ha-Navi he-Hadash: Palestinierna, 1967

De blev kortlivade.

Före ca 1967 betydde palestinier entydigt "jude i Mellanöstern". Ingen arab använde beteckningen för sig själv, även om det tekniskt gällde för alla som bode i mandatet Palestina.

Det var ett genidrag hos Arafat att hitta på att avgränsa gruppen araber så den blev mikroskopisk, jämfört med den stora massan araber i Mellanöstern med omgivningar. Där är storleksordningen 500 miljoner araber mot ca 5 miljoner judar i Israel. Judarna omkring Israel har i stort sett fördrivits och i huvudsak flytt till Israel, som du ser om du tar en promenad där.

Så - Arafat uppfann beteckningen "palestinier" för dessa araber. Läs Joseph Farahs välkända artikel om "vad är en palestinier". (En annan av hans artiklar i ämnet på denna länk.)

Ända sedan jag skrev en kolumn i oktober förra året kallad "Myter i Mellanöstern," har läsare från hela världen frågat mig vad som menas med "palestinska".

Det enkla svaret är att det innebär vad Yassir Arafat vill att det skall betyda.

Arafat själv föddes i Egypten. Han flyttade senare till Jerusalem. I själva verket har de flesta av de araber som lever inom Israels gränser i dag kommit från ett annat arabland någon gång i sitt liv.

Exempelvis har bara sedan början av Osloavtalet, mer än 400.000 araber flyttat in på Västbanken eller i Gaza. De har kommit från Jordanien, Egypten och, indirekt, från alla andra arabiska land du kan nämna.

Araberna har byggt 261 bosättningar på Västbanken sedan 1967. Vi hör inte mycket om dessa bosättningar. Vi hör i stället om antalet judiska bosättningar som har skapats. Vi hör hur destabiliserande de är - hur provokativa de är. Men i jämförelse, har bara 144 judiska bosättningar byggts sedan 1967 - inklusive de som omger Jerusalem, på Västbanken och i Gaza.

Antalet arabiska bosättare är baserat på statistik som samlats på Allenbybron och andra uppsamlingsplatser mellan Israel och Jordanien. Den är baserad på antalet arabiska dagarbetare kommit in men inte lämnat Israel. Siffrorna offentliggjordes av Israel Central Bureau for Statistics vid handläggningen av Binyamin Netanyahu och därefter förnekat som "registreringsfel" med Ehud Baraks förvaltning.

Naturligtvis hade Baraks förvaltning incitament för att förneka den stora illegala invandringen, med tanke på dess stora politiska beroende av arabiska väljare.

Är detta ett nytt fenomen? Absolut inte. Detta har alltid varit fallet. Araber har flockas till Israel ända sedan det skapades och även innan, vilket sammanföll med den våg av judisk invandring till Palestina före 1948.

Winston Churchill sa 1939: "Så långt från förföljelse, araberna ha trängt in i landet och multiplicerat sin befolkning så den har ökat mer än till och med all världens judar skulle kunna lyfta upp den judiska befolkningen."

Och det väcker en fråga som jag aldrig hört någon fråga: Om Israels politik är att göra livet så outhärdligt för araber, varför fortsätter de att flockas till den judiska staten?

Detta är en viktig fråga som vi ser när den palestinska debatten nu går över till frågan om "rätten att återvända."

Enligt de mest liberala krav från arabiska källor lämnade ungefär 600.000 till 700.000 araber Israel omkring 1948 när den judiska staten skapades. De flesta var inte tvingade ut av judar, utan snarare på uppmaning av arabiska ledare som hade förklarat krig mot Israel.

Men det finns långt fler araber som bor i dessa områden nu än någonsin tidigare. Och många av de som lämnade 1948 och därefter hade rötter i andra arabiska länder.

Det är därför det är så svårt att definiera begreppet "palestinier". Det har det alltid varit. Vad innebär det? Vem är "palestinsk"? Är det någon som kom för att arbeta i Palestina på grund av en livlig ekonomi och arbetstillfällen? Är det någon som bott i området i två år? Fem år? Tio år? Är det någon som en gång besökt området? Är det varje arab som vill bo i området?

Araber är fler än judarna i Mellanöstern med en faktor på cirka 100 till en. Men hur många av dessa hundratals miljoner araber är verkligen palestinier? Inte särskilt många.

Den arabiska befolkningen i Palestina var historiskt mycket låg - före judarnas förnyade intresse för detta område i början av 1900-talet.

