Av Dore Gold
Nya stater skapas inte i FN
Passagen av FN:s generalförsamlings resolution 181, även känd som Partitionsplanen av den 29 November 1947, markerade en enorm moralisk seger för det judiska folket i deras strävan att få internationellt erkännande för sin rätt till judisk stat. Fem månader senare, förklarade David Ben-Gurion Israels självständighet, med hänvisning till FN:s generalförsamlings partition resolution från 29 november.
Men var det sant att Israel var skyldig sin existens till FN, som det blev populärt uppfattat år senare? Enligt en rättslig studie i slutet av 1970-talet av FN-sekretariatets särskilda enhet för palestinska rättigheter, var resolution 181 den "lagliga grunden" för staten Israel enligt folkrätten. Samma argumentation upprepades just denna vecka av en israelisk analytiker i ett yttrande i New York Times, som skrev att omröstningen den 29 november var den "rättsliga grunden för upprättandet av staten Israel."
Ledande internationella jurister har högljutt avvisat detta påstående. Den kända australiska juridiska forskaren Professor Julius Sten skrev 1980 att Israel "inte härleder dess rättsliga existens från partitionsplanen."
Även Cambridge University professor James Crawford, som rådde PLO i Haag i frågan om Israels säkerhetsbarriär, som ingicks i hans monumentala bok om skapandet av stater i internationell rätt att Israel inte skapades på grundval av resolution 181. Stater uppstår när deras ledare utfärdar en självständighetsförklaring och därefter får erkännande av andra stater. Men FN själv skapar inga stater.
Att säga att resolution 181 är den rättsliga grunden för staten Israel väcker ett mer grundläggande problem, för det antyder att generalförsamlingens resolutioner kan ha laga kraft. Denna idé är en komplett omtolkning av FN-stadgan. Med undantag för resolutioner om FN:s budget eller upptagande av nya medlemmar är resolutionerna från FN:s generalförsamling endast icke-bindande rekommendationer.
Om denna idé accepterades skulle det ge generalförsamlingen många av de befogenheter Säkerhetsrådet nu har och stärka förmågan hos Israels motståndare att använda FN mot den.
Om Resolution 181 är mer än en rekommendation och har rättslig status, så hur är det med kartan som föreslogs, däribland det internationella systemet under FN:s kontroll som det var tänkt för Jerusalem som en så kallad "corpus separatum?" Den israeliska uppfattningen var klar. Efter det att FN misslyckats med att försvara Jerusalem från invaderande arabiska arméer under Israels frihetskrig, förklarade premiärminister David Ben-Gurion i Knesset i slutet av 1949 att bestämmelserna i resolution 181 som behandlar stadens framtid var nu "noll och ogiltiga." Sannerligen, var gränserna som tänktes i resolution 181 i huvudsak ersatta av de som uppstod i 1949 vapenvila.
Men med några års intervall är där försök att återuppliva gränserna i resolution 181 som om de har någron juridiska status. Överraskande 1999, när Tyskland hade det roterande ordförandeskapet i EU skickade de sin ambassadör till Israel med ett brev till UD, som hävdade att: "Vi bekräftar vår uttalade ståndpunkt om specifika Jerusalems status som corpus separatum. Han tillade: "denna position är i enlighet med internationell rätt." Vad pratade han om? Upplösning 181 var inte ett juridiskt bindande dokument.
I år beslutade Mahmoud Abbas att begära en uppgradering av den palestinska observatörsgruppen i FN den 29 november, med symboliken hos resolution 181. I resolutionen han tog fram krävde han ett erkännande av palestinierna med status som en observatörsstat i FN: s generalförsamling. Han försökte också att använda resolutionen för att definiera gränserna för en framtida palestinsk stat på grundval av stilleståndslinjerna från 1967, även om detta var bortom de rättsliga befogenheterna för generalförsamlingen.
Trots detta hoppas Abbas att stater kommer att tillskriva den nya statusen för palestinierna i FN långtgående rättslig betydelse. De kommer sannolikt att vända sig till Internationella brottmålsdomstolen i Haag och söka dess engagemang i den israelisk-palestinska konflikten, Romstadgan som ICC bygger på, föreskriver att endast stater kan begära att utöva sin jurisdiktion över ett visst område. Den tidigare ICC-åklagaren förklarade tidigare i år att FN:s generalförsamling skulle kunna ha en roll för att bestämma om den palestinska myndigheten är en "stat" och därmed kan utnyttja ICC. Palestinierna är fullt medvetna om detta ICC-läge.
Men Abbas har inte skapat en stat. Han har ännu inte ändrat den rättsliga ställningen för Västbanken och Gaza. Om han faktiskt utlyst och försökte placera hela Västbanken under palestinsk jurisdiktion, då måste Israel reagera kraftfullt och omedelbart annektera viktiga områden som IDF:s säkerhetszoner, bebyggda block, och platser av nationell religiös betydelse för det judiska folket. För närvarande kommer Israel att vara tvingat till att ta uppmätta åtgärder för att avskräcka Abbas från att gå längre i riktning mot ensidighet.
Abbas 
Israel .......http://www.svd.se/nyheter/utrikes/clinton-kritiserar-bosattningar_7717422.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/wonder-hoppar-av-israel-gala_7717402.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar