Så låt oss ge bort Jerusalem till araberna.

Först en grov lögn i TT:s senaste pravdaeska groda: palestinerna drog sej INTE ur samtalen pga några hus i Jerusalem - det var Obamas helt vanvettiga reaktion som åstadkom det! Där har varit förhandlingar sedan 1993 och Oslo och aldrig har några hus i Jerusalem varit förhandlingshinder förrän Obama gav order till Abbas att de inte skulle göra ett dugg utan Obama skulle fixa det!

Vem bryr sej om Jerusalem? Mer än de envisa judarna förstås, som i ett antal tusen år har haft "Nästa år i Jerusalem" som hälsningsfras av någon anledning.

Men muslimerna då, där stormuftin av Jerusalem, Arafats morbror eller nåt, för 80 år har kom på idén att kalla Jerusalem "islams tredje stad" eftersom där står två moskeer på judarnas gamla Tempelplats, Morias Berg, sen muslimerna bestämde sej för att pinka sitt revir där - 60 resp. 80 år efter Muhammeds död? Al Aksa tyckte det var kul att placera sig ovanpå en bysantinsk kyrka, som hade byggts där av samma anledning.

Snart blir Eskilstuna Islams 23 viktigaste stad - där finns ju en moske.

Observera, HELA gamla stan är helig för judarna - se Bibeln, för muslimerna är det endast de två moskeerna. . Och det med måtta, se fotona nedan.

Muhammed kände självklart till Jerusalem, eftersom han kopierade det mesta till Koranen efter judarnas heliga bok - som nämner Jerusalem 669 gånger, men inte en enda av de gångerna kom med i kopian. De som spekulerar om att Muhammed hade en dröm om att ha flugit till Jerusalem på en kamel, den "mest avlägsna moskén" bör komma ihåg att Al Aqsa då var en bysantinsk kyrka, ingen moské. Han drömde att han flög till "den bortersta mosken" - eftersom han kände till Jerusalem hade han sagt det om han menat det.

För några hundra år fanns inga "icke-religiösa judar" - det är tack vare religion och kultur de är judar, annars hade de inte varit det längre. Precis som alla svenskar var tvungna att gå till kyrkan på söndagarna - också eftersom det var det ställe de fick reda på alla nyheter och dekret från överheten, så det var allt-i-ett, både religion och informationsförmedlare.

Där har i stort sett alltid varit judar i vad som var och vad som blev Israel. Det sägs att de var ungefär lika många på Jesu tid som nu. För 130 år sedan började alltfler komma till Israel och satte upp bosättningar överallt, efter 1920 med välsignelse av San Remokonferensens beslut (inte bara rekommendation som dey mesta från FN). Dessa kallas fortfarande bosättningar av palestinaaraberna - Abbas anser Tel Aviv och Haifa vara bosättningar, och det stora hindret mot att han ska få allting att styra som en orientalisk furste. Att det bor judar på mindre än 2% av landet i Judéen/Samarien var inget problem förrän Obama gjorde det så. Inget som Arafat bråkade om.

Judarnas försök att få fred med araberna genom vänlighet har aldrig någonsin givit ens en oas, och började när den helt icke-religiösa Moshe Dayan gav bort judarnas heligaste plats till araberna, Tempelplatsen i Jerusalem efter det att Israel hade enat sin huvudstad igen Jerusalem var centrum av världen på många medeltida kartor, men för honom var det bara en öppen plats, vilken som helst - vänstersynen på hela Israel. Många soldater hade offrat sina pliv för att ena huvudstaden sedan 3000 år, som jordanierna med Englands hjälp illegalt hade ockuperat i 19 år, och han slängde helt enkelt bort deras uppoffringar.

Tack vare detta har också muslimerna förstört många ton av historiskt judeokristet material från Tempelplatsen och slängt det på soptippen - utan att någon israelisk regering på allvar har protesterat! länk1 länk2 Som vi mycket väl vet är det en del av muslimerns kulturvård - minns hur de sprängde de urgamla buddhistiska statyerna i Bamiyan, Afghanistan. Hur de förstörde varenda synagoga när Jordanien invaderade gamla Jerusalem 1948, ca 58 stycken. Hur de förstörde varenda synagoga i Gaza när judarna lämnade för 5 år sedan. Där existerar inte en enda anledning varför Israels regering ska ge dem tillfälle att fortsätta med sin förstörelselusta och där valsar omkring en skrivelse nu om att kräva att Israels regering sätter upp Tempelplatsen på sin lista över nationella arv.

Barak

Ta ett kliv fram till den likaledes helt okulturella och ickereligiösa Barak, som försökte styra det Heliga Landet enligt hans egna fantasier. Han var kanske en bra stidis i sin ungdom, innan han blev nästan lika fet som Sharon, men när det kom till Jerusalem var han lika snabb på att ge bort allt som är av vikt för alla nationalistiska och religiösa judar eftersom han hatar dom. Se kartan (med förklaring och detaljer på denna länk): Du ser gamla stan, det enda som fanns tills för ca 150 år sedan, och han var helt villig att hugga den mitt itu och ge Arafat hälften!!!

Han är fortfarande lika desperat hatisk mot nationalistiska judar - han har fem gånger blivit nekad mer pengar för att trakassera dessa judar som han hatar!

Att Netanyahu släpade in honom i regeringen tyder på en del sjuka saker. Jag höll på Netanyahu innan - speciellt i jämförelse med Olmert, men när Netanyahu med mycket fula tricks och antagligen olagligt, manipulerade ut den religiösa ledaren Feiglin från Likud, Feiglin som hade vunnit 25% av Likud innan i omröstning, slutade jag tro något gott om honom. Man vet inte vad han kommer att få för sej nästa dag när det gäller palestinaaraberna eller Jerusalem! Ena dagen säger han si, nästa dag ödmjukar han sig inför Obama som vilken dörrmatta som helst.