Till exempel visar en reseguide till Palestina och Syrien, publicerad 1906 av Karl Baedeker, det faktum att, även om det islamiska Osmanska riket styrde regionen, var den muslimska befolkningen i Jerusalem minimal.

Boken uppskattar den totala befolkningen i staden på 60.000, varav 7.000 var muslimer, var 13.000 kristna och 40.000 judar.

"Antalet judar har i hög grad ökat under de senaste decennierna, trots att de är förbjudna att invandra eller att inneha fast egendom", konstaterar boken.

Trots att judarna var förföljda, kom de fortfarande till Jerusalem och utgjorde en överväldigande majoritet av befolkningen så tidigt som 1906.

Varför var den muslimska befolkningen så låg? När vi hör så mycket om att Jerusalem är den tredje heligaste staden inom islam. Visst, om detta var en utbredd tro på 1906, skulle fler av fromma ha bosatt sig där.

Sanningen är att den judiska närvaron i Jerusalem och i hela det Heliga landet förekom under hela sin blodiga historia, som är dokumenterad i Joan Peters "milestone history on the origins of the Arab-Jewish conflict in the region, "From Time Immemorial.. "

Det är också sant att den arabiska befolkningen ökade efter den judiska invandringen till området. Araberna kom på grund av ekonomisk verksamhet. Och, tro det eller ej, de kom för det fanns mer frihet och större möjligheter i Israel än i deras egna hemländer.

Vad är en palestinier? Om några araber har legitima anspråk på egendom i Israel, måste det vara de som olagligt berövades sin mark och hem efter 1948. Arafat har inga sådana anspråk. Och få, om någon av dessa skytte, bomba och terrorisera israeler i dag heller.

Ända sedan jag skrev en kolumn i oktober förra året kallade "Myter i Mellanöstern," läsare från hela världen har frågat mig vad som menas med "palestinska".

Det enkla svaret är att det innebär vad Yassir Arafat vill att den skall betyda.

Arafat själv föddes i Egypten. Han flyttade senare till Jerusalem. I själva verket har de flesta av de araber som lever inom Israels gränser i dag kommer från ett annat arabland någon gång i sitt liv.

Exempelvis har bara sedan början av Osloavtalet, mer än 400.000 araber in på Västbanken eller i Gaza. De har kommit från Jordanien, Egypten och, indirekt, från alla andra arabiska land kan du namn.

Antalet arabiska bosättare är baserat på statistik som samlats på Allenby bron och andra uppsamlingsplatser mellan Israel och Jordanien. Den är baserad på antalet arabiska dag arbetstagare kommer in men inte lämna Israel. Siffrorna offentliggjordes av Israel Central Bureau for Statistics vid handläggningen av Binyamin Netanyahu och därefter nekad som "inspelning fel" med Ehud Barak förvaltningen.

Naturligtvis hade Barak förvaltningen incitament för att förneka det stora illegala invandringen siffror, med tanke på dess stora politiska beroendet av arabiska väljare.

Är detta ett nytt fenomen? Absolut inte. Detta har alltid varit fallet. Araber har flockas till Israel ända sedan den skapades och även innan, vilket sammanföll med den våg av judiska invandringen till Palestina före 1948.

Winston Churchill sa 1939: "Så långt från förföljelse, araberna ha trängt in i landet och multiplicerat till sin befolkning har ökat mer än till och med alla världens judar skulle kunna lyfta upp den judiska befolkningen."

Och det väcker en fråga som jag aldrig hört någon fråga: Om Israels politik att göra livet så outhärdligt för araber, varför de fortsätter att flockas till den judiska staten?

Detta är en viktig fråga som vi ser den palestinska debatten nu gå över till frågan om "rätten att återvända."

Enligt de mest liberala krav från arabiska källor lämnade ungefär 600.000 till 700.000 araber Israel i och runt 1948 när den judiska staten skapades. De flesta var inte tvingas ut av judar, utan snarare kvar på uppmaning av arabiska ledare som hade förklarat krig mot Israel.

Men det finns långt fler araber som bor i dessa områden nu än någonsin tidigare. Och många av de som lämnade 1948 och därefter verkligen hade rötter i andra arabiska länder.

Det är därför det är så svårt att definiera begreppet "palestinier". Det har alltid varit. Vad innebär det? Vem är en "palestinsk"? Är det någon som kom för att arbeta i Palestina på grund av en livlig ekonomi och arbetstillfällen? Är det någon som bott i området i två år? Fem år? Tio år? Är det någon som en gång besökt området? Är det någon arab som vill bo i området?

Araber fler än judarna i Mellanöstern med en faktor på cirka 100 till en. Men hur många av dessa hundratals miljoner araber är verkligen palestinier? Inte särskilt många.

Den arabiska befolkningen i Palestina var historiskt mycket låg - före judarnas förnyat intresse för detta område börjar i början av 1900-talet.

Till exempel visar en reseguide till Palestina och Syrien, publicerad 1906 av Karl Baedeker, det faktum att, även om det islamiska Osmanska riket styrde regionen, den muslimska befolkningen i Jerusalem var minimal.

Boken uppskattar den totala befolkningen i staden på 60.000, varav 7.000 var muslimer, var 13.000 kristna och 40.000 judar.

"Antalet judar har i hög grad ökat under de senaste decennierna, trots att de är förbjudna att invandra eller att inneha fast egendom", boken stater.

Trots att judarna var förföljda, fortfarande de kom till Jerusalem och utgjorde en överväldigande majoritet av befolkningen så tidigt som 1906.

Varför var den muslimska befolkningen så låg? När allt vi berättade att Jerusalem är den tredje heligaste staden inom islam. Visst, om detta var en utbredd tro på 1906, mer av fromma skulle ha bosatt sig där.

Sanningen är att den judiska närvaron i Jerusalem och i hela det Heliga landet förekom under hela sin blodiga historia, som är dokumenterad i Joan Peters "milstolpe historia om ursprung på den arabisk-judiska konflikten i regionen", sedan urminnes tider. "

Det är också sant att den arabiska befolkningen ökade efter judiska invandringen till området. Araberna kom på grund av ekonomisk verksamhet. Och, tro det eller ej, de kom för det fanns mer frihet och större möjligheter i Israel än i deras egna hemländer.

Vad är en palestinier? Om några araber har legitima anspråk på egendom i Israel, måste det vara de som var olagligt berövas sin mark och hem efter 1948. Arafat har inga sådana anspråk. Och få, av de som skjuter, bombar och terroriserar israeler i dag, har det heller.

Själva ordet var ett nidord romarna hittade på om judarna för 2000 år sen, för att på något sätt avidentifiera dem och insistera att de var avkomlingar till de reda utdöda filisteerna, och inte något eget.

Arafat fantiserade ihop ordet för att ta den identiteten från judarna, ett ord som på något vis indikerar att de har ett samband med det geografiska området Palestina. Det passade bra - plötsligt blev det inte arabvärlden mot judarna, utan ett par miljoner palestiner mot ett par miljoner judar.

Nå, det varade så länge det gjorde. Fram till nu. Nu har Abbas lomat iväg till Arabiska Ligan, sagt "vi araber måste enas emot Israel, hjälp mej att få allt jag vill ha!" Det vill säga, att han har sett till att allt har återgått till före Arafat, det är nu åter 500 miljoner araber mot 5 miljoner judar.

På samma sätt har Abbas manipulerat Obama, så att han helt förlorat rollen som "medlare" utan, som det hela tiden har visat sig klart, står på Abbas sida mot Israel. Obama har aldrig uttalat ett enda kritiskt ord om Abbas, men inte gjort mycket mer än att ha anklagat Israel för det mesta. Så mycket att han inte har haft tid att anklaga Iran för något, mer än lite vaga uppmaningar. Obama brydde sej inte ett dugg om att Ahmadinejad i somras lurade sej till presidentposten i Iran, kunde inte få för sej att hjälpa befolkningen mot bedrägeriet.

Påfundet med att USA ska springa mellan israelerna och araberna återför fredsdiskussionerna till före Oslo. Men vill Mitchell ha motion så........

Du kan läsa här: "Rapport: Obama lovade Abbas en palestinsk stat inom 2 år" enligt en egyptisk tjänsteman.

En annan rapport om hur Abbas lämnar allt ansvar till Arabvärlden. Den palestinska självständigheten är bortblåst. Det innebär också att Obama, för att kunna vara något slags "medlare" måste ödmjuka sig inför stater som Syrien, vad de än hittar på.

Obama tror själv inte på förhandlingarna utan har redan lovat att HAN ska DIKTERA vad Mellanöstern ska göra, lite senare? Oroande nära mellanvalen i USA, där hans parti, demokraterna, förväntas ett enormt nederlag.

En annan färsk artikel att studera: Abbas rejects Jewish State, wants Palestine to erase Israel".