fredag 30 januari 2015

ISIS-anhängare anfaller från Sinai.,7340,L-4620994,00.html

Tydligen läser många araber den tidningen, om man ser på kommentarerna.

Sisi har börjat rensa i Sinai, så snart  kommer Västvärlden att klaga över att han är hårdhänt, inte för att de har något bättre förslag, han vill inte reservera Sinai som en zoo för Islamister.

Simultaneous attacks in Egypt's Sinai kill 27

Islamic State-linked Ansar Beit al-Maqdis claims responsibility for wide-ranging attacks in Sinai, targeting military base, newspaper; army major shot dead in Rafah.
Elior Levy
Latest Update: 01.29.15, 23:10 / Israel News

Militants struck more than a dozen army and police targets in the restive Sinai Peninsula with simultaneous attacks involving a car bomb and mortar rounds on Thursday, killing at least 27 people, including civilians, officials said.
Meanwhile, an army major was shot dead at a checkpoint in Rafah near the Gaza Strip, medical and security sources said

An Islamic State affiliate previously known as Ansar Beit al-Maqdis claimed the attack, the group has launched several attacks against the police and the army in Sinai in recent years, particularly following the military overthrow of Islamist President Mohammed Morsi in 2013.

But the wide-ranging attacks late Thursday, which struck the Northern Sinai provincial capital el-Arish, the nearby town of Sheik Zuwayid and the town of Rafah bordering Gaza, indicate a previously unseen level of coordination.

The officials said Thursday's attacks included at least one car bomb set off outside a military base and mortar rounds fired at a hotel, a police club and more than a dozen checkpoints. At least 36 people were wounded in the attack, according to medical officials, who also confirmed the death toll.

Officials said the death toll is expected to rise after the military base hit by the car bomb was also struck by mortars that destroyed buildings inside the camp, burying people under the rubble.

All officials spoke on condition of anonymity because they were not authorized to speak to the press.

The state news agency MENA said more than one car bomb was used in the attacks, without elaborating.

The explosions smashed windows and shook residential areas in el-Arish.

The areas where the attacks took place have been under a state of emergency and a curfew since October, when militants killed dozens of soldiers in a deadly attack on a checkpoint in Sinai.

In an attempt to stop weapons smuggling to and from the Gaza Strip, authorities demolished houses and residential buildings located within 500 meters of the border, where a complex network of tunnels had long been used to bring consumer goods, as well as weapons and fighters, to and from the Palestinian territory.

Ansar Beit al-Maqdis was initially inspired by al Qaeda, but last year it pledged allegiance to the Islamic State, which controls large parts of Syria and Iraq.

Sinai-based militants have exploited long-held grievances in the impoverished north of the peninsula, where the mainly Bedouin population has complained of neglect by Cairo authorities and where few have benefited from the famed tourist resorts in the more peaceful southern part of Sinai. The police in northern Sinai largely fled during the 2011 uprising that toppled longtime autocrat Hosni Mubarak, as militants attacked their stations and killed scores of security forces.

Egypt has a long history of Islamic militancy. Former President Anwar Sadat was assassinated by Islamic militants in 1981, and extremists carried out a wave of attacks targeting security forces, Christians and Western tourists during the 1990s.

First Published: 01.29.15, 22:43

Abbas till Sverige för att beundras.,7340,L-4621148,00.html

ABBAS ska besöka Sverige efter att Israel avtackar sig besök från den svenska FM av förklarliga skäl.

Efter det att den svenska utrikesministern avbröt sitt Israelbesök mitt under diplomatiska spänningar mellan de två länderna, bjuder Stockholm den f.d. palestinska presidenten (WikiAbbas' ämbetsperiod avslutades den 9 januari 2009) att besöka.

Itamar Eichner
Publicerad: 01.30.15, 17:57

Palestinske f.d. presidenten Mahmoud Abbas besöker Stockholm nästa månad efter Sverige blev den första stora staten i EU att "erkänna Palestina", meddelade svenska regeringen på fredagen.

"Besöket av f.d. president Abbas, genom inbjudan från premiärministern, bekräftas för februari 10," sade UDs taleskvinna Ulla Jacobson till AFP. "Han kommer också att träffa utrikesministern, kungen och ärkebiskopen [biskop för vilken religion?]."

Hon sade att dagordningen skulle inkludera den arabisk-israeliska fredsprocessen [som hon inte vet ett dyft om - eller förhör henne på kunskapen om Osloavtalet.] och "vad Sverige kan erbjuda efter (sitt) erkännande" av "Palestina" i oktober.

Sveriges erkännande av jultomten, förlåt "Palestina" kom trots stark kritik från Israel [och USA], som tidigare denna månad sade att svenska utrikesministern Margot Wallström inte var välkommen för ett officiellt besök i landet.

Wallström hade planerat att besöka Israel i mitten av januari för att delta i en minneshögtid för den svenska diplomaten Raoul Wallenberg, som räddade judar under Förintelsen. Hon förväntades också att besöka de palestinska områdena.

Wallström sade att hon skulle använda Abbas besök att verka för att de avstannade fredssamtalen mellan israeler och palestinier återupptas.

"Vi kommer att ställa krav på palestinierna. Det är vad vi kommer att använda vår relation till," sade hon till Sveriges Radio. [Så plötsligt :)]

Abbas to visit Sweden after Israel shuns FM visit

After Swedish foreign minister cancels Israel visit amid diplomatic tensions between two countries, Stockholm invites Palestinian president for visit.

Itamar Eichner
Palestinian President Mahmoud Abbas will visit Stockholm next month after Sweden became the first major state of the European Union to 
recognize Palestine, the Swedish government announced Friday.
"The visit of president Abbas, by invitation from the prime minister, is confirmed for February 10," foreign ministry spokeswoman Ulla Jacobson told AFP. "He will also meet the foreign minister, the king and the archbishop."

Palestinian President Mahmoud Abbas (Photo: AFP)
Palestinian President Mahmoud Abbas (Photo: AFP)

[No idea  why they put Arafat here . a mistake I guess.]

he said the agenda would include the Arab-Israeli peace process and "what Sweden can offer after (its) recognition" of Palestine in October.

Sweden's recognition of Palestine came despite strong criticism from Israel which earlier this month said Swedish Foreign Minister Margot Wallstrom was not welcome for an official visit in the country.

Israeli FM Lieberman and Swedish FM Wallstrom
Israeli FM Lieberman and Swedish FM Wallstrom

Wallstrom had been due to visit Israel in mid-January to attend a memorial service for the Swedish diplomat Raoul Wallenberg who saved Jews during the Holocaust. She was also expected to visit the Palestinian territories.<

Wallstrom said she would use Abbas' visit to push for stalled peace talks between the Israelis and Palestinians to resume.

"We will make demands of the Palestinians. That's what we will use our relationship for," she told Swedish Radio.

