Eilat.Och vi började återvinna renat avloppsvatten, och få industrin att rena vatten."
"Använd
alla superlativ du vill," uppmanar Kushnir, för att beskriva det faktum
att i dag, "över 80% av vårt renade avloppsvatten går tillbaka till
jordbruket.Det näst bästa i OECD är Spanien med 17-18%.Det är ytterst motiverat energi-vis, och miljömässigt också."
Men
även dessa innovationer var inte tillräckliga för att möta behoven hos
en ständigt växande befolkning under 1990-talet och in på 2000-talet, i
synnerhet när regnet misslyckades. Genomsnittlig nederbörd i Israel är
ca 1,2 miljarder kubikmeter.Men under relativt torra år kan det sjunka till 900 miljoner.
Eftersom
klyftan mellan tillgängliga vattenresurser och vidgade behov ökade flyttade
israeliska jordbruk bort från vatten-intensiva grödor och pionjärer för en
enormt förbättrad effektivitet, med banbrytande teknik för
droppbevattning.Israel ökade också användningen av bräckt vatten inom jordbruket.Och allt detta var fortfarande inte tillräckligt bra."Vi visste att vi var tvungna att vara noga med att inte skada våra naturresurser", säger Kushnir."I
slutändan hade vi inget annat val än att minska utbudet av naturligt
vatten till jordbruk, och att höja priserna, vilket skadade vår
jordbrukssektor."
Tydligt var detta ingen långsiktig lösning. På andra håll i regionen ser vi hur dåligt länderna hanterade sin massiva borrning, och riskerade stora skador på naturliga källor. "I Syrien, till exempel, borrade de brunnar överallt och förstörde akviferer", säger han."De
hade irrationell, nyckfull vattenförvaltning och bristande regeringspolitik." Redan innan två år av inbördeskrig började, vred syrierna på
sina kranar och fick ingenting de flesta dagarna i veckan.
"Vi ville inte stänga av vattnet till en befolkning i Israel som har nog med problem att ta itu med"
"År 2000 var vår balans verkligen ansträngd", säger Kushnir.
"Vi skulle ha varit tvungna att skära drastiskt i jordbruket eller
industrin eller hemmen och vi var inte beredda att göra det. Vi ville inte stänga av vattnet till en befolkning i Israel som har nog med problem att ta itu med."
Lösningen
var avsaltning i stor skala - den tredje fasen i en vattenrevolution
som inleddes med vattentransportören och fortsatte med återvinning.Den första stora avsaltningsanläggningen började fungera i Ashkelon 2005, följt av Palmahim och Hadera.Vid
slutet av detta år, då Soreq och Ashdods anläggningar är igång, kommer det att finnas fem anläggningar - byggda privat till en kostnad av NIS 6 till
7 miljarder (ca $ 2 miljarder euro).
Israels avsaltningsanläggningen på Medelhavet på Ashkelon (Foto: Edi Israel/Flash90)
Israel använder 2 miljarder kubikmeter vatten per år - vilket faktiskt är lite mindre än för ett decennium sedan, eftersom effektiviteten har ökat inom jordbruket (som använder 700 miljoner) och
vattenbesparande medvetenhet har genomsyrat systemet.
Av dessa 2 miljarder kommer hälften att vara "artificiellt" tillverkat vid
årets slut - 600 miljoner kubikmeter från dessa avsaltningsanläggningar
och 400 från renat avloppsvatten och bräckt vatten.
"Vi
är inte världens största avsaltare", säger Kushnir ", men ingen har
gjort övergången så snabbt till en situation där hälften av dess
vattenbehov fylls från "artificiella" källor.Och det innebär att vi nu är redo för nästa decennium, utan dramatiskt beroende av regnfluktuationer."
Kushnir ser detta som en anmärkningsvärd prestation - "en läxa för
resten av världen", säger han, "eller åtminstone de många delar av
världen som brottas med varianter av de svårigheter Israel övervunnit."
De panikslagna varningarna är över.
Men det betyder inte att israelerna nu kan tvätta sina bilar ohejdat, med dusch i timmar, eller slang till sina gräsmattor (om de har tur nog
att ha en) dag och natt.
"I vår region, måste du alltid spara vatten," betonar Kushnir."Det måste vara intelligent vattenanvändning.Men jag tänker inte skrika på folk längre."
Kampanjerna var bevisligen effektiva, de minskade vattenförbrukningen med minst 10 procent, säger Kushnir."År 2000 var det 100 kubikmeter per person och år.Numera är det 90.Det räddade oss en avsaltningsanläggning."
Men Israel har råd att slappna av, åtminstone lite. "Vårt jobb är att se till att när du vrider på kranen, kommer vatten ut," säger Kushnir."Tja, vi har gjort det.Människor måste fortsätta att vara smarta.Detta är inte London eller Washington DC.Du måste använda vatten som är lämpligt för vår region.Det måste finnas medvetenhet om att vatten är en dyrbar resurs, och vi måste tillverka mycket av det, och det kostar pengar.Tillverkningen skapar också koldioxid som påverkar miljön.Så jag försöker att inte skrämma allmänheten.Du vill vatten, här är vatten.Använd det.Använd det som du vill, men använd den klokt."