Jag såg att Feiglin äntligen har tröttnat och förhoppningsvis bildar ett eget parti, så han inte behöver använda all sin energi att fajtas med Netanyahu utan i stället kan använda energin för att ena högern.

Olmert/Livni gav bort så mycket av Israel att de inte vågade berätta detaljerna för invånarna i Israel! Men Abbas sa nej i alla fall - Netanyahu kommer aldrig någonsin att ge bort lika mycket.

Araberna i det heliga landet - infödda eller utlänningar?

Före början av nittonhundratalet fanns det praktiskt taget inga araber i det heliga landet. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth eller Um-Al-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Historiskt sett har det alrig funnit ett "palestinskt" folk. Det engelska namnet "Palestina", för att beskriva den lokala arabiska befolkningen, uppfanns EFTER upprättandet av staten Israel 1948. Dessa araber har inte ens ett lokalt eget namn för att beskriva sig själva på det egna arabiska språket. Araberna som nu hävdar att de är något slags urinvånare i det Heliga landet ha migrerat till Palestina och invaderade landet efter 1917, från arabiska grannländer. Det finns bara en möjlig lösning till "palestiniernas" längtan efter ett hemland - låt dem återvända till var de kom ifrån - till där de bodde tidigare i hundratals eller tusentals år - deras verkliga hemland i sin ursprungliga arabiska länder.

Okänd för de flesta av världens befolkning, omfattar ursprunget för "palestinska" araber en period omfattande kanske 30 år, under britternas kontroll av mandet - en droppe i havet jämfört med tusentals år av regionens rika historia.

Före början av nittonhundratalet fanns praktiskt taget inga muslimska araberna i det heliga landet. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth och Um-Al-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Däremot har judarna, trots 2000 år av förföljelse och påtvingade konversioner av olika erövrare, under större delen av historien varit majoritetsbefolkningen i det heliga landet. I Jerusalem var judar alltid den största demografiska gruppen [1] [2], med undantag för perioder då erövrarna just kastade ut dem och hindrade dem från att återvända.

När General Allenby, chef för de brittiska militära styrkorna, erövrade Palestina 1917/1918,bodde endast några tusen muslimska araber i det heliga landet. De flesta av araberna var kristna, och de flesta muslimer i området, kom från Turkiet under det ottomanska imperiet, eller var ättlingar till judar och kristna som med våld hade konverterats till islam av de muslimska erövrarna. Dessa muslimer var inte av arabiskt ursprung. De flesta hänvisningar till araberna i Palestina före 1917 hänvisas till kristna araber, inte muslimerna.

Det är viktigt att notera att uppskattningar och folkräkningar utförda av muslimska erövare var partiska och ofta var de endast intresserade av att kunna skriva ut soldater. Därför är de enda tillförlitliga uppgifterna från icke-muslimska källor. Turister och politiker, araber och icke-araber lika, har dokumenterat sina iakttagelser av befolkningen i det heliga landet sedan mer än ett tusen år. Låt oss börja från början och fortsätta till den ottomanska perioden:

* Historikern James Parkes skrev: "Under det första århundradet efter den arabiska erövringen [670-740 CE] bestämde kalifen och guvernörer i Syrien och det heliga landet helt över kristna och judiska frågor. Bortsett från beduiner i tidigaste dagar, var de enda araberna väster om Jordan garnisoner. "[3]

* år 985 klagade den arabiska författaren Muqaddasi: "moskén har tömts på tillbedjare ... Judarna utgör merparten av Jerusalems befolkning" (hela staden Jerusalem hade bara en moské?). [4]

* 1377, skrev Ibn Khaldun, en av de mest trovärdiga arabiska historikerna, "judisk överhöghet i delstaten Israel sträcker sig över 1400 år ... Det var de judar som implanterade kultur och traditioner i den permanenta bosättningen". [5 ]

* 1695-1696, skrev den nederländska forskaren och kartografen, Adriaan Reland (Hadriani Relandi), rapporter om besök till det heliga landet. (Det finns de som hävdar att han inte personligen besökte det heliga landet, men samlade rapporter från andra besökare.) Han var flytande på hebreiska och arabiska. Han dokumenterade besök på många platser. Han skriver: Namnen på bosättningarna var mest hebreiska, vissa grekiska, och några Latin-Roman. Ingen bosättning hade ett ursprungligt muslimskt-arabiskt namn med en historisk rot i dess plats. Merparten av marken var tom, öde, och invånarna få och främst koncentrerade till Jerusalem, Acco, Tzfat, Jaffa, Tiberius och Gaza. De flesta av invånarna var judar och resten var kristna. Det fanns några muslimer, mest nomadiska beduiner. Araberna var främst kristna med en liten minoritet av muslimer. I Jerusalem fanns det cirka 5000 människor, mestadels judar och en del kristna. I Nasaret fanns det ungefär 700 personer - alla kristna. I Gaza fanns det ungefär 550 personer - hälften av dem judar och hälften kristna. Um-Al-Fahm var en by med 10 familjer - alla kristna. Det enda undantaget var Nablus med 120 muslimer från Natsha familjen och ca 70 Samaritaner [6].

* 1835 skrev Alphonse de Lamartine: "Utanför staden Jerusalem såg vi inget levande objekt, hörde inget levande ljud... En komplett evig tystnad härskar i staden, på vägar, i landet." [7]

* 1844, skriver William Thackeray om vägen från Jaffa till Jerusalem: "Nu är stadsdelen helt övergiven, och du rider mellan vad som tycks vara så många förstenade vattenfall. Vi såg inga djur som flyttades mellan de steniga områdena[?], knappt ens ett dussin små fåglar i hela under färden. "[8]

* 1857 rapporterade den brittiska konsuln i Palestina, James Finn: "Landet är i hög grad tomt på invånare och därför är dess största behov att få en befolkning." [9]

* År 1866 skriver W.M. Thomson: "Hur melankolisk är denna fullkomliga övergivenhet. Inte ett hus, inte ett spår av invånare, inte ens herdar, som befriar en tråkig enformighet ... Mycket av landsbygden genom vilken vi har vandrat en vecka tycks aldrig ha varit bebodd, eller till och med uppodlad, och det finns andra delar, säger ni, ännu kargare. "[10]

* 1867 turnerade Mark Twain - Samuel Clemens, den berömda författaren till "Huckleberry Finn" och "Tom Sawyer", det heliga landet. Detta är hur han beskrev landet: "Det finns inte en enda by under hela resans omfattning - inte på trettio miles i endera riktningen ... Man kan åka tio miles häromkring och inte se tio människor ... Dessa obefolkade öknar, dessa rostiga högar av ofruktsamhet ... ... Nasaret är övergiven ... Jeriko ligger som en multnande ruin ... Betlehem och Betania, i fattigdom och förnedring ... ej omskött av någon levande varelse ... Ett öde land vars jord är tillräckligt rik men är helt övergivet till ogräs. En tyst, sorgsen yta ... En ödslighet finns här som inte ens föreställningsförmågan kanförse med pompa av liv och handling. Vi nådde Tabor säkert. Vi såg aldrig en människa på hela rutten ... Det var knappast ett träd eller en buske någonstans. Även olivträd och kaktus, dessa snabba vänner till värdelös mark, hade nästan övergivit hela landet. "[11]

* År 1874, skrev pastor Samuel Manning: "Men var fanns invånare? Detta bördig slätt, som kan stödja en enorm befolkning, är nästan en ensamhet .... Dag efter dag vi skulle lära oss en ny titt på lektion nu påtvingas oss, att de uppsägningar av gamla profetian har uppfyllts till mycket brev - "den mark som finns kvar ogiltig och öde och utan invånare." (Jeremia, ch.44 V.22) [12]

* I 1881, skrev den brittiska kartograf Arthur Penrhyn Stanley: "I Judéen det är knappast en överdrift att säga att för miles och miles ingen utseende om liv eller boning."

* I 1892, skriver BW Johnson: "I den del av slätten mellan Mount Carmel och Jaffa en ser men sällan en by eller andra sevärdheter i människors liv ... En tur i en halvtimme mer förde oss till ruinerna av den antika staden Caesarea, en gång en stad på två hundra tusen invånare, och den romerska huvudstaden i Palestina, men nu helt öde ... jag lade på min soffa på kvällen, för att lyssna på stönande av vågorna och tänka på den förödelse runt oss ". [13]

* I 1913, en brittisk rapport, den palestinska kungliga kommissionen, citerar en redogörelse för villkoren på kustnära slätten längs Medelhavet: "Vägen från Gaza i norr var bara en sommar låt lämpad för transport av kameler eller kärror. nr apelsinodlingar, frukt-och vinodlingar skulle ses förrän en nått den [judiska] Yabna by. husen lera. skolor fanns inte. Den västra delen mot havet var nästan en öken. byarna i området var få och glest befolkat. Många byar övergivits av sina invånare. "

Som vi kan se, genom historien, vilket har dokumenterats av arabiska historiker och utländska observatörer före 1917, var landet öde, det fanns praktiskt taget inga muslimska araberna i städerna utanför Jerusalem (utom 120 muslimer i Nablus), och antalet muslimska araber (andra än ottomanska muslimer eller kristna araber) var minimala, de flesta nomadiska beduiner. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth och Um-Al-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Skillnaden mellan dessa olika autentiska räkenskaper och förfalskad muslimsk-arabisk propaganda är enorm, nästan bortom din fantasi.

Neville Chamberlain, i ett tal vid Alexandra Theatre, Birmingham, oktober 13, 1918, sade: "Ett stort ansvar kommer att vila på sionisterna, som inom kort kommer att fortsätta med glädje i sina hjärtan till den urgamla platsen för sitt folk. deras blir uppgiften att bygga upp en ny välfärd och en ny civilisation i gamla Palestina, så länge försummat och vanstyrt. De kommer att bära med sig hjärtlig välvilja för den brittiska nationen och dess innerliga hopp att i deras eget land de kan visa sig värdiga sitt förflutna och av de stora möjligheter som har getts till dem. "

När det heliga landet togs från ottomanerna av britterna, var det inte längre under muslimsk kontroll. Koranen befaller muslimer att stjäla mark från icke-muslimer, inklusive mark som de aldrig tidigare har trampat på [14]. Efter den brittiska erövringen av det Heliga Landet, inledde de muslimska araberna en massiv invandring till det Heliga Landet, och uppfyllde deras religiösa skyldighet att ockupera så mycket främmande land som möjligt. Följande beskriver den massiva arabiska invandringen efter 1918:

• 1930/31 skrev Lewis French, den brittiska Direktören för Utveckling om araberna i Palestina: "Vi fann den bebodd av fellahin (arabiska bönder) som levde i ler- ruckel och led svårt av det rådande malarian ... Stora områden var obrukade ... Fellahin, om inte själva var boskapstjuvar, var alltid redo att hysa dessa och andra brottslingar. De enskilda tomterna bytte ägare varje år. Det fanns lite allmän säkerhet, och fellahins lott var en växling av plundring och utpressning av sina grannar, beduinerna (arabiska nomader). "


• Den brittiska Hope-Simpson-kommissionen rekommenderade 1930, till "Förebyggande av olaglig invandring" att stoppa den illegala arabiska invandringen från de arabiska grannländerna [15].


• * Den brittiska guvernören i Sinai (1922-1936) redovisade i Palestinskaa Kungliga Kommissionens rapport: "Denna illegala invandring pågår inte bara från Sinai, utan även från Transjordanien och Syrien."


• * Guvernören i det syriska distriktet Hauran, Tevfik Bey El Hurani, tillåtit 1934 att under en enda period på bara några månader över 30.000 syrianer flyttade från Houran till Palestina.


• * Brittiske premiärministern Winston Churchill noterade det arabiska inflödet. Churchill, en veteran från första åren av det brittiska mandatet i det Heliga Landet, noterar 1939 att "långt från att vara förföljda, har araberna trängt in i landet och multiplicerat sin befolkning så den har ökat mer än till och med alla världens judar skulle kunna lyfta upp den judiska befolkningen. "

Den arabiska befolkningen i det heliga landet ökade bara på grund av massiv invandring från arabiska grannländer. Före 1918, när den arabiska invandringen började, bodde endast ett mycket litet antal muslimska araber i det heliga landet, praktiskt taget samtliga i Jerusalem. Det är därför det är så svårt att hitta en åldrig muslimsk arab vars morföräldrar är födda i det Heliga Landet.

Muslimsk-arabiska befolkningen [1] [2] och tillväxt i Jerusalem före och efter 1918. Pausen mellan den två räta linjer visar den exakta tidpunkten

när den massiva arabiska invandringen till det heliga landet började.

Även om det heliga landet styrdes av de muslimska ottomanerna fanns det trots stora vågor av judisk Zionist invandring, praktiskt taget inga konflikter mellan judarna och de få lokala araberna. Judar och lokala araber levde fredligt tillsammans. Detta fredliga samexistens avslutades efter 1918, då de stora vågorna av utländsk muslimsk-arabisk invandring började, efter den brittiska erövringen. Fram till 1948 begränsade britterna judisk invandring och uppmuntrade muslimsk-arabisk invandring. Det är de jordlösa utländska muslimska araberna som invandrade efter 1918 som startade konflikten, INTE sionistisk judisk invandring mellan 1881-1914, som var en fredlig period. Till exempel i 1929, utfördes Hebron-massakern av lokala judar, av utländska araber, inte av de etablerade lokala familjerna som bodde där och försökte att försvara judarna.

Koranen uppmuntrar uttryckligen lögn och bedrägeri, om det hjälper muslimer att uppnå ett önskat mål [16] [17] [18] [19]. Att förneka den massiva invasionen av det heliga landet av utländska muslimer, förfalskad muslimsk-arabisk propaganda hävdar att det är en myt. Om det verkligen är en myt, hur kan någon förklara följande enkla iakttagelser?

• Morföräldrarna till författarens hustru föddes i det Heliga Landet under 1800-talet. De såg med egna ögon hur tom marken var vid den tidpunkten. De bodde också där ch upplevde den brittiska erövringen och den arabiska massiva invasion av landet som startade 1918. Denna invasion varade bara 30 år, och slutade 1948 med evakueringen av ritterna från marken och deklaration av staten Israel. [Konstigt hur man omedelbart kommer att tänka på den muslimska invasionen av England i modern tid.]


• Familjenamnen på många araber som nubor i det Heliga Landet avslöjar deras ursprungsland: Masri (från Egypten), Iraqi (från Irak), Tarabulsi (från Tarabulus-Tripoli i Libanon), Hourani (från Houran i Syrien), Husseini (från Jordanien) och Saudi (från Saudiarabien).


• Efter offentliggörandet av en tidigare version av denna artikel, har författaren fått ett e-postmeddelande från en läsare som brukade arbeta med araber i Gaza och i olika byar på Västbanken på 1970-talet. I sitt e-mail beskrivs vänliga diskussioner om släkthistoria med hans arabiska medarbetare. De flesta av medarbetarna hade förfäder som invandrade till det Heliga landet från grannländerna.

När Churchill sade att "araberna ha trängt in i landet och multipliceratl sin befolkning så den har ökat mer än till och med alla världens judar skulle kunna lyfta upp den judiska befolkningen." Ljuger Han? Churchill var inte en muslim ...

Namnet "Palestina" är ett latinsk-romerskt namn baserat på hebreiska bibliska namnet på den gamla "filistéerna" - "Plishtim" på hebreiska. Översättningen av detta namn till engelska är: "inkräktare". Filistéerna kom från öarna i Medelhavet nära Grekland och invaderade landet för cirka 4000 år sedan. Filistéerna är utdöda sedan cirka 2000 år, och har ingen släktmässig eller historisk relation till araber. Före 1917, under 400-års styre av det ottomanska riket, kallade ej heller ottomanerna det Heliga Landet "Palestina". Britterna beslutade att börja använda namnet igen och kallade landet "Palestina". De lokala araberna kallade sig aldrig "palestinier", inte ens under det brittiska mandatet. Både arabiska och brittiska ledare, kallade dem bara "araber". Exempel: Hope-Simpson-rapporten [15] som offentliggordes av britterna 1930, innehåller orden "antalet palestinska arbetslösa, även arabiska, Judisk eller andra ...". "Palestinska" användes endast som ett adjektiv i förhållande till platsen och inkluderar även judar. De arabiska invånarna kallas alltid "araber". Ordet "palestinier" står inte någonstans i denna rapport. "Palestina-araberna", "palestinska judar" och "kristna palestinier" var vanliga termer. Men, "palestinier", som substantiv, innan 1948, var ännu inte uppfunnet.

Efter 30 år av invasion, efter utgången av det brittiska mandatet och delklarationen av staten Israel 1948 erkände araberna att de invaderade främmande mark och uppfann för sig själva ett namn på engelska - "palestinier". Om britterna hade kallat landet "New England", och de lokala araber skulle kalla sig "engelska" skulle de automatiskt blir engelska? Det är viktigt att understryka att begreppet "palestinier" för att beskriva de lokala arabiska invånare uppfanns av araberna efter deklarationen av staten Israel. Denna grupp av araber, som började kalla sig "den palestinska nationen" efter 1948, kan inte uttrycka det ursprungliga namnet på sitt modersmål arabiska då inte "p" existerar!

Finns det någon nation i världen som inte har ett namnpi sitt ursprungliga modersmål? Araberna som invaderade det heliga landet har inte ett namn på sitt modersmål, det arabiska språket eftersom de inte har och aldrig varit en enhetlig grupp eller en nation. De flesta av dessa araber kan inte ens uttala ordet "Palestiner". De uttalar det "Falestinian".

Historiskt sett fanns det aldrig några "Falestinian" människor. Faktum är att araberna, som nu försöker att kalla sig det engelska namnet "palestinier" och vilseledande uttalas "Falestinians", inte ens vet vad deras namn är på arabiska. Även arabiska ledare och historiker har erkänt att en "palestinsk" människa aldrig existerat. Till exempel:

• År 1937 sade den arabiska ledare Auni Bey Abdul Hadi till Peel kommissionen: "Det finns inget land som heter Palestina. Palestina är en term som sionisterna uppfann. Palestina är främmande för oss."


• År 1946 berättade Princetons arabiska professor i Mellanösterns historia, Philip Hitti, för den anglo-amerikanska undersökningskommittén: "Det är allmänt känt att det inte finns något som heter Palestina i historien."


• I mars 1977 sade Zahir Muhsein, en verkställande ledamot av den palestinska befrielseorganisationen (PLO), i en intervju till den nederländska tidningen Trouw: "Det `palestinska folket´ existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel. "


• Joseph Farah, en arabisk-amerikansk journalist, skriver: "Sanningen är att Palestina inte är mer verkligt än ett drömland. Palestina har aldrig xisterat som en självständig enhet."


• * Walid Shoebat, tidigare PLO terrorist erkände lögnen han kämpade för: "Varför är det så att jag den 4 juni 1967 var jordanier och natten därefter blev jag palestinier? ... vi ansåg oss jordanska tills judarna återtog Jerusalem. Sedan var vi helt plötsligt palestinier. De tog stjärnan från den jordanska flaggan och hux flux hade vi en palestinsk flagga. "


• * Den syriska diktatorn Hafez Assad sade: "Det finns inget sådant som ett palestinskt folk, det finns ingen palestinsk enhet".


• Dr Azmi Bishara, en ökänd ledare för araber i Israel, som kämpade mot den israeliska "ockupationen", sade i en tv-intervju [20]: "Det finns ingen palestinsk nation. Det är en kolonial uppfinning. När blev vi palestinier ? " För att se ett klipp av intervjun klicka här.

Araberna som nu säger sig vara infödda i det Heliga landet har migrerat till Palestina och invaderat landet efter 1917, från arabiska grannländer, främst från områden som nu kallas Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak. Inget av dessa länder fanns som nationer före 1913. De var inget annat än en oorganiserad samling stammar, som ständigt terroriserade varandra och försökte beslagta mark från sina grannar. Tyvärr fortsatte de arabiska erövrarna, som importerades till det heliga landet sin gamla "kultur" att terrorisera sina grannar att ta mark. Många av dem var socialt utstötta och kriminella som inte kunde få arbete i sitt eget land så de sökte sin lycka på annat håll. Några av dem hade godtagits av det brittiska systemet som en källa till billig arbetskraft och fick sätta sig på ledig judisk mark. Inte heller Yassir Arafat, ledaren för PLO, är född i det Heliga Landet. Han kallade sig själv en "palestinsk flykting", men talade arabiska med en egyptisk dialekt. Han föddes i 1929 i Kairo, Egypten. Han tjänstgjorde i den egyptiska armén, studerade vid universitetet i Kairo, och bodde i Kairo till 1956. Han flyttade sedan till Saudi-Arabien och grundade al-Fatah terrororganisation, föregångaren till PLO, i Kuwait 1958, tillsammans med sina Saudi-arabiska vänner. Hur exakt gör det honom till en "palestinsk flykting"? Att vara född i 1929 i Kairo, kan han inte ens betraktas som en son till palestinska flyktingar (det fanns inga flyktingar 1929). Arafat måste ha varit en god elev till Muhammad, grundare av den muslimska religionen, som säger i Koranen: "Krig är bedrägeri" [16].

I sin propaganda, araberna som nu kallar sig "palestinier" kräver genomgående att Israel och världen ska erkänna deras "pre-1948" rättigheter. Det är ungefär 60 år sedan. Mystiskt, de är aldrig beredda att lägga till ytterligare 60 år till sitt "historiska" anspråk på det heliga landet. De vet mycket väl att detta kommer att skicka tillbaka dem dit de kom ifrån - Jordanien, Syrien, Egypten, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak. För åratal sedan, under förhandlingar med, så kallade, "palestinier", föreslog en israelisk förhandlare en revidering av en uppgift om deras anspråk på "pre-1948" rättigheter och ersätta det med "pre-1917". "Palestinieran" var häftigt emot detta. Nu vet vi varför.

Om det är någon som fortfarande tror att en "palestinsk" nation någonsin existerat före utgången av det brittiska mandatet och grundandet av staten Israel, skulle de vilja vara så snälal att svara när den grundades och av vem? Vad var namnet på arabiska (inte Latin-engelska)? Vad var dess statsskick? Vilka var dess gränser? Namn en topp "palestinsk" ledare före Arafat? Vilka länder erkände dess existens och när? I vilket bibliotek eller museum kan vi finna något av dess litteratur, mynt, eller historiska artefakter? Svaret på alla dessa frågor är "noll". Som framgår av Zahir Muhsein: "De `palestinska´ människorna finns inte.