Stora hemska Bibi, [English]

Big Bad Bibi

January 28th, 2015 - 10:03 pm

Roger L Simon

Fee fi fo fum. Big bad Bibi is coming to DC town — and Barack is VERY angry. Not only that, and possibly worse,  Jeffrey Goldberg at The Atlantic may be equally as angry. The journalist insists Netanyahu making a speech to Congress at the speaker’s invitation is a “disaster” or — in the words of my grandmother — “not good for the Jews.”  And Jeff should know.  He’s an important guy, I am told.  He gets to talk… to Barack.

Goldberg accuses Netanyahu of electioneering (a rare thing indeed for a politician) and not showing the proper “RESPECT” for our president (cue Aretha), who always demonstrates so much respect for the Israeli prime minister.

Excuse me while I rend my clothes.  Meanwhile, lost in Goldberg’s posturing, and the funfkeying by such great State Department intellects as Jen Psaki,  is the subject of Netanyahu’s putative speech. What was it?   Oh, yes… Iran.  Now I remember.  That country that has its hand in nearly every piece of  Islamic mayhem from Buenos Aires to Sanaa.

Oh, wait. I made another mistake. I said Islamic mayhem. That’s a no-no for Goldberg’s hero.  I meant, um, “workplace violence.”  Better?  Good.  The death of Alberto Nisman in Argentina was “workplace violence,” no?  He was at work,  investigating the coverup of the terror bombing of that  Buenos Aires Jewish center that killed 85 and wounded over 300 by Hezbollah or whoever it was.  They’re not Islamic, are they?

Anyway, not to worry.  We have our best journalistic minds at work.  Goldberg and others similar have assured us that Barack Obama has the best interests of Israel and obviously the West in mind. We shouldn’t be concerned that Iran has been continuing to advance its technology and nuclear  capabilities, even building ICBMs (what do they want with those — Israel’s not that far away) while talks drone on and on and on.  Obama will pull something out of the hat.  He always has.  Look at Libya.  Oh, wait… That was just the jayvee team.

Scratch that and all those other countries from Nigeria to Pakistan and back. Obama has handled the war very well without naming it.  As Goldberg et al will tell you, he doesn’t need some rude foreign dignitary pontificating to him about what to do about Iran.  Barack knew exactly what to do when all those Green demonstrators were marching for freedom in the streets of Tehran.  Ignore them and negotiate with responsible leaders like Ahmadinejad.  Oh, wait… I screwed that up again

I’m sorry.  I should know better than to criticize my betters like Jeffrey Goldberg. It’s not  his fault Obama has no discernible policy after six plus years in office  to deal with the Islamic terror war.  The president probably doesn’t want one.  Give the guy a break.

And I feel for Goldberg, really I do.  I’m sure he’s embarrassed by Bibi. And Goldberg, of all things, would like to keep his access, like CNN with Saddam.  It’s much easier to blame pushy Bibi then tell it like it is about Obama, Kerry and the rest of the mealy-mouthed crew that make Neville Chamberlain seem like Patton. But again not to worry.  If Ayatollah Khamenei nixes a deal at the end, as most sentient beings assume he will, maybe Kerry can get James Taylor to serenade him.

And I’m sorry again to be so hostile to Goldberg and his “liberal” ilk, but I’m having echoes these days of 1938. Another Kristallnacht hasn’t quite happened yet, but we’ve come mighty close.  Time’s up for being polite. Protocol-shmotocol.  Benjamin Netanyahu isn’t the problem.  Barack Obama is.

torsdag 29 januari 2015

Caroline Glick har vunnit.


Det talas också om att hon kanske väljs in på valbar plats i Likud. Jag har läst hennes artiklar ett antal år och de har ofta klargjort mina egna suddiga tankar.

Egyptens islamistiska ungdom radikaliseras.

Länk (Från Libanon)

De islamistiska Muslim Brotherhood i Egypten radikaliseras eftersom de inte lyckades förstöra Egypten och göra det till en islamsk stat - så nu går de med i ISIS i stället, för att kunna mörda så mycket de lyster. Ivrigt uppbackade av Obama och Bildt. Vi får lita på att Sisi gör vad som är nödvändigt även om diverse väströster tycker det är mer "demokratiskt" att de får fortsätta förstöra för speciellt kristna i Egypten, som Obama och EU inte bryr sej om.

Google translate har ordet: (jag har inte mycket tid och energi att editera detta, så antingen läs det engelska originalet eller kör Google Translate själv på det. Så använd denna översättning för att skumma innehållet.)

Egyptens ungdom omfamnar radikalisering

Efter en lång väntan har Ansar Beit al-Maqdis - en grupp aktiv i norra Sinai - flyttat från scenen att sympatisera med ISIS till att vara en del av den internationella organisationen. De har svurit trohet till ISIS och bytte namn till Wilayat Sinai. Detta är bara en återspegling av den växande radikaliseringen bland egyptierna, särskilt islamistisk ungdom.Det formella tillkännagivandet av enighet om trohetseden - efter Ansar Beit al-Maqdis predikant bad för ISIS under årets Eid al-Fitr bönen - eftersom gruppen höll ett samråd mellan alla jihadfraktioner i Sinai. Medan vissa av dem motsatte sig löftet, med tanke på att de redan hade svurit trohet till al-Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiri, i slutändan gick de  med på att stödja ISIS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi, enligt källor nära gruppen.

Detta tillkännagivande av lojalitet har intensifierat Ansar Beit al-Maqdis konfrontation med den egyptiska regeringen och speglar användningen av mer aggressiva metoder för att motverka dess nedslag i Sinai. Ansar Beit al-Maqdis släppte senare uttalanden som säger att de anser varje individ i armén för att vara ett mål. Dessa anmärkningar sammanfaller med en upptrappning under den 1½-åriga kampanjen av den egyptiska staten att konfrontera terrorister i norra Sinai, särskilt efter 24 oktober-attacken på Karm al-Qawadis checkpoint i Sheikh Zuweid, vid vilken 28 egyptiska soldater dödades i den blodigaste attacken sedan president Mohammad Morsis avgång i juli 2013. staten har vräkt invånarna i Rafah och etablerat en buffertzon vid gränsen till Gaza. Ett tremånaders undantagstillstånd har införts i området och ett utegångsförbud införts från 05:00 och 07:00

Trots dessa intensifierade säkerhetsåtgärder och den pågående militära kampanjen, fortsätter jihadattacker . Den egyptiska arméns popularitet minskar dagligen i Sinai, vilket har givit gruppen stöd och hjälpt locka rekryter bland allt fler civila dödsoffer. I en incident nyligen i Rafah, dödades 10 medlemmar av samma familj, däribland tre barn och tre kvinnor.

Ett växande antal islamistiska ungdomar, i ljuset av militärens tillslag mot religiösa partier, välkomnar Ansar Beit al-Maqdis 'löfte om trohet till ISIS". För första gången hördes ramsor till stöd för gruppen i Kairos demonstrationer på Nov 21. Vissa demonstranter bar svarta flaggor från ISIS och avstått från fredliga medel, något som de hade krävt under det senaste året och ett halvt, under förevändning att en fredlig inställning var en viktig orsak till att den nya ordningen var ännu mer auktoritär än Hosni Mubaraks.

Den salafistiska Fronten, som fram till 4 december var en del av National Alliance till Support Legitimitet (en islamistisk politisk koalition som motsätter sig Morsis utsparkande), organiserade "Muslim Youth Uprising" protester som ägde rum den 28 november; demonstranter höjde svarta flaggor i Matriya-distriktet Kairo. Samma dag, Ansar Beit al-Maqdis, att visa stöd för upproret, genomfört tre attacker i Kairo, Qalyubiyah och norra Sinai som dödade en officer och tre rekryter och skadade två officerare och dussintals poliser. Några av de muslimska brödraskapet ungdomarna meddelade att de skulle delta i upproret också, bara att backa ut natten innan för att hålla sina egna separata protester.

Följande dag, 29 november var ett domstolsavgörande som utfärdats som frikändes Mubarak, hans två söner, tidigare inrikesminister Habib al-Adly och dennes medhjälpare från misstankarna om att döda demonstranter. Denna dom ökade ilskan dessa ungdomar kände, driver dem vidare mot att stödja en lokal tillhörighet för ISIS. Samtidigt tusentals personer som deltagit i och krävde att 25 januari revolutionen tyna inne fängelser, och hundratals andra har dömts till döden. Efter domen, ett antal ungdomar - särskilt från Muslimska brödraskapet - lanserade hashtaggen kampanj #ISIS_is_the_solution på Facebook och Twitter. Denna slogan spelas på "Islam är lösningen", en välkänd slogan Muslimska brödraskapet är från Mubarak eran.

Stigande stöd för ISIS i Sinai och på andra håll representerar den lilla men växande övertygelse om att statens våld endast kan uppfyllas med motvåld. Denna grad förskjutning mot våldet började med upplösningen av Rabia al-Adawiya sit-in i augusti 2013, vilket ledde till döden för så många som 1000 personer, enligt Human Rights Watch. Vissa muslimska brödraskapet ungdomar har sedan nedsänkt sig i skrifter och ideologi Sayyid Qutband delade hans artiklar och skrifter på sociala nätverkssajter. De håna nu fredliga paroller de själva hade antagits i det förflutna, såsom "vår lugnets är starkare än kulor." Några har också börjat att uttrycka avsikt att gå med ISIS och delta i förlängning kalifatet så att islamiska erövrare kan komma in i Egypten.

Dessa dagar, är brödraskapet delas mellan dem som kräver en "islamiska revolutionen" som innebär att alliera sig med jihadister och fokusera på Morsi återkomst till makten och dem som stöder en "folklig revolution" som innebär att alliera sig med liberala rörelser och inhämtar det internationella samfundets stöd för borttagning av president Abdel-Fattah al-Sisi och hans regering.

Muslimska brödraskapet senaste uttalanden om deltagande i "muslimska ungdoms Uprising" illustrerar dessa inre spänningar. Partiledarna - samt ledare för Gamaa Islamiya och andra islamiska partier, såsom Al-Wasat och Homeland Party (Al-Watan) - förklarade att de inte skulle delta i salafistiska organiserade protester och att krav och paroller måste förenas bland de olika skikten i det egyptiska samhället.

Medan Muslimska brödraskapet fortfarande officiellt förkastar våld som ett förhållningssätt, har det uppmuntrat motstå de myndigheter och säkerhetstjänster i "innovativa sätt" genom att skära av vägar, brännande regeringsbyggnader, och ansträngande regimen ekonomiskt och politiskt. Medan många bland brödraskapet ungdomar fortsätter ner radikalisering vägen, är några av gruppens ledare försöker positionera sig som ett alternativ, en centerpartist kraft mellan jihadister och säkerhetstjänster som kan spela en roll på vägen att blidka både jihadist och liberaler . Under tiden många bland gruppens ledning fortsätta att främja idén att låta brödraskapet att delta i en demokratisk process - trots koncernens misstag under sina erfarenheter av regeringen - skulle ha varit bättre än landet glider in i denna cykel av våld och räknare -violence.

Som regeringen fortsätter sin repressiva synsätt finns det en växande känsla bland ungdomar att de har förlorat sina drömmar om "frihet och mänsklig värdighet" tre år efter det att 25 januari revolutionen. Mer än 47.000 människor tyna bort i egyptiska fängelser, enligt en medlem av den egyptiska Samordning av rättigheter och friheter, som sade att 3000 personer greps bara i en vecka innan "Muslim Youth Uprising." Det verkar som verklig politisk dialog är allt men gått i Egypten mitt växande utbyggnaden av statlig förtryck och den efterföljande uppgång i terroristverksamhet som svar.

Ett ökande antal islamistiska ungdomar och sympatisörer är omfamna våldet. Om det politiska landskapet fortsätter att dra och Sisi regimen vägrar att släppa fängslade ungdomar, inklusive islamister, kommer mer problem att följa, eftersom egyptiska fängelser är ökända som grogrund för extremism. Spänningar i Egypten kunde utvecklas till mer våld, vilket gör landet mer mottagliga för terroristattacker.

Mostafa Hashem är en egyptisk journalist som specialiserat sig på jihadrörelser, politisk islam och ungdomsfrågor. Denna kommentar, översatt från arabiska, dök först på Sada, en online tidning som publiceras av Carnegie (

Egypt youth embracing radicalization

After a long wait, Ansar Beit al-Maqdis – a group active in northern Sinai – has moved from the stage of sympathizing with ISIS to being a part of the international organization. It has sworn allegiance to ISIS and changed its name to Wilayat Sinai. This is but one reflection of the growing radicalization among Egyptians, particularly Islamist youth.The formal announcement of the pledge of allegiance was delayed – after Ansar Beit al-Maqdis’ preacher prayed for ISIS during this year’s Eid al-Fitr prayers – because the group held a consultation between all jihadi factions in Sinai. While some of them objected to the pledge, given that they had already sworn allegiance to Al-Qaeda leader Ayman al-Zawahiri, in the end they agreed to support ISIS leader Abu Bakr al-Baghdadi, according to sources close to the group.

This announcement of allegiance has intensified Ansar Beit al-Maqdis’ confrontation with the Egyptian government and reflects the use of more aggressive methods to counter its crackdown in Sinai. Ansar Beit al-Maqdis released subsequent statements saying it considers any individual in the army to be a target. These remarks coincide with an escalation in the year-and-a-half campaign waged by the Egyptian state to confront militants in northern Sinai, particularly following the Oct. 24 attack on the Karm al-Qawadis checkpoint in Sheikh Zuweid, during which 28 Egyptian soldiers were killed in the bloodiest attack since the ouster of President Mohammad Morsi in July 2013. The state has evicted residents of Rafah and established a buffer zone on the border with Gaza. A three-month state of emergency has been imposed in the area and a curfew put in place from 5 p.m. and 7 a.m.