Var står Kushnir angående den globala uppvärmningen? Tror han att det påverkar årsnederbörden? "Det finns dramatiska förändringar i nederbörden", svarar han. "Vi måste vara beredda på allvarligare, längre torrperioder. Om vi ??ser att den globala uppvärmningen får större effekt, måste vi öka avsaltningsfaktorn. Om inte, kommer vi ligga på den nuvarande 50-50.
"Personligen" fortsätter han, "är jag lite skeptisk till att den globala uppvärmningen är en följd av mänsklig verksamhet. Där finns delvis ett bevis på att mänsklig aktivitet har förvärrat den. [Men] det kan vara normala variationer. Kom ihåg att, tillägger han, "jag måste vara skeptisk när jag bestämmer var vi spenderar våra miljarder."
För alla meddelade om framgång, bör vi vara oroliga för att det kan ha
kommit för sent - att avsaltning skulle ha genomförts tidigare, vilket
minskat den tunga pumpningen från Kinneret och akviferer?
Shuli Chen, som arbetar för National Water Authority, står i Galileiska sjön för att ta en mätning av vattennivån, mars 2007. (Foto: Nati Shohat/Flash90)
"Ja, vi kunde ha börjat avsaltning tidigare. Skadorna på våra naturresurser skulle ha varit lättare," håller Kushnir med om. "Vi kom mycket nära de svarta linjerna i akviferer och Kinneret som kunde ha orsakat flera års skador. Gjorde vi skada? Jag hoppas inte det. Men vi är på väg bort från de svarta linjerna nu, även från den röda varningslinjen.
Den omedelbara påfyllningen och rehabiliteringen av Galileiska sjön ser
trevlig ut, men akviferer är nyckeln och vi är fortfarande 1 miljarder
kubikmeter ifrån optimala nivåer.
Men vi är legitimt optimistiska. "(Från och med slutet av februari, var
Galileiska sjön vid 210,24 meter under havsytan, den högsta nivån på sju
år, vilket är en hälsosam 2,65 meter över" den lägre röda linjen "och 1,56
meter under den "övre röda linjen" - den punkt vid vilken sjön betraktas som
full).
Samtidigt som avsaltning har kompletterat naturliga källor, tillägger
han, har Israel också blivit effektivare i insamlingen av regn. "När vi förbättrar detta kommer vårt grundvatten att fyllas på. Våra källor kommer att fylla upp. Då kommer vi verkligen att ha gjort vår del. "
Hur är det med resten av den omedelbara närheten, de som arbetar med Israel, och de som är fientligt inställda till Israel?
Kushnir säger Israel årligen levererar 100 miljoner kubikmeter totalt
till den palestinska myndigheten (30 miljoner euro) och Jordanien (70
miljoner euro), i linje med formella avtal.
Han säger att PA har underlåtit att utarbeta all den infrastruktur som behövs
för att maximera tillgängligt vatten, och skulle komma till "skäliga,
lämpliga nivåer" om de gjorde det. "De kan ta en hel del från den östra akviferen. Det finns naturliga källor som inte utvecklas. Det är detaljerat i interimsavtalen. "Han säger också att bland judiska bosättare på Västbanken, är vattenförbrukningen som i det inre suveräna Israel.
Kushnir säger att han möttr chefen för PA:s vattenauktoritet, Dr Shaddad Attili. "Vi talar med dem hela tiden och vi berättar hur vi lyckades, bland annat genom rening av avloppsvatten."
Attili för sin del, anklagade i oktober förra året Israel för att ta
"ockerpriser" för vattnet de levererar och PA har hävdat att
Israels vägran att låta det borra var som helst över akviferen samt
nedslående resultat från utvecklingen som har införts, tvingar dem att
fortsätta att vara beroende av dessa israeliska varor.
"Vår vattenmarknad är inte längre subventionerad av staten," svarar Kushnir, "inte sedan 2007."
När det gäller Jordanien, säger Kushnir att de två länderna samarbetar effektivt.
Ända sedan Israel-Jordaniens gränsdragningar justerades under 1994 års
fredsavtal har Jordanien låtit Israel behålla sina borrningsanläggningar inom vad som blev jordanskt territorium i söder ", och vi
hjälper dem i norr."
Det var kung Abdullahs far Hussein som varnade att vattenbrist skulle föranleda nästa krig i Mellanöstern. Enligt Kushnir inger det israelisk-jordanska samarbetet angående vatten ingen ??sådan oro. "Det är god ömsesidig respekt och intresse", säger han. "Vi hjälper varandra.