Vissa araber anser sig vara Abrahams ättlingar, förfader till den judiska nationen. Ironiskt nog, om inte vore för Muhammeds studier av Bibeln, skulle araberna inte ha känt till förekomsten av Abraham. Muhammed uppfann den muslimska religionen på 7: e talet, i Saudiarabien. Han studerade Bibeln för att vara bättre rustad i hans försök att övertala judarna att följa hans nyuppfunna religion. När judarna vägrade, dikterade han berättelserna i Koranen (den muslimska bibeln) till sina studenter, och fyllde upp med sina egen inbillade berättelser om bibliska händelser. (Muhammed själv kunde inte läsa eller skriva.) Han tog även friheten att ändra den av Gud givna vilodagen, lördag - sabbaten. Sedan söndagen redan var upptagen tack vare de kristnas behov att omarbeta judendomen, tog han fredag som den näst lämpligaste muslimska vilodagen.

Muhammed besökte aldrig Jerusalem och det Heliga landet, och ansåg inte att det var tillräckligt viktigt att nämna dess namn i Koranen ens en gång. Som jämförelse är Mekka och Medina, de enda två muslimska heliga städerna, omnämnda i Koranen hundratals gånger. Även om namnet på det heliga landet inte nämns i Koranen hänvisar Koranen till det Heliga Landet många gånger som Israels barns land . [21] [22] [23] [24].

Den judiska Heliga Templet stod på Tempelberget långt innan den muslimska religionen, eller någon annan världsreligion utformades. Även när grundarna till den kristna religionen gick runt på gatorna i gamla Jerusalem fanns det inga moskéer eller kyrkor där - bara det Judiska Heliga Templet och inget annat. Landet med den Judiska Heliga Templet i Jerusalem köptes av kung David, för det judiska folket, ungefär 850 år f. Kr. Dådet har namnet på den tidigare ägaren och inköpet noterat i Bibeln (se Samuel-B Ch. 24 och Chronicles-A Ch. 21-22).

Idag har de muslimska "palestinierna" anspråk på att äga Tempelberget, platsen för det Judiska Heliga Templet i Jerusalem. De hävdar att det är "deras" heliga plats. Finns det någon i resten av världen vet hur muslimerna i Jerusalem vänder sig när de ber? När muslimer i Jerusalem be i deras moskéer, även i "Al Aqsa" moskés byggd på kanten av Tempelberget, står de faktiskt med ryggen vände sig till Tempelberget. Och när de böjer i sina böner visar de sina rumpor mot platsen för det Heliga Templet. Hur konsekvent är detta med tanke på att de påstår att det är en helig plats för muslimer?

...

Muslimer ber på Tem­pel­ber­get, och pe­kar sina rum­por mot plat­sen för det He­liga Temp­let.

(Bilder med tack­sam­het från ima­ge­shack.us och Corbis)

Muslimerna har för länge sedan insett att det Heliga Templet är en Judisk Helig Plats. Dess namn på arabiska är "Al Quds" - "helighet" på engelska, vilket är en förkortning för "The House of Holoiness" - de judiska Heliga Templen. Faktum är att Jerusalem är inte tillräckligt viktigt för muslimerna för att nämnas en enda gång i Koranen, medan Mekka och Medina, de enda två muslimska heliga städerna, nämns hundratals gånger. Även när jordanier ockuperade Jerusalem, fram till 1967, hade de aldrig en tanke att göra det till sin huvudstad, och arabiska ledare kom aldrig på besök.

Kan en enda muslim i hela världen lägga fram några trovärdiga bevis för deras förbindelse med denna heliga plats, annat än i Muhammeds dröm? Tro det eller ej, det är den enda källan för muslimernas anspråk på Jerusalem och platsen för det heliga templet, är ett omnämnande i Koranen av en dröm att Muhammed hade omkring en okänd "långt avlägsen plats för tillbedjan (moské)" [25]. Denna "avlägsna plats för tillbedjan" kunde inte ha varit i Jerusalem, eftersom det på Muhammeds tid inte fanns någon gudstjänst på platsen för det heliga templet och det fanns inte ens en enda moské i Jerusalem. Den första moskén i Jerusalem byggdes 83 år efter Muhammeds död. Kanske "långt avlägsen plats för tillbedjan" är platsen för Vatikanen i Italien?

Den bästa referensen för att förstå den muslimsk-arabiska mentaliteten och politiskt motiverade historieförfalskning är Muhammeds egna råd till sina efterföljare: "Krig är bedrägeri" [16] [17] [18] [19].

Det verkliga problemet för dessa araber i dag är inte avsaknaden av ett hemland. Den historiska grundorsaken till deras problem och frustration är det faktum att de länder de kom från inte har gått med på att acceptera dem tillbaka. Det är därför så många av dem lever, fram till i dag, i flyktingläger, i arabiska grannländer, de saknar grundläggande medborgerliga rättigheter. I sin frustration de känner att det enda hopp och val de har är att försöka stjäla ett land. Många fordon och jordbruksredskap i den palestinska myndigheten har stulits från dess israeliska grannar. Under en period drabbades Israel det högsta antalet bilstölder i världen! De flesta av dessa stulna fordon påträffades senare i städer och byar hos den palestinska myndigheten. Om invasion av främmande land är så lätt, som att stjäla bilar, varför inte försöka stjäla hela land också? Det halvdussin vägspärrar Israel hade satt upp före andra intifadan var för att stoppa dessa bilstölder.

Det finns bara en möjlig lösning till "palestiniernas" önskan om ett hemland. Det är den enda lösningen som kan tillfredsställa deras krav på rätten att återvända till sitt hemland. Att hjälpa dem tillbaka till där de bodde i mindre än 30 år känns knappast som rättvisa, mycket mer logiskt att hjälpa dem tillbaka till där de bodde tidigare i hundratals eller tusentals år. Låt oss alla hjälpa dem att få den rättvisa de förtjänar. Låt oss hjälpa dem att återvända till varifrån de kom - Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak.

Senaste förslagen har föreslagit en lösning med två stater inom Israel, en för judarna och en för araberna. Kartan nedan visar att en mycket generös lösning finns redan - 21 länder - ett för judarna och tjugo för araberna.

Koranen innehåller mer än 100 verser som befaller muslimerna att utkämpa krig mot icke-muslimer [26]. Några verser kommenderar muslimer att hugga av huvuden och fingrar och terrorisera och döda icke-muslimer [27]. Andra verser kommenderar muslimer att ta mark från icke-muslimer [14]. Muslimer är också förbjudna att leva i fred med icke-muslimer på icke-muslimsta land [28]. Den som undviker att kämpa mot icke-muslimer bestraffas. På grund av dessa religiösa bud, finns det ingen chans och inget hopp om att muslimer någonsin kommer att leva fredligt tillsammans med icke-muslimer som lever på icke-muslimskt land. Tillfälliga perioder av lugn är ingenting annat än en väntetid - väntade i bakhåll - väntar på ett tillfälle att slå till [29].

Under Islam försökte Muhammed att konvertera judarna i Medina till islam. När de vägrade, mördade han dem. De muslimer som erövrade norra Afrika under 7 och 8-talen, gjorde samma sak. Endast de som konverterat till islam, eller lyckats dölja sig, överlevde. Judar som vägrade konvertera massakrerades. I Marocko, på suhundratalet utplånades hela samhällen av muslimska härskare Idris ibn Abdullah. Även så sent som artonhuhndratalet , i Marocko, mördades mer än 300.000 judar mellan 1864 och 1880 - deras enda brott var deras vägran att konvertera till islam.

Historien visar att ett populationsutbyte är den enda möjliga lösningen, förutom krig, konflikter mellan muslimer och icke-muslimer. Till exempel 1923 avslutades kriget mellan Turkiet och Grekland endast när båda sidorna kom överens om ett populationsutbyte av mer än två miljoner muslimer och grekisk-ortodoxa kristna. Även 1947, mer än 14 miljoner muslimer, hinduer och sikher, utbytte platser i Indien, Pakistan och Bangladesh.

Mer än 800.000 judar har flyttat ut ur arabländerna, cirka 600.000 flyttade till Israel och 200.000 flyttade till andra länder. Nu är det dags att få slut på konflikten mellan judar och muslimer i Israel. Den enda möjliga fredliga lösningen är att slutföra den andra hälften av detta judisk-muslimska befolkningsutbyte genom att returnera muslimerna i det heliga landet tillbaka till de muslimska länder där de kom ifrån. Som vi kan se på kartan ovan finns det ingen brist på utrymme i de arabisk-muslimska länderna.

Referenser

1. A) Jerusalem befolkning uppskattning av Dr Schultze, preussisk konsul i 1845: 7.120 judar, 5.000 muslimer, 3.390 kristna, 800 turkiska soldater och 100 européer. B) "Den stillasittande befolkning Jerusalem tal om 15.500 själar, varav 4.000 är Musulmanerna (muslimer) och 8.000 judar. Musulmanerna utgör ungefär en fjärde del av helheten, och består av turkar, araber och morer ..." (Karl Marks, New York Daily Tribune, 15 april 1854). C) Befolkning uppskattning av 1868 i Jerusalem Almanach: 9.000 judar, 5.000 muslimer, 4.000 kristna. D) Befolkning, teman ottomanska 1905: 40.000 judar, 10.900 kristna araber, 8.000 muslimska araber. Totalt Befolkning 58.900. Genom 1914 den judiska befolkningen var 45.000. E) av sammanlagt cirka 60.000 invånare några 40.000 judar. " (Miss Freer, Inre Jerusalem, 1907). Alla är angivna i: "Jerusalem: Illustrerad historia Atlas", Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978
   http://www.scribd.com/doc/19551586/JERUSALEM-Illustrated-History


2. Fokus på Jerusalem Prophecy ministeriet, av Darrell G. Young. Muslimska befolkningen nummer och tillväxt är förenliga med Ref. [1] ovan och följer exakt samma mönster.
   http://focusonjerusalem.com/jerusalempopchart.html


3. James Parkes, "vars land? Ett folkens historia i Palestina" (Harmondsworth, Storbritannien: 1970), s. 66.


4. Muqaddasi, citerad av Erich Kahler som citerar detta uttalande från kunskap om brott, s. 167, i Judarna bland nationerna (New York: F. Ungar, 1967), s. 144.


5. Ibn Khaldun, citerad av Yahya Armajami, Mellanöstern Past and Present (Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall, 1970), s. 143.


6. Hadriani Relandi, "Palaestina ex monumentis veteribus illustrera" skriven på latin, som publicerades i 1714, Utrecht, ex libraria Guilielmi Broedelet (Trajecti Batavorum)


7. Alphonse de Lamartine, "Minnen av öst", vol. 1 (London 1845) p.268


8. William Thackeray, "från Jaffa till Jerusalem" (1844)


9. James Finn, brittiska utrikesdepartementet Dokument 78/1294, Pol. Nr 36


10. W.M. Thomson, "The Land and the Book" (London: T. Nelsons & Sons, 1866 - länk ) och "Southern Palestine and Jerusalem" (1882).