Despite these intensified security measures and the ongoing military campaign, jihadi attacks continue. The Egyptian army’s popularity is declining daily in Sinai, which has aided the group’s support and helped it attract recruits amid an increasing number of civilian deaths. In a recent incident in Rafah, 10 members of the same family were killed, including three children and three women.

A growing number Islamist youths, in light of the military’s crackdown on religious parties, are welcoming Ansar Beit al-Maqdis’ pledge of allegiance to ISIS. For the first time, chants in support of the group were heard in Cairo’s demonstrations on Nov. 21. Some protesters carried the black flag of ISIS and renounced peaceful means, something they had called for over the past year and a half, under the pretext that adopting a peaceful approach was a key reason the new regime is even more authoritarian than Hosni Mubarak’s.

The Salafist Front, which until Dec. 4 was part of the National Alliance to Support Legitimacy (an Islamist political coalition that opposes Morsi’s ouster), organized the “Muslim Youth Uprising” protests that took place on Nov. 28; demonstrators raised black flags in the Matriya district of Cairo. On the same day, Ansar Beit al-Maqdis, to show support for the uprising, carried out three attacks in Cairo, Qalyubiyah and North Sinai that killed an army officer and three recruits and injured two officers and dozens of policemen. Some of the Muslim Brotherhood youths announced that they would participate in the uprising as well, only to back out the night before to hold their own separate protests.

The following day, Nov. 29, a judicial ruling was issued that acquitted Mubarak, his two sons, former Interior Minister Habib al-Adly, and the latter’s aides of charges of killing protesters. This ruling heightened the anger these youth felt, pushing them further toward supporting a local affiliation for ISIS. Meanwhile, thousands of those who participated in and called for the Jan. 25 revolution languish inside prisons, and hundreds of others have been sentenced to death. Following the verdict, a number of youth – particularly from the Muslim Brotherhood – launched the hashtag campaign #ISIS_is_the_solution on Facebook and Twitter. This slogan played on “Islam is the solution,” a well-known slogan of the Muslim Brotherhood’s from the Mubarak era.

Rising support for ISIS in Sinai and elsewhere represents the small but growing conviction that the state’s violence can only be met with counter-violence. This gradual shift toward violence began with the breakup of the Rabia al-Adawiya sit-in in August 2013, which led to the death of as many as 1,000 people, according to Human Rights Watch. Some Muslim Brotherhood youths have since immersed themselves in the writings and ideology of Sayyid Qutband shared his articles and writings on social networking sites. They now mock peaceful slogans they themselves had adopted in the past, such as “our peacefulness is stronger than bullets.” Some have also begun to express intent to join ISIS and participate in extending the caliphate so that Islamic conquerors can enter Egypt.

These days, the Brotherhood is split between those who call for an “Islamic Revolution” that entails allying with jihadis and focusing on Morsi’s return to power and those who support a “popular revolution” that entails allying with liberal movements and garnering the international community’s support for removing President Abdel-Fattah al-Sisi and his government.

The Muslim Brotherhood’s recent statements about participation in the “Muslim Youth Uprising” illustrate these internal tensions. Party leaders – as well as leaders of Gamaa Islamiya and other Islamic parties, such as Al-Wasat and the Homeland Party (Al-Watan) – declared they would not participate in the Salafist-organized protests and that demands and slogans must be unified among the various strata of Egyptian society.

While the Muslim Brotherhood still officially rejects violence as an approach, it has encouraged resisting the authorities and security services in “innovative ways” by cutting off roads, burning government buildings, and exhausting the regime economically and politically. While many among the Brotherhood’s youth continue down the radicalization path, some of the group’s leaders are trying to position themselves as an alternative, a centrist force between the jihadis and the security services that can play a role down the road to placate both jihadi and liberals. In the meantime, many among the group’s leadership continue to promote the idea that allowing the Brotherhood to participate in a democratic process – despite the group’s mistakes during its experience in government – would have been better than the country sliding into this cycle of violence and counter-violence.

As the government continues its repressive approach, there is a growing feeling among youths that they have lost their dreams of “freedom and human dignity” three years after the Jan. 25 revolution. More than 47,000 people languish in Egyptian prisons, according to a member of the Egyptian Coordination of Rights and Freedoms, who said that 3,000 people were arrested just in the one week before the “Muslim Youth Uprising.” It seems that real political dialogue is all but gone in Egypt amid the growing expansion of state oppression and the subsequent uptick in terrorist activity in response.

An increasing number of Islamist youth and sympathizers are embracing violence. If the political landscape continues to retract and the Sisi regime refuses to release detained youth, including Islamists, more trouble will follow, because Egyptian prisons are notorious as breeding grounds for extremism. Tensions in Egypt could evolve into more violence, making the country more susceptible to terrorist attacks.

Mostafa Hashem is an Egyptian journalist specializing in jihadi movements, political Islam, and youth issues. This commentary, translated from the Arabic, first appeared at Sada, an online journal published by the Carnegie Endowment for International Peace (

- See more at:

Obama sänder folk till Israel för att sprida kärlek för leftisarna där, som vill förstöra Israel.

Som du har sett på dagens gallupundersökningar i Israel har arbetarpartiet och Livnis parti gått ihop om att sprida vänsterpropaganda. Tyvärr har de lyckats rätt bra, se länk, med arbetarpartiets Herzog som har åkt till Ramallah nyligen länk1 länk2 för att beundra Abbas och försäkra honom att han snart har kontroll över allt han vill ha. Vänstern har helt hoppat över Abbas Konstitution som bl.a. säger

Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.
Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.

Vänstern talar väl så vackert om nåt nytt Osloavtal där PA (Palestinian Authority) inte behöver lova något alls, bara Israel. Det förra avtalet innehöll många löften där PA inte hållit ett enda. Vänstern överallt följer med.

Obama gaggar ena ögonblicket om att Netanyahu har inbjudits till Kongressen utan att han har fått ställa till något, nu gör han allt för att förstöra det för Netanyahu i Israel i det kommande valet. Han har sänt ett gäng folk dit för att göra propaganda för vänsterns arbetarparti - tala om interferens före ett val! Caroline Glick skriver upprört om det på hennes FB-sida - sök på hennes namn där, det ligger överst nu. FOX news har talat om det. En artikel,

Look Who is Behind the New US Democratic-Style Campaign in Israel

talar om de som ska attackera Israels demoratiska val. Att Soros är inblandad kan man förstå. Att vara rik är viktigare i vissa kretsar, än att säga nåt vettigt.

IMRA:s analys på länk.

onsdag 28 januari 2015

Kan Israel tjäna på en EU-bojkott?,7340,L-4484836,00.html

Jag kan inte ett dugg ekonomi, men du som kan - läs denna artikeln och kommentera! Den verkar insatt.

