David P. Goldman (Spengler)
Över på Gatestone Institute (känd amerikansk Think Tank), gav ett team av journalister inklusive mig en översikt över det ökande kaoset i Mellanöstern och drog slutsatsen att en israelisk attack mot Iran har blivit mer sannolik.
Det Muslimska Brödraskapets ledare och Egyptens president Mohamed Morsi fick löfte om $2 miljarder från den besökande emiren av Qatar söndag morgon, och på söndag eftermiddag undanröjdes det militära ledarskapet och han tillkännagav en konstitutionell översyn för att minska militärens roll i den egyptiska regeringen. Huruvida detta är ett maniskt sätt att skjuta över målet eller språngbrädan till en djävulsk komplott återstår att se. Egypten har ett $ 36 miljarders årligt handelsunderskott jämfört med inkomster på cirka $5 miljarder per år från Suezkanalen, en obestämd mängd (antagligen cirka $7 miljarder) från turismen, och några miljarders överföringar från arbetstagare, det vill säga ett årligt finansieringskrav på över $ 20 miljarder.
Qatars $ 2 miljarder är en droppe i havet, det bara ersätter de reserver som Egyptens förlorade förra månaden. Så är ett $3.5 miljarders IMF-lån, som har diskuterats under ett år. Obama-administrationen berättar för folk tyst att saudierna kommer att gå in för att rädda Egypten, men Qatars ingripande gör detta mindre troligt. Dess excentriska och labila emir är Muslimska Brödraskapets största supporter, MB:s andliga ledare, Sheikh Yusuf al-Qaradawi (som stöder självmordsattentat mot Israel), levde i exil under Mubarakregimen. Qatar bekostar al-Jazeera TV, islamismens moderna ansikte. Saudierna hatar och fruktar Brödraskapet, som vill störta den saudiska monarkin och ersätta den med ett modernt islamistiskt totalitärt politiskt parti. Qatar har endast omkring 30 miljarder dollar i reserver och kan inte upprätthålla Egypten alltför länge.
Sekulära kommentatorer i Egypten gör gällande att där är en djupare relation mellan Qatar och Brödraskapet. Skrev al-Ahram:
Efter 25 januari-revolutionen och uppkomsten av islamister i maktpositioner har frågor uppstått som anti-brödraskapets krafter när det gäller karaktären av förhållandet mellan Qatar och det Muslimska Brödraskapet. Vissa kritiker hävdar att gruppen fick medel från Gulfstaten under presidentvalet. Morsi var Brödraskapets kandidat, efter det att det första valet Khairat El-Shater förbjöds.Qatar är något av ett wild card: Det styrs av en emir även utan den maktfördelning som uppstår genom att ha en stor familj bakom en monarki, som i Saudi Arabien. Den nyckfulla emiren har precis köpt den italienska firman Valentino som en gåva till sin modemedvetna andra hustru, inte en klänning, men hela företaget. Hans stöd uppmuntrade uppenbarligen Muslimska Brödraskapet i Egypten att ta hand om militären i efterdyningarna av Sinaikrisen. Men det gör stabilitet i Egypten allt mindre troligt, eftersom det ger saudierna, den enda finansiären som skulle kunna hjälpa ut Egypten, anledning att stå vid sidan.
Dessutom cirkulerade andra rykten som hävdade att Brödraskapet planerar att hyra Suezkanalen till Qatar under 99 år vilket undergräver Egyptens suveränitet.
Brödraskapets ledarskap förnekade häftigt dessa anklagelser.
Här är ett utdrag ur en utskrift av rundabordssamtal på Gatestone Institute:
David Goldman: För att återgå till Egypten: Reuters säger att Morsi rådgjort med generalerna om att tvinga Tantawi till pensionering. Men Xinhua rapporterar om en konstitutionell förändring. Eventuella första svar?
Pepe Escobar: Konstitutionellt skifte. Och återigen, direkt efter det besök som emiren av Qatar gjorde. Jag slår vad om en flaska Margaux att vissa förslag gjordes.
David Goldman: Angående Pepes Qatar-vinkel: Bloomberg News rapporter, "Egypten skrotar en försäljning av nio-månaders statsskuldväxlar i dag, sin första avskrivning av ett skulderbjudande på mer än tre månader efter det att Qatar gått med på att sätta in pengar hos landets centralbank för att öka valutareserven "Det är ganska makabert. Egyptierna säger att vi har fått Qatar, så vi kan avbryta offentlig finansiering".
David Samuels: Ehud Baraks återstående ställning i Israel tycks vila på hans förmåga att kunna spela det amerikanska kortet. Men de amerikanska samtalspartner jag har pratat med tycker att han är en knäppskalle. Så Amos: tror israelerna att Ehud Barak är en pålitlig samtalspartner som förmedlar en korrekt känsla av amerikanska avsikter, och vice versa?
