ha-Navi he-Hadash: Obamas Gazakrig.

http://frontpagemag.com/2012/dgreenfield/obamas-gaza-war/

19 nov 2012 Av Daniel Greenfield

Raketerna som faller på Israel har sitt ursprung inte bara i sina bärraketer från Gaza, utan också i valresultatet i november [Minns att Hamas gratulerade Obama för vinsten]. Det är ingen slump att explosionerna vi ser nu på kvällsnyheterna började efter valet. Som så många i Mellanöstern, höll Hamas ledare andan för att se vem de skulle ha att göra med under de kommande fyra åren.

När det muslimska brödraskapet på båda sidor av gränsen, i Egypten och i Gaza, visste resultatet, pressades avtryckaren och våldet började.

Samtidigt förnekade Obama under hans Thailandsbesök att Hamas våld hade något att göra med den "arabiska våren", den förändring som började med hans ökända Kairotal som kallar för demokrati i Egypten, följt av förräderi av Mubarak, vilket ledde till att det Muslimska Brödraskapet tog kontroll över Egypten genom val, som de tidigare tagit kontroll över Gaza genom val [tack vare Condoleezza Rices gnäll om "demokratiska val"].

Den "arabiska våren" förvandlade Egypten från en fredspartner till en fiende och förvandlade Hamas från fingret på ett avlägset Iran att armen för det närliggande islamistiska Egypten. Besöket från Qatars Emir Sheik Hamad bin Khalifa al-Thani till Gaza signalerade att Hamas nu hade fullt stöd av Sugar Daddy hos sunnimuslimska islamister och arkitekten av den arabiska våren. Några veckor senare var kriget igång.

Liksom attackerna den 11 september 2012, inklusive angreppet i Benghazi, är Hamas raketattacker är en show av islamistisk styrka. Men de är också ett sätt för det muslimska brödraskapets regering i Egypten att distrahera egyptierna från en kollapsande ekonomi under omskakning av Obama för att tigga lite mer pengar i utbyte mot förmedling av vapenvila och tygla "extremisterna."

Det muslimska brödraskapet spelar Arafats gamla spel kvittning våld för en laddning av pengar att sätta stopp för det. Men spelen är inte längre begränsadd till Gaza och Västbanken, utan spänner Mellanöstern och sträcker sig även över till Afghanistan, där Obama för in det muslimska brödraskapet i förhandlingarna med talibanerna.

Även som Israel förbereder sig för ett markangrepp på Hamas har Obama slitit på telefonerna med islamistiska ledare i Turkiet och Egypten för att övertyga dem att hjälpa honom rädda den islamistiska terroristgruppen med ett eldupphör [liksom Man Ki-Moon och Bildt].

Hamas och dess uppbackare vill ha en vapenvila, men de vet att de kan extrahera fler eftergifter från Israel och USA genom att uppträda som om de inte vill ha en. Kostnaden för denna vapenvila, som så mycket av Obamas utrikespolitik, kommer att bäras av Israel och Amerika. Det muslimska brödraskapet i Egypten kommer att få sin payoff och Hamas kommer att få sina koncessioner. Och Israel kommer att få fler raketer och mer terror.

En starkare administration skulle inte ha gjort det möjligt för det Muslimska Brödraskapet att linda den runt fingrarna, men Obama förde det Muslimska Brödraskapet till makten och är nu beroende av den ande av "islamistisk demokrati" som han befriade från sin järnflaska. Obamas utrikespolitik vilar på framgången med det Muslimska Brödraskapet och det betyder att det Muslimska Brödraskapet äger hans utrikespolitik, och han har inget annat val än att ge sitt bud.

Det egyptiska Muslimska Brödraskapet, missnöjt med de miljarder man får från Amerika, Europa och IMF, för att inte tala Qatar, vill ha mer pengar till det svarta hålet i sitt verksamhetsimperium och dess globala nätverk av frontgrupper. Bakom kulisserna, kommer en överenskommelse att nås, en vapenvila att erbjudas kommer Obama att pressa Israel att underteckna på den dyra streckade linjen, samtidigt som de lättar sanktioner mot Gaza återigen utan att få ett dugg i gengäld.

Muslimska Brödraskapet i Egypten och Gaza kommer att få vad de vill. Israel kommer att backa, inte bara utsålda, men smärtsamt medvetna om att dess ekonomi och säkerhet är beroende av nyckerna hos Obama, Morsi och det Muslimska Brödraskapet.

Men denna konflikt handlar om mer än bara skaka Washington för mer pengar och Israel för mer territorium.

Muslimska Brödraskapet har inte kunnat uppfylla sina ekonomiska löften och den stegrande inhemska oppositionen. Nästan varje egyptiskt icke islamistiskt parti har gått ifrån Brödraskapet och lämnar dem sårbara. Om Muslimska Brödraskapet inte kan fixa ekonomin är dess alternativa politik detsamma som vilken annan totalitär part som helst som körde ekonomin i botten, sedan vände sig till ett program för territoriell expansion och erövring.

Nazismen var en modell för det Muslimska Brödraskapets politiska organisation och Nazityskland tillhandahöll medel för den framväxande brödraskapsrörelsen. Och miljontals favoritmål för det Tredje riket råkar leva granne med Egypten.

I Kairo vände Obama tillbaka klockan till innan Camp David. Det gjorde ett krig oundvikligt. Det Muslimska Brödraskapet drar sig allt närmare och närmare en ogiltigförklaring av Camp David-avtalen. När det är gjort, kommer Egyptens nya ledare att ha fria händer att starta en repris av 1967 eller 1973, med en betydande Hamasmilis, beväpnade med allt från pansarvärnsvapen till långväga missiler, på andra sidan gränsen.

Krig utgör ingen nackdel för det Muslimska Brödraskapet. Om de vinner, så kommer det att kunna samla in Egypten, Israel, Jordanien och Syrien i ett lokalt kalifat. Om de förlorar så kommer deras inhemska militära rivaler att förödmjukas, medan regeringen kommer att beskriva nederlaget som en seger, precis som egyptiska regeringar har gjort i alla tidigare krig.

Det enda hindret för detta scenario är Amerika. Det är därför det Muslimska Brödraskapet väntade på valresultatet innan man gick över Rubicon i sin senaste attack på Israel. Nu med ytterligare fyra år av Obama att se fram emot, vet Brödraskapet att de inte har någonting att oroa sig för.

Den nuvarande konflikten är bara en övning för det kommande kriget mellan Israel och Egypten. Varje Hamas-angrepp testar Israels försvar, försöker få Israel att verka mer sårbart, så att det Muslimska Brödraskapet har mindre problem och argumenterar för krig.

Obamas Kairotal och hans fördömande av Mubarak avslutade inte bara Camp David-avtalen, utan också den relativa atmosfär av fred som tillät Israel att utforska en tvåstatslösning. Obamas politik att upplyfta politiska islamister har gjort det omöjligt för Israel att ta risker för fred, eftersom dess grannar har förvandlats till fanatiska fiender. Och som har gjort förhandlingarna värdelösa och krig oundvikligt.

Raketerna som stiger från Gaza är bara den första turen av en större attack mot Israel från Muslimska Brödraskapet, monstret som Obama utlöste i Kairo.
[Och Ban Ki-Moon och Bildt ekar helt med. Totalt maskangrepp i alla deras hjärnor.]

Och EU:s roliga utrikesministrar säger att Israel ska sluta försvara sig för att få ett slut på kriget, de har aldrig någonsin sagt till de muslimska terroristerna i Gaza att skjuta skjuta ett par raketer om dagen mot civila judar - det är ok enligt EU. De har aldrig försökt röra en ena för att stoppa vapenflödet till Gaza såvitt jag vet. De vill bara komma i tidningen.

Och tidningarna är fulla av snyftstories om individer. Inget om det djupt rotade hatet hos alla palestinier mot judarna i Israel OCH USA, efter några decennier av hatpropaganda. Minns att Arafat fick kontroll över i stort sett alla västbanksaraber - fram till avtalad fred, och efter att aldrig haft kontroll över ett smack, MOT löfte om totalstopp på hatpropagandan och terrorn. Den bara fortsatte. Och fortsatte och fortsatte fram till i dag, varför ska de sluta när de är nerlastade av guld från EU, Sverige och andra tomtenissar, för att vara precis som de är.