En EU bojkott skulle vara bra för Israel

Op-ed: Tack vare den amerikanska dollarn skulle europeiska hot om bojkott få motsatt resultat och förbättra intäkterna för den israeliska exporten.

Dr Adam Reuter
Publicerad: 02.05.14, 09:12 / 

År 1946, under Yishuvs kamp mot det brittiska mandatet, var General Evelyn Barker utsedd till överbefälhavare för de brittiska arméstyrkorna i landet Israel. Bland den judiska befolkningen, var han känd som en flagrant antisemit och hatare av Yishuv.

Bland hans många uttalanden var det mest kända och ökända "slå mot judarnas fickor", en förklaring baserad på den antisemitiska övertygelsen att det hårdaste sättet att träffa judarna är ekonomiskt. Européerna verkar uppbåda denna tro nu också för att pressa Israel politiskt.

Jag ska börja med att säga att vem som helst som är en aning bekant med problemet är övertygad om att vi får panik utan anledning. Det är mycket osannolikt att EU kommer att införa en bojkott mot Israel som Arabförbundet gjorde 1973. Det kommer alltid att vara något land som kommer att motsätta sig en bojkott av Israel och lägga in veto mot det, liksom stora internationella företag som har investerat i Israel och har förmågan att avsevärt påverka regeringar att undvika att vidta åtgärder som strider mot européernas egna ekonomiska intressen.
Bojkott mot Israel: Översikt / Attila Somfalvi
Vad är historien? Vem leder den? Och vad Israel gör för att minska skadorna?
Hela artikeln

Dessutom, om det kommer till en europeisk konsumentbojkott, till skillnad från en officiell EU-bojkott, är dess inflytande nära noll, och jag ska utveckla det i en annan artikel.

Men låt oss anta att en europeisk bojkott tas ut ändå. Kan det finnas en exakt motsatt situation där den europeiska bojkotten hjälper den israeliska exporten? Det låter helt omöjligt, men det kan definitivt hända! (Inte att någon vill att vi ska bojkottas, inte alls). I själva verket kan de europeiska hoten om bojkott få motsatt resultat och förbättra situationen för export i Israel.

Hur är det möjligt? Hur kan ett sådant konstigt och udda utfall komma ur den europeiska bojkotten? Här är en förklaring på denna möjlighet, som strider mot ekonomisk logik (definitivt européernas logik).

Värsta scenariot: Exportörernas inkomster kommer att sjunka med 6%.

Låt oss börja med några enkla fakta. Israelisk export till EU utgör cirka 30% av all israelisk export. Det är svårt att beräkna israeliska företags grad av exponering för avtal med EU, men enligt finansdepartementets beräkningar som publicerades nyligen kunde skadorna uppgå till ca 20% av de samlade inkomsterna från exporten till EU.

Det bör noteras att denna typ av skador anses vara mycket allvarliga i näringslivet, mycket ovanligt, och faktiskt finansministeriets värsta scenario. Enligt dessa beräkningar skulle det finnas en 6% nedgång i den totala inkomsten från den israeliska exporten (20% minskning av intäkter från export till Europa multiplicerat med andelen export till EU av den totala israeliska exporten).

Ett annat faktum är att alla exportörer i Israel påverkas av den amerikanska dollarns växelkurs, antingen direkt, om deras inkomster är i dollar, eller indirekt genom valutans cross-rate. Tänk dej bilden: en exportör tar emot sin inkomst i australiska dollar, översätter den australiska dollarn i den amerikanska dollarn och sedan till shekel, eftersom marknaden för utländsk valuta i Israel endast handlar i dollar. Så det är nog för den amerikanska dollarn att stärkas mot shekel, även om den australiska dollarn inte viker den dagen mot dollarn, för den australiska dollarn går också upp mot shekel.

Ett annat känt faktum är att när det finns situationer av betydande geopolitiska problem i Israel, stiger dollarn mot shekel. Det hände i det förflutna under krig och intifadas, och det hände också när det fanns internationella ekonomiska kriser, som den i 2008.

Uppenbarligen kan en europeisk bojkott skapa en allvarlig ekonomisk kris av detta slag, med massavskedanden och konkurser av israeliska företag. Liksom i det förflutna, kan denna bakgrund tjäna som den exakta katalysatorn för en process som skulle leda till en kraftig reaktion i dollarkursen, vilket skulle stiga kraftigt mot shekel. I själva verket är det säkert att anta med en hög sannolikhetsnivå, att ju större skador som orsakas av bojkotten, desto större avskrivningar, eftersom det skulle finnas en stark korrelation mellan de två scenarierna.

Positivt utfall: Exportörers inkomster stiger 10%

Hur långt kommer dollarn att gå upp? Det är omöjligt att veta, men låt oss anta att det kommer att bli en minskning med cirka 10% och det kommer att gå upp till NIS 3,85 per dollar (avskrivningen kan vara mindre men det kan också vara mycket större förstås), eftersom många israeler skulle vara rädda och sälja siklar och köpa dollar mot bakgrund av den svåra situationen, och det skulle i huvudsak ske genom utländska spekulanter som skulle fly shekel, eftersom Israel har attackerats med en bojkott.

Ännu viktigare, israeliska institutionella organ som till exempel pensionsfonder, vilket skulle syfta till att skydda sina investeringar och göra en vinst från dollarns appreciering, skulle sälja shekel och köpa miljarder dollar.

Idag rör sig dollarn runt en växelkurs på knappt NIS 3,50, och alla Bank of Israel och finansdepartementets försök hittills har misslyckats med att höja den från denna punkt. En försvagning av sikel med 10% skulle öka inkomster för alla Israels exportörer, som de skulle kunna konvertera sina inkomster med mycket högre priser, oavsett vilken valuta de får, som vi förklarade. I själva verket skulle deras inkomst i ett sådant scenario går upp med 10%.

Detta innebär att alla exportörer i Israel skulle uppleva en ökning av intäkterna med ca 10% jämfört med skador på sina inkomster som vi tidigare beräknat, till följd av EU: s bojkott, med cirka 6% ...

Den svåraste slaget.

Visst kan man säga: Vad händer om shekel skulle depreciera med en hastighet lägre än 10%? Men i samma utsträckning kunde man fråga vad händer om skadorna på export till Europa var lägre än 20%. Det kan finnas en mängd mellanliggande scenarier. Under alla omständigheter skulle dessa processer ta ut varandra och det skulle definitivt finnas scenarier där exporten faktiskt skulle öka!

Ändå är det viktigt att betona att den grupp av exportföretag som skulle påverkas negativt av EU:s bojkott skulle lida ett hårt slag, på egen hand. En depreciering i shekelns växelkurs, enligt det tidigare nämnda scenariot, skulle gynna alla exportörer på ett enhetligt sätt, så att den totala bilden skulle konstigt och paradoxalt nog vara bättre, men individuellt skulle det finnas företag som drabbats hårda slag, och i extrema fall gå i konkurs.