De har vattnet, deras utmaning är hur man levererar det. Där är Röd- Dead-projektet där vi tvistar om detaljerna. De tänker sig avsaltning i Aqaba. De har en plan för användning av bräckt vatten. De kan lösa sina problem totalt sett och vi kommer gärna till hjälp. Det israelisk-jordanska vattenavtalet är ett exempel på en affär där båda sidor gynnas. "
En palestinsk man fyller en tank med rent vatten som lastbil till
familjer som inte har rent dricksvatten i sina hem i Gaza City, under
2010 (Foto: Wissam Nassar/Flash90)
förutom Jordanien, har rädslan för att torkan underblåser konflikter försvunnit? Israel, Syrien och Libanon har länge tvistat om vattenrättigheter, och intermittent anklagat varandra för missbruk.
Gaza står inför akut vattenbrist. [De blev erbjudna avsaltningsanläggning men vägrade eftersom Israel var inblandat - hellre fiendskap än dricksvatten.]
"Vi vet att geostrategiska förändringar i regionen kan äventyra våra vattenkällor," medger Kushnir."Vi har verkligen inte råd att ge upp våra naturresurser."
Försiktigt tassande konstaterar Kushnir att trots de nya framgångarna saknar til exempel Döda
havet "miljarder kubikmeter." En dag hoppas han, "skulle Jordanien, Syrien, Libanon och Israel kunna omdirigera
vattnet i Litanifloden, "i Libanon, för att börja ta itu med denna
utmaning."Naturligtvis, tillägger han, med en magnifik underdrift," skulle vi behöva vara i en situation där en konstruktiv dialog kan uppstå."
För all Israels nya vattenhälsa som legitimt hyllas som en
anmärkningsvärd prestation från en utopisk vision - att Jordanien, Syrien,
Libanon och Israel skulle delta i "konstruktiv dialog" - verkar bortom
förutsebara ambitioner även hos de mest kompetenta och optimistiska regnmakare.
På Israels Självständighetsdag kan du lyssna på dem, men du har nog redan missat biljetterna.
Googla Rolling Stones Israel och du hittar många nog artiklar om det, här översatte jag en från denna bloggen.
Rolling Stones till Israelhatare: "Ta dig i häcken!"
Charlie Watts, Keith Richards, Ronnie Wood och Mick Jagger i Rolling Stones presenterar Israels officiella symbol.
Trots en massiv kampanj från "anti-sionister", har Rolling Stones meddelat att de självfallet inte har för avsikt att avbryta sin planerade konsert i Jerusalem på Israels självständighetsdag, måndag, 15 april.
"Vi har fått stryk och gagg och kvittrande från mycket av den anti-israeliska sidan", säger Mick Jagger, bandets ledare och mest kända ledamot sedan 1963. "Allt jag kan säga är: något som är värt att göra är värt att överdriva. Så vi bestämde oss för att att lägga till en konsert på tisdagen."
Självfallet har biljetter till båda konserterna, måndag kväll i Teddy-stadion i Jerusalem och tisdag kväll i Bloomfield Stadium, Tel Aviv, sålts ut även medan Jagger talade.
"Detta är ett stort misstag för Stones", blubbrade BDS förespråkare "Rabbi" Lynn Gottlieb. "De kommer att förlora en massa pengar som ett resultat av att visa solidaritet med sionismen, eftersom deras mest hängivna fans också stöder bojkotta Israel." [Och inte heller har upptäckt att de har EXAKT samma agenda som de gamla nazisternas skrik: "Köp inte från judar!" Men de var ju inte födda då och läser ingen historia.]
"Jag vet inte om jag riktigt räknar mig som en mycket sofistikerad affärsman," svarade Jagger på frågan om de israeliska konserterna är ett dåligt drag affärsmässigt. "Jag är en kreativ konstnär. Allt jag vet från företag jag har plockat upp längs vägen. "
Mick Jagger driver som vanligt med vem som än intervjuar honom här. Han kom från en välutbildad medelklassbakgrund och gjorde ganska bra i skolan, tillräckligt för att få ett stipendium för att delta vid London School of Economics i en tid då en mycket liten andel av britterna gick på universitet.
Det är också värt att nämna att ett antal av Stones musikaliska samtida (Roger Waters, Brian Eno, Carlos Santana, Elvis Costello, Jon Bon Jovi, och Stevie Wonder, bland andra *) har avbrutit konserter i Israel livrädda för bojkotter eller ideologi. Några av dem har varit på gränsen till antisemitiska, som Waters och Annie Lennox.
Såvida du inte lider av hata-Israel-syndromet, tar det mod att ta itu med dessa människor och berätta exakt var de kan gömma sig med sitt judehat. Och ha tillräckligt med gott rykte även efter alla dessa år skadar inte.
Tack och lov, Stenarna har båda. Och de rockar fortfarande!
* Som en fotnot, jag lyssnar inte längre på, än mindre köper musik från någon av ovanstående artister ... [Artikelförfattarens kommentar.]