Amos Harel: David S., alla finner honom förbryllande. Och ändå, jämfört med Avigdor Lieberman, anses han stå nära amerikanerna, vad det nu betyder.
David Samuels: Just nu verkar tidpunkten för en israelisk attack mot Iran vara så gynnsam som den någonsin kommer att vara, något jag fram till för några månader sedan ansåg som ren varmluft. Det iranska blocket i Syrien och Libanon faller isär i sömmarna. Den syriska armén är i spillror. Hizbollah är i en mycket svag position. Obama - som Netanyahu tycks se som en strategisk fiende i nivå med Iran - är vid en svag punkt, den svagaste han sannolikt kommer att vara under de närmaste fem åren, om han blir omvald. Morsi är inte dum nog att beordra den egyptiska armén ut från deras kaserner oavsett vad som händer med vingelgångarna med Hamas i Gaza. Dessutom - Gulf-araberna pushar för en attack, och de äger Gaza och Egypten nu.
David Goldman: Efter det anti-muslimska brödraskapets demonstration på soldaternas begravning denna vecka, var min känsla att SCAF var angriparen mot Morsi. Det kan ha varit helt tvärtom. Morsi kan ha anordnat Sinaihändelsen och protesterna vid begravningen var en defensiv reaktion från militären (till slut meningslöst). Det väcker frågor: Vad tänker saudierna? Är de i samordning med Qataris? Har de på något sätt samordnat med det Muslimska Brödraskapet? En relaterad fråga är: Är Iran inblandat?
Därefter ett tema som försöker utreda Irans positionering för var som ska bli efter en israelisk attack.
Pepe: Saudierna är inte samordnade med Qataris alls, de satsar på olika hästar. Iran är inte inblandat i något i Egypten hitintills - bortsett från att försöka dra Morsi eller en underhuggare till samtal i Teheran under NAM .
David S.: Ni inte är överens om att detta känns som en unikt, snabbt försvinnande ögonblick?
Amos Harel: David S, för att fortsätta med din tankegång: minns datumet "Cast Lead" - December 27, 2008, som föll mellan Obamas seger och utnämning. Men som vi fick veta när vi var unga israeliska soldater: "Varje lördag har en lördagskväll". Översättning: Tänk på att det finns ett pris att betala senare, för engagerade åtgärder medan du känt dig oberörbar (i armén får våra befälhavare inte straffa oss under helgen).
Pepe: Jag får saker från Teheran kring det faktum att de är oerhört oroade över koncentrationen av makt i Khameneis händer. Han bestämmer allt - inklusive svaret i händelse av en attack.
Rotem Sella: Det verkar definitivt som om självförtroendet hos det Muslimska Brödraskapet ökar och rädslan för en kupp är ännu mindre än den var för några dagar sedan.
David S.: Det ögonblick saker stabiliseras, kommer de att stabiliseras till förmån för Iran och mot Israel. Just nu är iranierna i trubbel. Och eventuella större vedergällningar riskerar deras återstående tillgångar. Iran är svagt och allt de har från sina nukleära program till sina allierade i regionen är i riskzonen just nu på ett sätt som inte behöver vara sant om en eller två månader från nu.
Amos Harel: Tänk på att alla talar om hösten. Varför inte tidigare? (Jag bara teoretiserar här)
David G.: Hotet är lågt överallt utom Egypten. Om vi är överens om Pepes synpunkt att Irans direkta räckvidd in i Egypten är på miniminivå, hjälper Qatars intervention för att underminera SCAF definitivt Iran - det tar bort ett hinder för attacker mot Israel.
David S.: Men om du tror att salafister eller MB kommer att kontrollera Egypten inom en inte alltför lång framtid, då är detta ögonblicket med minst hot mot Egypten från dem, om du inte kan dig tänka att SCAF kan återfå fast kontroll över landet under en ny Mubarak.
David G.: David S., jag håller med er: Tantawis avgång är ytterligare ett sandkorn på skalan på sidan för en tidig attack.
David S.: Om MB var starka nog att skära av Tantawis huvud i morse, så kommer inte SCAF att att leda Egypten i morgon.
Ahmadinejad 
Barak 
Egypten 
Iran 
islamism 
Israel 
Mellanösternkonflikten 
muslimska brödraskapet 
Barack Hussein 
Saudiarabien .......http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-egyptens-arme-vill-behalla-band_7423622.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/israel-redo-for-30-dagars-irankrig_7425556.svd
Skandinavien är tråkigt. Människor som bor där har uppenbarligen lite att göra. Och som den europeiska historien lär, när det inte finns mycket att göra kan du också roa dig genom att angripa judar.