An EU boycott could be good for Israel

Op-ed: Thanks to the US dollar, European boycott threats could achieve the opposite outcome and improve Israeli export revenues
Dr. Adam Reuter
Published: 02.05.14, 09:12 / Israel Opinion

In 1946, during the Yishuv's battle against the British Mandate, General Evelyn Barker was appointed as the supreme commander of the British Army forces in the Land of Israel. Among the Jewish population, he was known as a blatant anti-Semite and hater of the Yishuv.
Among his many statements, the most famous and notorious one was "strike at the Jews' pockets," a declaration based on the anti-Semitic belief that the harshest way of hitting the Jews is economically. The Europeans appear to be mustering this belief right now to pressure Israel politically.
I'll start by saying that anyone slightly familiar with the issue is convinced that we are panicking for no reason. It's very unlikely that the European Union will impose a boycott on Israel as the Arab League did at the time. There will always be a country which will oppose a boycott of Israel and veto it, as well as huge international companies that have invested in Israel and have the ability to significantly influence governments to avoid taking steps which contradict the Europeans' own financial interests.

On the Blacklist
Boycott on Israel: The overview / Attila Somfalvi
What's the history? Who's leading it? And what's Israel doing to reduce the damage?
Full story
Moreover, when it comes to a European consumer boycott, unlike an official European Union boycott, its influence is close to zero, and I'll elaborate on that in a different article.

But let's assume that a European boycott is imposed nevertheless. Could there be an exactly opposite situation in which the European boycott will help Israeli exports? That sounds entirely impossible, but it could definitely happen! (And not that anyone wants us to be boycotted, not at all). In fact, the European boycott threats could achieve the opposite outcome and improve the situation of exports in Israel.

How is that possible? How can such a strange and odd outcome emerge from the European boycott? Here is an explanation on this possibility which contradicts economic logic (definitely the Europeans' logic).

Worst-case scenario: Exporters' income will drop 6%

Let's begin with a few simple facts. Israeli exports to the EU make up about 30% of all Israeli exports. It's hard to calculate Israeli companies' level of exposure to agreements with the EU, but according to Finance Ministry estimates published recently, the damage could amount to about 20% of the total income from exports to the EU.

It should be noted that this kind of damage is considered extremely serious in the world of business, very unusual, and indeed the Finance Ministry's worst-case scenario. According to these calculations, there would be a 6% drop in the overall income from Israeli exports (a 20% drop in income from exports to Europe multiplied by the percentage of exports to the EU of total Israeli exports).

Another fact is that all exporters in Israel are affected by the US dollar's exchange rate, either directly if their income is in dollars, or indirectly through the currency cross rates. For the purposes of illustration, an exporter receiving his income in Australian dollars translates the Australian dollar into the US dollar and then into shekels, as the foreign currency market in Israel is only traded in US dollars. So it's enough for the US dollar to appreciate against the shekel, even if the Australian dollar did not budge that day against the US dollar, for the Australian dollar to also appreciate against the shekel.

Another known fact is that when there are situations of significant geopolitical difficulties in Israel, the dollar appreciates against the shekel. It happened in the past during wars and intifadas, and it also happened when there were international economic crises, like the one in 2008.

Clearly, a European boycott could create a serious economic crisis of this kind, with mass dismissals and bankruptcies of Israeli companies. Like in the past, this background could serve as the exact catalyst for a process which would lead to a strong reaction in the dollar's exchange rate, which would appreciate sharply against the shekel. In fact, it's safe to assume at a high probability level, that the greater the damage caused by the boycott, the greater the depreciation, as there would be a strong correlation between the two scenarios.

Positive outcome: Exporters' income will rise 10%

How far will the dollar go up? It's impossible to know, but let's assume there will be a depreciation of around 10% and it will go up to NIS 3.85 per dollar (the depreciation can be smaller but it can also be much bigger of course), because many Israeli would be afraid and sell shekels and buy dollars in light of the difficult situation, and that would mainly be done by foreign speculators who would flee the shekel, because Israel has been hit with a boycott.

More importantly, Israeli institutional bodies, such as provident and pension funds, which would seek to protect their investments and make a profit from the dollar's appreciation, would sell shekels and purchase billions of dollars.

Today the dollar moves around an exchange rate of just under NIS 3.50, and all of the Bank of Israel and Finance Ministry's attempts so far have failed to raise it from this point. A depreciation of the shekel by 10% would help the income of all of Israel's exporters, as they would be able to convert their income by much higher rates, regardless of the foreign currency they receive, as we explained. In fact, their income in such a scenario would go up by 10%.

This means that all exporters in Israel would experience a rise in income by some 10% compared to the damage to their income which we calculated earlier, as a result of the EU boycott, by some 6%...

The hardest blow 

Of course one could say: What if the shekel were to depreciate at a rate lower than 10%? But to the same extent one could ask what if the damage to exports to Europe were lower than 20%. There could be a variety of interim scenarios. In any event, these processes would offset each other and there could definitely be scenarios in which exports would actually increase!

Still, it's important to stress that the group of exporting companies which would be negatively affected by the EU boycott would suffer a hard blow, on their own. A depreciation in the shekel's exchange rate, according to the aforementioned scenario, would benefit all exporters in a uniform manner, so that the overall picture would be strangely and paradoxically better, but individually there would be companies that suffered heavy blows, and in extreme cases even go bankrupt.

Dr. Adam Reuter is the chairman of the Reuter Meydan Investment House and CEO of Financial Immunities Ltd.

Iran ber Hamas och Hizb'allah att attackera judarna.

Hamas, där EU plötsligt inte vill kalla terroristorganisationen Hamas för terrorister, förunderligt nog samtidigt som de attackerar den Judiska Staten på diverse sätt, men än så länge utan vapen. Enbart välkända Nazimetoder som att attackera deras handel. Tyvärr Hade Netanyahus stolthet reagerat och åstadkommit det naturliga  att Israel också bojkottar energiförsäljning dit. Där är många nog i resten av världen som vill köpa energi från ett demokratiskt land.


Hamas klassas som världens näst rikaste terroristorganisation efter ISIS. Inte för att FN och UNRWA har upptäckt det utan de överöser Gaza med pengar - ett Gaza som också gör sitt bästa för att bli fiende med sin andra granne Egypten.

Kloakrören har blivit raketer.

Hamas sitter och gråter, konstigt nog har inte de enorma summorna de utlovats, kommit fram. Trots att de är rika och har råd att avlossa vapen i Medelhavet för att förbereda för nästa krig, finns inga pengar för att bygga hus. De har försvunnit.