11. Mark Twain "The Innocents Abroad" (amerikansk Pub. Co, 1869) länk


12. Pastor Samuel Manning, "Those Holy Fields" (London, 1874), pp.14-17


13. BW Johnson, "Young Folks i Bibeln Lands": kapitel IV (1892)


14. "Och Han gjorde du arvtagare till sitt land och sina bostäder och deras egendom och att ett land som du ännu inte har trampat." (Koranen 33:27). "Se de inte att vi gradvis minska mark (i deras kontroll) från dess perifera gränser?" (Koranen 13:41).


15. De Hope-Simpson rapport, (London 1930)
    http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/Hope_Simpson.html


16. "Muhammad sa:" ... för krig är bedrägeri. " "(Tabari 8:23). "Allah's Budbärare sa:" Krig är svek. " '"(Sahih Bukhari: 4,268). "När profeten (fred vare med honom) som är avsedda att gå på en expedition, låtsades han alltid att gå någon annanstans, och han skulle säga: Krig är bedrägeri.". (Sunan Abu-Dawood Hadith 2631 Berättad av Ka'b ibn Malik). "Krig är bedrägeri" (Ahmad, 6,459).


17. Http://www.islam-watch.org/Warner/Taqiyya-Islamic-Principle-Lying-for-Allah.htm


18. Http://www.islamreview.com/articles/lying.shtml


19. Http://www.thereligionofpeace.com/Quran/011-taqiyya.htm


20. Http://www.youtube.com/watch?v=P3n5-yG-6dU


21. Shaykh professor Abdul Hadi Palazzi, "Vad Koranen verkligen säger"
    http://www.templemount.org/quranland.html


22. Koranen, 17:104: "Och därefter Vi [Allah] sade till Israels Barn: Dwell säkert i det förlovade landet."


23. Koranen, 5:20-21: "Moses sa till sitt folk ... O mitt folk, gå det Heliga Landet som Gud har tilldelat till dig."


24. Koranen 10:93: "Vi fast Israels barn i en vacker bostad, och gav dem försörjning av de bästa."


25. Koranen 17:01: "Prisad vare Han som gjorde sin tjänare natten från okränkbara plats för tillbedjan (moskén i Mekka) till avlägsen plats för tillbedjan (fjärran moské)." Se också:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Isra_and_Mi% 27raj


26. Http://www.thereligionofpeace.com/Quran/023-violence.htm


27. "Jag kommer att kasta skräck i hjärtat på de som inte tror. Därför stryk av deras huvuden och stryk av varje fingerspets av dem." (Koranen 8:12). "Kamp dem som inte tror på Allah ... eller erkänna religion Sanningen." (Koranen 9:29). "Mot dem göra klar din styrka till det yttersta av din makt, inklusive hästar av krig, att sätta skräck i fiender Allah." (Koranen 8,60). "Kamp dem som icke troende som ligger nära dig" (Koranen 9:123). Och slåss med dem tills det inte finns mer förföljelse och religion bör endast för Allah "(Koranen 8,39). "Kampen är ordinerats åt dig" (Koranen 2:216). "... Döda avgudadyrkarna var du hittar dem, och ta dem fångna och belägra dem och ligga i bakhåll för dem på alla bakhåll" (Koranen 9:05). "Gå ut, lätt beväpnade och tung beväpnade, och sträva med era rikedomar och era liv i vägen för Allah" (Koranen 9:41). "Stunden kommer inte att fastställas förrän du slåss med judarna, och stenen bakom som en Judisk kommer att gömma sig kommer att säga: O muslim! Det finns en Judisk gömmer sig bakom mig, så döda honom." (Bukhari 52:256). "Allahs sändebud sade: Jag har befallt att kämpa mot människor tills de vittnar om att det finns ingen gud utom Allah, att Muhammed är Allahs budbärare." (Muslim 1:33). "Jag har fått order att bekämpa folket tills de säger:" Ingen har rätt att bli dyrkad förutom Allah. " (Bukhari 8:387). "Döda alla Judisk som faller under er makt." (Tabari 7:97). "Kamp alla i vägen för Allah och döda de som inte tror på Allah." (Ibn Ishaq, 992).


28. "Vad är det med dig, att när du ombeds att gå ut i orsaken till Allah, kramar ni starkt till jorden? ... Om du går ut, kommer Han att straffa er med en allvarlig påföljd, och sätta andra i ditt ställe. " (Koranen 9:38-39). "De av de troende som sitter stilla, andra än de som är handikappade, inte på en jämlikhet med dem som strävar i vägen för Allah med sin rikedom och liv." (Koranen, 4:95). "Den som vänder tillbaka (från kriget mot den icke-troende), kommer Han att straffa honom med ett smärtsamt straff." (Koranen, 48:17).


29. "Och ligger i bakhåll för dem på alla bakhåll" (Koranen 9:05)

Daniel Pipes skriver också om muslimernas "krav" att få Jerusalem på denna länk.

De helt makabra försöken till historieförvrängning av muslimerna fortsätter än i den dag. Många moderna muslimer vänder sej in och ut för att hitta anledningar varför inte Jerusalem skulle vara judarnas historiska huvudstad. De skottar bort allt judiskt de hittar på Tempelplatsen, de blir vansinniga när Israel gör utgrävningar eftersom de befarar än fler arkeologiska bevis för judarnas historiska närvaro. Ena ögonblicket tjänar de pengar på att visa judarnas historiska rättigheter där, nästa ögonblick förnekar de det hela.

.

A GP DN306 X288 AB450 HD D SkD Ek NSk GP D ST Lt SvD SDS D Ta Sk DN976 AB vg |

.

antisemitism antisionism judehat araber Barak Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer palestinier...