Hamas har liksom Abbas fått helt fnatt och tror att bara de skriker får de pengar i överflöd, bara för att de hatar judar och gör något åt det, vilket inte EU eller Obongo vågar. En tidningsrubrik:

Hamas Warns: Give Us Money Or We'll Become Terrorists

A Hamas official warned recently that the territory could become a breeding ground for extremism unless promised reconstruction is accelerated.
"Our message to the world, which is scared of terrorism and extremism, is that the delay in rebuilding Gaza and the continuing blockade against it will make it a ripe environment for the spread of extremism and terrorism," Khalil al-Haya told a Gaza City meeting of the movement's representatives in the Palestinian parliament.
säger det mesta om deras inställning, där Abbas inte kommer långt efter. Som Hamas säger i artikeln.

Hade bara Netanyahu varit lika tuff som en del av sina föregångare och som Sisi hade man varit närmare problemets lösning.

Ofek-10 spionsatellit

Hizbu'llah (Allahs parti)

Och DN:s urval av sanningen.

Iran har samtidigt satt sprätt på Hizbu'llah, Khomeini startade upp dom och de har alltid varit lydiga mullorna, och på sistone deras lydstat Syrien. Israels försvarsminister Barak gjorde det oerhörda misstaget att bara springa hem och låmna alla proisraeliska organisationer och folket i södra Libanon år 2000 (Några få fick senare komma till Israel.). När sen Livni var försvarsminister ett tag flinade hon åt alla och drog in FN och Säkerhetsrådet, som Israels vänster alltid fånade sej med, Det gick förstås åt skogen. UNIFIL skulle bevaka gränsen, vilket innebär att de regelbundet dricker kaffe med Hibullahs ledning och varnar dem för Israels aktioner när det finns anledning. Resultat är att Hizbullah har mer vapen än de flesta arméer i lager. Tack FN.

Israel har länge med olika medel kartlagt Hizbollas dödliga aktiviteter. För 5 år sen släppte de kartan här och har alltså 5 år mer information nu,

Ofek-10, Israels senaste spionsatellit som ser föremål på marken mindre än en halvmeter. Bild ovan.

En libanesisk artikel med bilder: Hezbollah arms facility likely target of Israeli raid - See more at:

Några andra färska artiklar:

Casualties as Hezbollah Attacks IDF Positions on Lebanon Border

Israels utrikesminister:
Liberman Calls For 'Disproportionate' Response Against Hezbollah

Om när Barak sprang från alla vänner i södra Libanon:

Israel Leaves South Lebanon After 22 Years

Did Israel Betray Its Lebanese Allies?

Israel's Security Zone in Lebanon - A Tragedy?

Chaos and humiliation as Israel pulls out of Lebanon

Europs tänker attackera judarna än en gång.


EU tar fram de vanliga Nazisttankarna att försöka styra och kontrollera judarna även i deras eget land. Den klassiska "Kauft nicht bei Juden", Köp inte av judar, hörs som ett eko över EU nu, bara applicerat på Israel i stället. 

Speciellt handelsministern Bennett i Israel inser att Israel måste släppa övertaget av Väst när det gäller handel, han får Asien att lära känna Israel och fördelen med att berätta med det landet, se vad jag skrev på länk. Nu riktar Israel 32% av handeln mot EU mot 21% mot Asien, men Asien utvecklas snabbare och har ingen gammal nazism i botten. USA ligger under båda.

Europa beslutna att förhindra den israeliska bosättningspolitiken.

("Bosättningspolitik" vet du vad det är? Det innebär att EU tycker Israel ska glömma allt som Arafat fick Nobelpris för  - att Israel skulle ha full kontroll över area C medan Arafat fick full kontroll över 95% av västbanksaraberna och områdena där de bor. Nu vill alltså Obama och EU att Israel ska glömma det, de 5% araber som bor i area C ska ha full kontroll av någon anledning. ) Att araberna har 600 gånger mer land utanför det Palestinska Mandatet spelar tydligen inte någon som helst roll. I Osloavtalet ingick också en massa löften från båda parter. Där anses Israel tvingad att hålla alla löften även om PA, Palestinian Authority, inte har hållit ett enda. Och vad är Osloavtalet? Ett försök att anpassa Säkerhetsrådets §242 till realpolitik och ge Arafat en chans att sätta upp en stat. Vad den säger, se länk.)

Under anonymitet, har en högt uppsatt källa i Bryssel talat om EU:s utrikespolitik ltill Al-Monitor sitt tänkande över att återuppta fredsprocessen när nästa israeliska regeringen är etablerad: "Titta på den israeliska valkampanjen, vi är bestörta av det faktum att alla parter verkar ignorera den centrala frågan om Israels framtid - som vi ser det -.. nämligen att lösa konflikten med palestinierna När maj kommer, kommer Europa inte att kunna ignorera detta längre vi har på våra händer en stor strategisk utmaning i förhållande till den arabiska och muslimska världen. Vi är engagerade i en kamp mot terror, både nationellt och i Mellanöstern. och i detta sammanhang, att lösa den palestinska frågan är av central betydelse. "

I korthet: Medan Obama-administrationen är ovillig att slutföra sina fredsförhandlingar innan det israeliska valet, har Europeiska unionen redan utarbetat straffåtgärder som svar på eventuella framtida israeliska bosättningar.

Författare Uri Savir
PostAT 25 januari 2015

Källan beskriver de europeiska alternativen under våren 2015. Det verkar som flera höga tjänstemän i EU:s huvudstäder gynnar ett politiskt initiativ som skulle innehålla en Säkerhetsrådsresolution som uppmanade att återuppta förhandlingarna (helt utan att ta hänsyn till §242), med "flexibelt språk" om resultatet av dessa förhandlingar. Detta flexibla språk skulle tillåta Europa att övertyga USA att inte kasta en veto över upplösningen. EU-källan var mest orubblig på en fråga: "EU kommer att göra sitt yttersta för att förhindra den typ av utvidgning av bosättningar som präglade den förra israeliska regeringen." Hon anger även att en uppgörelse med frysning kan mycket väl vara en del av denna resolution från Säkerhetsrådet.

I Washington berättade en källa på utrikesdepartementet medveten om den europeiska tänkandet för Al-Monitor att även administrationens koordination med EU, kommer USA inte besluta om sin politik förrän efter det israeliska valet. Enligt denna källa, oavsett scenario, kommer USA att effektivt anstränga sig att förnya fredssamtal mellan nästa israeliska regering och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Ändå ser regeringar över havet öga mot öga på en fråga: behovet av att frysa byggandet åtminstone i bosättningar utanför avvecklingsblocken. Barack Obama- administrationen sade hon, anses ha samarbete med de pragmatiska arabländerna - Egypten, Jordanien och Saudiarabien - som ett strategiskt behov: ". Kampen mot terror och frågan om en palestinsk stat går hand i hand"  [Mycket lättare att hacka på Israel medan man inte kräver det minsta av Abbas.]

Trots USA:s ovilja, verkar det som européerna på denna punkt är mer övertygad än någonsin om att samordna politiken om den palestinska frågan. Brysselkällan höjde eventualiteten om vilken nästa israeliska regering skulle avvisa internationella fredsinitiativ och fortsätta utvidgningen av bosättningar. I så fall skulle de viktigaste EU-länderna, med undantag för Tyskland och Nederländerna, inte komma att hålla tillbaka på straffåtgärder som svar. [Med förhoppning att Israel skärper sig och sätter sitt pris på olja och gas.]

Källan nämnde att de åtgärder som nu anses innefatta undantag av produkter som producerats utanför den gröna linjen från EU och Israels handelsavtal. En annan möjlighet är att förbjuda europeiska statliga investeringar, inte bara i israeliska företag utanför den gröna linjen, men också i israeliska företag inne i Israel som har filialer utanför den gröna linjen (t.ex. banker). En tredje möjlig straffåtgärd anses av EU skulle kunna förneka israeliska akademiska institutioner utanför den gröna linjen, eller institutioner med filialer utanför den gröna linjen, några vetenskapliga eller forsknings- och utvecklingsfördelar som följer av EU-avtal med Israel.

Vissa EU-tjänstemän väger även att kräva Israel för att kompensera skador på EU-projekt som ligger utanför den gröna linjen - Skador orsakade av utvidgningen av bosättningar. För att citera Bryssel EU officiellt: "Om den israeliska bosättningspolitiken fortsätter att sabotera tvåstatslösningen, förutsätter vissa EU-medlemmar även sanktioner mot Israel tillsammans Ändå är det i Israels händer för att förhindra det.". [EU kräver att de får göra vad de vill på Israelkontrollerat område.]

På frågan om dessa europeiska ståndpunkter, sade det amerikanska utrikesdepartementets källa att USA nu manar européerna att avstå från sådana straffåtgärder. Ändå hävdade hon att efter valet, om bosättningspolitiken fortsätter, kommer det att vara nästan omöjligt att blockera européern (Paris och London i synnerhet) från att inleda en sådan politik. 

Inom den israeliska regeringen anses dessa avara tomma hot. Premiärminister Benjamin Netanyahu har redan samordning med ekonomi och handelsminister Naftali Bennett om fortsättningen av utvidgningen av bosättningar, i händelse av Netanyahus förväntade seger. I den avgående regeringen har Netanyahu skapat ett system för att anslå stora medel för byggandet av bosättningar, i en nästan hemlig väg, genom finansutskottet i Knesset. [Uttrycker min tvekan där. De betalar ockskå israelisk skatt.] Detta har Labor Knesset medlem Stav Shaffir invänt mot. På frågan om bosättningarna, menar Netanyahu att han kan lura "alla människor hela tiden." Det verkar som det internationella samfundet är fast tatt sätta stopp för dessa metoder. Men även om president Obama och EU protes högljutt, det finns alltid den republikanska kongressen.
[Samtidigt som 100.000-tals mördas i Syrien och Irak, men det är ju bara araber så inte så viktigt.]

Europe determined to prevent Israeli settlement policy

Speaking on condition of anonymity, a senior source in the Brussels European Union foreign policy team has shared with Al-Monitor their thinking over resuming the peace process once the next Israeli government is established: "Watching the Israeli election campaign, we are dismayed by the fact that all the parties seem to ignore the central issue concerning Israel's future — as we see it — namely, resolving the conflict with the Palestinians. Come May, Europe will not be able to ignore this anymore. We have on our hands a major strategic challenge in relation to the Arab and Muslim world. We are engaged in a fight against terror, both domestically and in the Middle East. And in this context, resolving the Palestinian predicament is of pivotal importance."
Summary⎙ Print While the Obama administration is reluctant to finalize its peace negotiations policy before Israeli elections, the European Union has already elaborated punitive measures in response to any future Israeli settlements.
Author Uri SavirPosted January 25, 2015
The source outlined the European alternatives as of spring 2015. It seems that several senior officials in EU capitals favor a policy initiative that would include a UN Security Council resolution calling to resume negotiations, with "flexible language" as to the outcome of those negotiations. This flexible language would allow Europe to convince the United States not to cast a veto over the resolution. The EU source was most adamant on one issue: "The European Union will do its utmost to prevent the type of settlement expansion that characterized the previous Israeli government." She even stipulated that a settlement freeze may very well be part of this Security Council resolution.
In Washington, a State Department source aware of the European thinking told Al-Monitor that, while the administration coordinates with the EU, the United States will not decide on its policy until after the Israeli elections. According to this source, whatever the scenario, the United States will make an effective effort to renew peace talks between the next Israeli government and Palestinian President Mahmoud Abbas. Nevertheless, the governments across the ocean see eye-to-eye on one issue: the need to freeze construction at the very least in settlements outside the settlement blocs. The Barack Obama administration, she said, considers the cooperation with the pragmatic Arab countries — Egypt, Jordan and Saudi Arabia — as a strategic need: "The fight against terror and the issue of Palestinian statehood go hand in hand."
Despite US reluctance, it seems that the Europeans at this point are more adamant than ever on coordinating policies on the Palestinian issue. The Brussels source raised the eventuality by which the next Israeli government would reject international peace initiatives and continue settlement expansion. In that case, the main EU member states, except for Germany and the Netherlands, will not hold back on punitive measures in response.
The source mentioned that the measures currently considered include excluding products produced beyond the Green Line from the EU-Israel preferential trade arrangements. Another possibility is prohibiting European governmental investments, not only in Israeli businesses beyond the Green Line but also in Israeli businesses inside Israel that have branches beyond the Green Line (such as banks). A third possible punitive measure considered by the EU could be denying Israeli academic institutions beyond the Green Line, or institutions with branches beyond the Green Line, any scientific or research and development advantages stemming from EU agreements with Israel.
Some EU officials are even considering demanding Israel to compensate damages to EU projects located beyond the Green Line — damages caused by settlement expansion. In the words of the Brussels EU official: "If Israeli settlement policy continues to sabotage the two-state solution, some EU members even foresee sanctions against Israel all together. Yet it is in Israel's hands to prevent it."
When asked about these European positions, the US State Department source said that the United States is now urging the Europeans to refrain from such punitive measures. Yet, she claimed that after the election, if the settlement policy continues, it will be virtually impossible to block the Europeans (Paris and London in particular) from initiating such policies. The United States, she emphasized, will categorically impress upon the next Israeli government, irrespective of who heads it, that continued settlement expansion could have devastating consequences.
Within the Israeli government, these are considered empty threats. Prime Minister Benjamin Netanyahu is already coordinating with Economy and Trade Minister Naftali Bennett the continuation of settlement expansion, in case of Netanyahu's anticipated victory. In the outgoing government, Netanyahu has created a system of appropriating vast funds for settlement construction, in an almost clandestine way, through the Finance Committee of the Knesset. This was exposed and objected to by Labor Knesset member Stav Shaffir. On the issue of settlements, Netanyahu believes that he can fool "all of the people all of the time." It seems that the international community is determined to put an end to these practices. But even if President Obama and the EU object loudly, there is always the Republican Congress.

Read more: