onsdag 31 december 2014

Vad måste Abbas göra i ICC för att komma nånstans? [English]

http://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/Everything-you-wanted-to-know-about-the-ICC-386276

Abbas storljög framför hans gubbar och sa att de förlorade för att USA hade använta veto, inte att det berodde på att de fick för få röster.

Som där också står är Hamas helt emot förhandlingar med Israel, men accepterar Abbas försök att bli med överallt. Inget säkerhetssamarbete eftersom Israel stoppar Hamas från att avrätta Abbas.

DN ljuger som alltid. Talar om "palestinskt territorium" för att visa hur politiskt korrekta de är - existerar inget sånt. Varken Arafat eller Abbas har slutit fred och utan det finns inget dylikt. Eller när skulle det ha blivit till? Före eller efter Jordaniens helt illegala ockupation 1948-67? Före Englands Mandatmakt? Före det Ottomanska Imperiet? Varifrån får DN så många sagor ifrån?

Israels utrikesminister skrattar åt Abbas' galna upptåg.

Foreign Minister Avigdor Liberman harshly criticized Palestinian Authority (PA) Chairman Mahmoud Abbas Wednesday, noting that any "deaf, blind, and dumb" judge in a criminal court would find the PA - not Israel - guilty of war crimes.
"Abbas can sign any treaty that he wants - the only ones who commit war crimes in the conflict here are the Palestinians themselves, who are responsible for murderous rampages against babies, children, women and men, without distinction, for a hundred years," Liberman fired. "This is something a deaf, blind, and dumb judge would know." 








Abbas babblande i Säkerhetsrådet, och efter.

DN,SvD.

Rysk version inkl. Kinas uttalande. Ynet.

Lite mer om resolutionen: Updated PA Resolution Demands Israeli Withdrawal by 2017


Efter:

Abbas vrålande om att han nu minsann ska gå till ICC. Han ger katten i alla som har varnat honom att det öppnar honom för att anklagas för all palArabisk terror som organisationer som Shurat ha-Din har samlat ihop sedan länge, som jag har skrivit om, se TGS TGS

Netanyahus svar på det. Israel kallade upp den franska ambassadören för att helt stå bakom Fatah och står alltså bakom deras Konstitution liksom Sverige gör:

Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.
Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.
NYTimes varning. USA:s varning hur en sån företagsamhet hos Abbas förstör alla möjligheter till fredssamtal.





Vad kan nyval i Israel ge? Inte mycket.

http://www.debka.com/article/24316/Israel%E2%80%99s-electioneering-politicians-find-little-promise-of-changing-government-

Här talar Debka bara om partivalen, innan dess planeras ett internval i Likud vilket hade varit nog väsentligt, där nya ledare är så evinnerligt trötta på Netanyahus vänstervinkling, där han undviker fatta allvarliga beslut och som efter det misslyckade Hamaskriget han inte hade lust att vinna, då han förlorade en massa goodwill inför alla högerväljare. Hans vägran att följa internationell lag till Israels fördel, Levyrapporten.

Israels valkampanjs politiker hittar få anledningar att byta regering
DEBKAfile Exclusive Analysis December 29, 2014, 05:50 (IDT)
De personliga kampanjerna för Israels 17 mars riksdagsval skiner dåligt samtidigt som de anstränger väljarnas tålamod med uppenbart påhittade skandaler. På de traditionella frågorna kan ingen partiledare lova att ändra Obama- administrationens syn på Jerusalem, eller bryta ner den palestinska myndighetens motstånd mot en förhandlingsfred. Oppositionens  ansträngningar att prioritera sociala skillnader, i stället för de välbekanta säkerhetsproblemen eller den palestinska frågan, faller platt, medan kronisk felsökning över sura relationer med Washington har bleknat från debattsidor och intervjuer sedan president Obama hakade sin Mellanösternpolitik på ömjukande inför Iran.
Bristen på politisk inriktning avspeglas i att de inte bryr sig svar på opinionsundersökningar som genomförts privat av partistrateger. Den sista veckan i december registrerades endast marginella skillnader från den första, med en tredjedel fortfarande osäkra om sina val för den 20:e Knesset och nästa regering.
Likud, som leds av premiärminister Benjamin Netanyahu, bedöms för närvarande leda med 21-23 Knesset-säten (av 120); oppositionens Labor enligt Yitzhak Herzog och hans nya partner, före detta justitieminister Tzipi Livni, faller tillbaka till 20 från en lovande start; Ekonomiminister Naftali Bennetts Judiska Hem har nått 16 och beräknas stiga; Yair Lapid "framtid", som debuterade förra året med 19 platser, har rasat till åtta.

Mindre än 10 veckor före omröstningen, har ingen part kunnat elektrifiera de röstande - antingen genom en spännande meddelande eller ett karismatiskt nytt ansikte.

Herzogs stridssignal för "förändring!", och hans beslut att rotera premiministerskapet med sin nya partner (om Labor väljs) hälsades med axelryckningar.

Moshe Kahlons nya parti "Kulanu" förblir fast vid 8 mandat, mer eller mindre lika med utrikesminister Avigdor Liberman s Yisrael Beitenu, som har tagit stryk efter en stor grupp av hans främsta medlemmar uppsamlades av polisen misstänkta för korruptionsbrott. [Av samma mycket vänstervinklade Allmänna Åklagare, Weinstein, som förföljde Lieberman med falska anklagelser i ett dussin år utan att lyckas.]

Kahlon, som försökte locka fd IDF-generaler med imponerande militära meriter för att  locka väljare, fann de saknade dragningskraft för mannen på gatan. Den ena generalen efter den andra intervjuades, bara för att se att han inte fångade några röster.

Det ultrareligiösa Shas delas av rivaliteten mellan dess två ledare, Aryeh Deri och före detta minister Eli Yishay. Yishay bröt sig ut för att bilda en ny gruppering och verkar ha rymt med de flesta av partiets hårda kärna av 60-70,000 anhängare.

Parterna har drabbats av samma apati som väljarna vilket har drabbat nykomlingar och veteraner lika: Kahlan och hans Framtid, å ena sidan, och Yisrael Beitenu, Labor och Likud, å den andra.

De nya partierna kunde inte fånga populär uppmärksamhet genom att älta den sociala klyftan och andelen fattiga familjer, och de väletablerade fraktionerna var lika svaga på att driva nationell säkerhet. Ingen attackerade Netanyahu för att inte komma överens med Obama eftersom den till stor del är höger om centrum, väljarkåren håller med statsministern på den punkten.

Ingen israelisk politiker kan ta risken att stå för Obama offentligt när det står klart att hans Mellanösternpolitik och samarbete med Iran i kriget mot ISIS inte leder till något gott. Den leder snarare Irak i klorna på Iran

I ett uppenbart uppdrag att rensa luften,  var ambassadör Martin Indyk, tidigare USA:s sändebud till de döende fredssamtalen med palestinierna, i Israel i veckan. Han förklarade för ett antal figurer och publik att Obama-administrationen i hemlighet hade ingått ett preliminärt avtal med Iran som besvarar all Israels oro.

Han presenterade också fallet i oljepriserna som resultatet av en annan hemlig affär, här mellan Washington och saudierna.

Ingen av dessa fiktiva historier var trovärdiga, som ambassadör Indyk hade hittat på när han satte dem framför de israeliska politikerna han mötte.

När det gäller den palestinska frågan hade Mahmoud Abbas inte fram till måndag 29 december, mönstrat de nio FN:s säkerhetsråds röster han behövde för att lämna in sin akt för att tvinga Israel att dra sig tillbaka till före 1967 års linjer inom två år. Hans hot om detta knep i stället för att stämma israeliska ledare och generaler för krigsbrott inför internationella domstolen hälsades av israeler i valkampanj med en hälsosam dos av skepsis.

I varje fall motsätter sig de flesta palestinska ledare i Ramallah Abbas diplomatiska taktik.

Så, ingen israelisk politiker är benägen att hålla ut hakan för att backa Abbas, eller Obamas Mellanösternpolitik.


Israel’s electioneering politicians find little promise of changing government
DEBKAfile Exclusive Analysis December 29, 2014, 5:50 PM (IDT)

The highly-personalized campaigns for Israel’s March 17 general election are by and large lackluster while exhausting the electorate’s patience with patently drummed up scandals. On the traditional issues, no party leader can promise to alter the Obama administration’s views on Jerusalem, or break down Palestinian Authority resistance to a negotiated peace. Opposition efforts to prioritize social disparities, in place of the familiar security concerns or the Palestinian issue, fall flat, whereas chronic faultfinding over the soured relations with Washington has faded from op-ed pages and interviews since President Obama hitched his Middle East policy to the Iranian cart.
The lack of political focus is reflected in the don’t care responses to the opinion surveys conducted privately by party strategists. The last week of December registered only marginal differences from the first, with one-third still undecided about their choices for the 20th Knesset and next government.
LIkud, led by Prime Minister Binyamin Netanyahu, is assessed currently as leading with 21-23 Knesset seats (out of 120); opposition Labor under Yitzhak Herzog and his new partner, former Justice Minister Tzipi Livni, falling back to 20 from a promising start; Economy Minister Naftali Bennett’s Jewish Home has reached 16 and set to rise; Yair Lapid’s Future, which debuted last year with 19 seats, has plummeted to eight.
Less than 10 weeks before the vote, no party has been able to electrify the voter - either by a thrilling message or a charismatic new face.
Herzog’s clarion call for “change!” and his decision to rotate the premiership with his new partner (if Labor is elected) were greeted with shrugs.,
Moshe Kahlon’s new party “Kulanu” remains stuck at 8 mandates, more or less equal to Foreign Minister Avigdor Liberman’s Yisrael Beitenu, which has taken a beating after a large group of its top people was rounded up by the police on suspicion of corruption crimes.
Kahlon, who tried headhunting former IDF generals with impressive military records to man his security ticket, found they lacked drawing power with the man in the street. One general after another was interviewed, only to prove he was no vote-catcher.
The ultra-religious Shas is split by the rivalry between its two leaders, Aryeh Deri’ and former minister Eli Yishay. Yishay broke away to form a new grouping and appears to have run off with most of the party’s hard core of 60-70,000 adherents.
The parties hit by the apathy sweeping the electorate turn out to be newcomers and veterans alike: Kahlan and Future, on the one side, and Yisrael Beitenu, Labor and Likud, on the other.
The new parties were unable to grab popular attention by dwelling on the social gap and the proportion of poor families, and the well-established factions were just as unsuccessful in pushing forward national security. Inveighing against the Netanyahu for not getting along with Obama does not resonate, since the largely right-of center electorate sides with the prime minister in the falling-out
No Israeli politician can take the risk of siding publicly with Obama when it is clear that his Middle East policies and collaboration with Iran in the war on ISIS will gradually lead Iraq into Tehran’s clutches.
In an apparent mission to clear the air, Ambassador Martin Indyk, former US envoy to the moribund peace talks with the Palestinians, was in Israel this week. He explained to a number of figures and audiences that the Obama administration had secretly concluded a provisional deal with Iran that answers all of Israel’s concerns.
He also presented the plunge in oil prices as the outcome of another secret deal, this one between Washington and the Saudis.
Neither of these fictional hares ran far, as Ambassador Indyk found when he put them before the Israeli politicians he met. 
As for the Palestinian issue, Mahmoud Abbas had not by Monday, Dec. 29, still mustered the nine UN Security Council votes he needed for tabling his motion to order Israel to pull back to pre-1967 lines within two years. His threat if this ploy failed to sue Israeli leaders and generals for war crimes before the international court was greeted by electioneering Israelis with a healthy dose of skepticism.
In any case, Abbas’ diplomatic tactics are opposed by most Palestinian leaders in Ramallah.
So, no Israeli politician with any realistic prospects is likely to stick his neck out to back Abbas, any more than he ventures to voice sympathy for Obama’s Mid East policies.







tisdag 30 december 2014

Vad händer i Mellanöstern 2015?

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4608294,00.html http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4608294,00.html

En expertgrupp i Israel har försökt förutsäga händelser åtminstone för början av året - och det verkar vara en bra sammanfattning för icke-experter.  Överst Googleöversatt, under kommer originalet. Artikeln slutar med: Här här visas hoten, inte möjligheterna. Och som vi väl vet är EU bland Israels fiender. Israel kommer inte längre att ha råd eller tid att förvarna alla fiender med flygblad och telefonsamtal. Läs helst på länken ovan.

Militära underrättelsetjänsten förutser hot mot Israel 2015


Analys: Top Shin Bet bedömning förutspår att Mellanöstern förblir farligt och instabilt: Det finns ingen internationell superstat, stater är sönderfallande,och fienderna vässar taktik.


Publicerad: 12.28.14, 00:01 / Israels yttrande



Mellanöstern förväntas bli mycket dålig plats att leva under det kommande året - kanske en av de värsta och farligaste platserna i världen.
 När militära underrättelsetjänsten sätter sina känselspröt ut över gränserna - i riktning mot Iran, Irak, Jordanien, Syrien, Libanon, Egypten, Jemen, Saudiarabien och Nordafrika - ser och beskriver 
den  en värld gripen av socialt sönderfall, söndersmulad politiskt, och blir allt dålig.
Den kroniska ekonomiska kris som drabbar de arabiska våren- länderna, och fortsätter att förvärras i ljuset av de fallande oljepriser, accelererar den interna upplösningen av stora länder som Syrien, Libyen och Irak, och undergräver stabiliserande regimer som Iran och Egypten.
Islamic State members in Iraq (Archive Photo: AP)
Islamisk stat medlemmar i Irak (Arkiv Foto:AP)
I Saudiarabien ensam, som ses som ett stabilt land,kommer arbetslösheten bland unga nå 30 procent under det kommande året. Inte undra på att det finns så många saudier i de globala Jihadorganisationerna.
Många fler unga individer kommer misslyckas med att hitta sin plats i de muslimska samhällena, vilket resulterar i uppkomsten av många fler radikala rörelser runt Israel och spill av muslimer i en mycket mer muslimskt blod i förhållande till tidigare år. Och denna flodvåg av våld kan övergå i Israel. Om det finns ett mardrömsscenario som kommer att hålla MI tjänstemän vaken på natten 2015 är det möjligt att de inte kommer att kunna hitta denna flodvåg som det börjar bildas.Dessa dystra utsikter, i torrare och mer professionell terminologi av MI forskarna, är den nedersta raden i omfattande dokument MI:s forskningsavdelning lade nyligen till ledande generalstaben tjänstemän i den traditionella ceremonin kallas MI: sårliga utvärdering - en vanlig ritual som syftar till att presentera armén hövdingar och politiskt ledarskap med en prognos som beskriver de förväntade politiska och militära utvecklingen under det kommande året.Denna intelligens bedömning, som huvudsakligen består av en serie potentiella hot som svar måste hittas, är tänkt att ligga till grund för staten Israels säkerhetsekonomiska politiska arbetsplan för det kommande året.Men den här gången, kommer denna dystra prognos faller på axlarna av en ny regering, ett nytt kabinett, en ny stabschef och kanske en ny försvarsminister också, vilket gör situationen ännu mer oroande i.Mellanöstern, trots allt, inte kommer att vänta tills sommaren, tills en ny israelisk regering lägger sig i. Osäkerheten, instabilitet och osäkerhet i de händelser som äger rum kunde skaka regionen utan förvarning.Det är inte konstigt då att MI-tjänstemän själva säger i dag att en underrättelsebedömning för ett helt år är alltför pretentiös. De säger att de kan erbjuda en bedömning med en hög grad av säkerhet bara för de första månaderna 2015.

Explosioner på Quneitra i Syrien, intelångt från den israeliska gränsen (Arkiv Foto:EPA)
Stabschef trädande Gadi Eisenkot sitter i dag i den tillfälliga kontoret som avsatts för inkommande armécheferna på 15: e våningen i försvarsdepartementettornet. Det finns en god chans att han kommer att behöva ta ansvar för allt för ett par månader,minst. En ny regering, och kanske en ny försvarsminister, kommer att behöva tid innan räkna ut saker och börjar anta långsiktiga beslut. Fram till dess kommer Eisenkot vara den enda att erbjuda kontinuitet i fråga om säkerhet beredskap.Han kommer också att fungera som mentor för den nya gruppen tills det blir bekvämt i sina säten. Han är välförtrogen med MI: s bedömning, eftersom har varit part i dess förberedelser. Nu, han omdragning hans hjärna: Hur kan vi konstruera en mur av säkerhet för att förhindra galenskap som griper Mellanöstern och kommer sannolikt attbli värre under 2015 från spiller över in i vårthus?

Hyresvärden har Vanished

Varje MI bedömning inleds med en översiktav den regionala bilden ur världsmakterna. Kärnpunkten här är en väldigt enkel:Mellanöstern idag har ingen internationellhyresvärd. Det finns ingen enskildfaktor som upprätthåller balansen, som underlättarinternationellt samarbete för att bevara freden slags iregionen.Vladimir Putins Ryssland gör allt för attöka sitt inflytande i Mellanöstern genom ett fotfäste iSyrien. USA, som under flera århaft fria händer i Mellanöstern som solist, inte göra ett drag idessa dagar utan koalitioner. I Syrienär det en arabisk koalition; i Irak,en västerländsk koalition. Utanen koalition bakom honom, skulle Barack Obama inte har involverat med islamiskstat och skulle inte ha kommit ner från stängslet för atthjälpa de mer moderata sunni krafter i Syrien och kurderna iIrak.Ryssarna, som har kommit till hjälp av syriernapå flera viktiga strider mot rebellerna, har misströstat med densyriska armén. Syriska och iranskaexperter, som arbetar sida vid sida i Syrien, har redan kommit fram till attsyriska armén inte kommer att leverera varan och stoppatidvattnet.De försöker därför - medamerikanerna få släpas längs - att arbeta för enkompromisslösning mellan rebellerna och Bashar Assads regim som skulleleda till en kompetensfördelning i landet. Detta är inte att stoppa ryssarna från attfortsätta varje vecka för att leverera en skeppslast med vapenför den syriska armén - från kulor för Kalashnikovs ochgenom att tunga raketer - till hamnen i Tartus.Större Syrien inte längreexisterar. Den accepterade termen i dessadagar är Assads "Little Syrien", som kontrollerar 20-30 procent avlandet. Resten består avfristående kantoner som kämpar mot varandra. Israels roll i historien ärGolanhöjderna.Priset Israel betalar för att ge humanitärtbistånd till de fria syriska armén rebellerna ärutplaceringen av dessa moderata sunnigrupper över en stor del avGolanhöjderna, som vetter in i Syrien. De skapar en buffert och fysiskt hindra element såsomJabhat al-Nusra och islamisk stat från att spilla över in denisraeliska sidan av Golanhöjderna.Norr om Quneitra ligger ett antal druser byar somfungerar som drivbänkar för fientliga handlingar mot Israel påGolanhöjderna. Enheterna ärverksamma där backas upp av Hizbollah och den syriskaarmén. En av dem är underbefäl av son Imad Mughniyeh, som övervakade Hizbollahsterrorverksamhet utomlands och mördades av Israel 2008. En andra gruppär under befäl av en annan bekant ansikte - Samir Kuntar, somtillbringade årtionden i ett israeliskt fängelse innan detsläpps ut i utbyte mot kropparna av israeliska soldater Eldad Regev ochEhud Goldwasser som tillfångatogs av Hizbollah.Och, förresten, kommer den kemiska vapenfråga i Syrien fortfarande är olösta 2015också. Kroppen behandlar Syrienskemiska nedrustning, Organisationen för förbud mot kemiska vapen, harännu att avsluta ärendet.Det finnsanledning att tro att Assad regimen fortfarande döljer kemiskamedel.Den iranska fronten ger en komplex bildockså. Vi kommer inte att vetainnan sommaren om Iran och USA kommer att underteckna ett avtal omkärnkraftsfrågan. MItjänstemän tror idag att ett sådant avtal skulle varadåligt för Israel.Å ena sidan skulle det möjliggöra enmer exakt bedömning gentemot Hizbollahs framtida beteende längsIsraels norra gräns; å andrasidan, om Iran inte undertecknar ett avtal med väst och misslyckas med attskaka av de globala sanktioner, skulle det kunna tappakontrollen. Besvikelse med presidentHassan Rouhani och fortsatta ekonomiska förtvivlan kunde se enåtergång till makten i Teheran irevolutionsgardet. Dessa ärdramatiska processer som skulle kunna ha en omedelbar effekt på den norragränsen - men ingen kan förutse dem idag.

Polis och demonstranter i Egypten efter vedict iHosni Mubaraks rättegång (Arkiv Foto: AP)
Minst två frågor kommer att avgörainför 2015 i Mellanöstern - det israeliska valet och effekterna avfallande oljepriser har på olje exportörer i regionen.Saudiarabien och Gulfstaterna Sates tros ha samlattillräckliga finansiella reserver för att ge dem möjlighet attfå igenom krisen i ett stycke. Däremot kan priset krisen få ner regimerna iIran, Irak och Libyen och leda till ytterligare anarki. Ryssarna också kunde ändra sin melodi iMellanöstern i ljuset av den dramatiska nedgången i oljeinkomsteroch slå mer aggressiva, i ett försök att bekämpa vad deuppfattar som en amerikansk komplott för att förstöradem.

En stråle av ljus i mörker

MI: s bedömning behandlar även fråganom upplösningen av nationalstaterna. Libyen är indelad i tre stater - Cyrenaica iöster, Tripolitania i väster, och Fezzan i stort sett ökensöderut. Sudan har delats itvå. Jemen, Syrien, Irak ochSomalia faller sönder. Processen, MItjänstemän säger, kan sprida sig till andra länder ochfördjupa i de sönderfallande redan nu.Islamisk stat element - politiskt inte militärt,tills vidare - är i Jordaniens Ma'an region. I Sinaihalvön, Ansar Bait al-Maqdis organisation, somen gång var kopplad med al-Qaida, som nyligen lovade trohet till IslamicState.Sedan deklarationen, har den israeliskaförsvarsmaktens Southern Command varit iordningställande förkoncernens första terrorattack mot Israel frånSinai. Emiren av islamisk stat, Abu Bakral-Baghdadi, meddelade för några veckor sedan att Israel var en avorganisationens mål.Den globala jihad, i alla dess olika former,fortsätter att köra skenande genom Mellanöstern ochAfrika. Det är i Sinai, Gaza,Syrien, Irak, Somalia och Jemen. Osamabin-Ladins efterträdare, Ayman al-Zawahiri, som kom från Egypten,har - till skillnad från sin föregångare - enMellanöstern agenda med Israel i centrum.MI tjänstemän talar om fyra läger iMellanöstern som kämpar med varandra.Den första är den radikala-Shia axel sominkluderar Iran, Syrien, Hizbollah, Islamiska Jihad och Houthierna iJemen. Denna axel är närvarandeförsöker anamma Hamas. Under desenaste två veckorna ensam, har högre iranska tjänstemänmeddelade planer på att börja ge militärt bistånd tillHamas på Västbanken.Den andra axeln är den moderata lägret -Egypten, Jordanien, Saudiarabien och Gulfstaterna. Qatar, också, har nyligen gått med i dennagrupp, om än endast delvis, efter saudierna tvingade de Qataris till attnå en överenskommelse med egyptierna. Denna förståelse mellan Qatar och Egyptenär särskilt viktig för Israel. Det kan fördröja eller förhindra enstorbrand längs gränsen mot Gaza. Denna allians skulle kunna distansera iranierna frånHamas och ge en annan uppsving för återuppbyggnaden av Gaza isamarbete med den palestinska myndigheten.Denna process kommer otvivelaktigt mötamotstånd från globala Jihad element och oseriösaorganisationer i Gaza. Under de senastedagarna ensam, har vi två gånger fått bevis påansträngningar att dra Israel och Hamas i en annan runda av fientlighet -en raket avfyrades i riktning mot Eshkol regionen genom globala jihadister, ochprickskytt brand i den södra delen av The Strip från enoidentifierad organisation.Hamas, som kan se Qatari pengar ochåteruppbyggnad av Gaza vid horisonten, gör allt för attförhindra att den globala Jihad grupper och oseriösa organisationerfrån att agera mot Israel. DenQatari-egyptiska partnerskap, fortfarande i sin linda, kan 2015 visa sig varaen strimma av ljus i mörkret av relationerna mellan Israel och denpalestinska myndigheten.Israel är nu att hålla ett vakandeöga på Mahmoud Abbas rörelser och ansträngningar attlämna in en begäran att upprätta en palestinsk stat inomtvå år till FN: s säkerhetsråd. Om Abbas gör det efter januari, kommer han att ha enmajoritet för beslutet, och händelsen kommer att ta på olikadimensioner. Spänningar mellanIsrael och palestinierna kommer att öka och kan leda till enförsämring av säkerhetsläget.Försämring av säkerhetssituationenmellan Israel och palestinierna, eller mellan Israel och Gaza, är ettrealistiskt alternativ i 2015. Hamas har nu 30 procent av raketkapacitet denhade på tröskeln till Operation Protective Edge - enförbättring 5-10 procent sedan vapenvilan.Medan de defensiva tunnlarna i Shujaiya och KhanYounis genomgår renoveringar och ombyggnader, det finns inga tecken undertiden på nya tunnlar som leder in på israelisktterritorium. Israel har bevis föratt Hamas har köpt cement från mer än 8000 villaägare iGaza som fick byggmaterialet från FN, i samarbete med Israel, föratt reparera sina hem.
A rocket fired from Gaza in summer 2014 (Archive Photo: EPA)
En raket avfyrades från Gaza sommaren 2014(Arkiv Foto: EPA)
Den tredje lägret är den politiska grenenav Muslimska brödraskapet. Deär i Gaza, Israel, Jordanien, Egypten och Syrien. MI: s bedömning utesluter inte möjligheten att deprotestmöten kommer att återvända till de offentliga torg iJordanien och Egypten, eftersom risken för att stabilisera ekonomierna iarabstaterna är mycket låga.Den fjärde läger i jihad-Sunni en -islamisk stat, Jabhat al-Nusra, Ansar Bait al-Maqdis och derasförgreningar.Alla fyra av dessa läger är i krig medvarandra på lika villkor i Mellanöstern.Israel, tiden är iakttagaren som ibland får hitmed en rikoschett från striderna.

Gör dig redo för en cyber misshandel

MI bedömningen pekar också på enförändring i fiendens uppfattningar gentemot sin användning avvåld. Både Hizbollah ochHamas har tappat sina projektilbaserad defensiva och sprödhet taktik tillförmån för offensiva metoder och nära kvartaletfientlighet med hjälp av krafter som verkar inom israelisktterritorium. Målet ärockså att skapa bilden av seger och underminera beslutsamhet av Israelsmedborgare. Denna förändringvar tydligt under Operation Skydds Edge, i termer av tunnel taktik ochupprättandet av de särskilda enheter för att utföraoperationer inne i Israel.Samtidigt, både Hizbollah och Hamas fokuserarpå slående mot Israel med precisa vapen - kryssningsmissiler,obemannade fordon och avancerade raketer. En av de lärdomar de två organisationernalärt från Operation Skydds Edge gäller införandet avkortdistansrobotar med stora stridsspetsar som kan förstörastrukturer nära gränsen - ett drag uppfattas under striderna i Gazasom ett väsentligt inslag i termer av att bryta fiendens ande. Och faktiskt, Hizbollah harförvärvat Borkan missiler, som har en räckvidd på bara 4-5kilometer men beväpnade med en enorm stridsspets.Den nya militära doktrin att Israel kommer attmöta också innebär en decentralisering av de militärastyrkor kommer att stöta, med ingen entydig mål eller tvåpå den andra sidan som om de tas ut kunde lämna fiendenobalanserad. Varaktigheten avfientligheterna är också en avgörande faktor ur synvinkel avfienden, vilket kommer att försöka väcka mer långvarigamilitära kampanjer.Hizbollah är på klar i södra Libanonför ordern från Iran, det ögonblick Teheran känner sighotad. Beväpning Hizbollah gårframåt i linje med ett flerårigt arbetsprogram. I Libanon, staten har mycket begränsad kontrollöver de nationalistiska kanton. För nu är Hizbollah och den libanesiskaarmén arbetar tillsammans för att stävja Jabhat al-Nusra ochde libanesiska globala Jihad grupper.Ett annat hot som kunde ta Israel medöverraskning i år innebär en cyber-attack: Israel måsteöverväga den faktiska möjligheten att en dag kommer vi vakna upptill ett angrepp på våra militära och civilasystem. Vi bevittnade resultatet av ensådan misshandel nyligen i Nordkorea.

Den kritik som framförts inifrånarmén mot MI: s årliga utvärdering behandlar inte med fakta,och stjälkar mer från deras tolkningistället. Enligt belackare, MI: sbedömning för 2015 inte se möjligheterna och endast uppfattarhoten, den halvtomma kopp. Och kanske,med tanke på Israels ödmjuk ställning på deninternationella arenan idag, vi har inte råd att se halvfullt istället.

Military Intelligence foreseesthreats to Israel in 2015


Analysis: Top Shin Bet assessmentpredicts Middle East will remain dangerous and unstable: There is nointernational landlord, states are disintegrating, and enemies are honingtactics.
Published:  12.28.14, 00:01 / Israel Opinion




The Middle East is expected to be very bad place in which to live over thecoming year – perhaps one of the worst and most dangerous places in theworld. When Military Intelligence puts its feelers out across the borders– in the direction of Iran, Iraq, Jordan, Syria, Lebanon, Egypt, Yemen,Saudi Arabia and North Africa – it sees and describes a world gripped bysocial decay, crumbling politically, and becoming increasingly poor.



The chronic economic crisis that is affecting the Arab Spring countries, andcontinues to worsen in light of the falling oil prices, is accelerating theinternal disintegration of major countries such as Syria, Libya and Iraq, andcould undermine stabilizing regimes like Iran and Egypt.


Islamic State members in Iraq (Archive Photo: AP)
Islamic State members in Iraq (Archive Photo: AP)


In Saudi Arabia alone, which is seen as a stable country, unemployment amongthe young will reach 30 percent in the coming year. No wonder there are so manySaudis in the global Jihad organizations.

Many more young individuals will fail to find their place in the Muslimsocieties, resulting in the rise of many more radical movements around Israeland the spilling by Muslims of a lot more Muslim blood in relation to previousyears. And this tidal wave of violence could spill over into Israel. If thereis a nightmarish scenario that's going to keep MI officials awake at night in2015 it's the possibility that they won't be able to locate this tidal wave asit begins to form.

This gloomy outlook, in the drier and more professional terminology of the MIresearchers, is the bottom line of the comprehensive document MI's ResearchDepartment submitted recently to senior General Staff officials in thetraditional ceremony known as MI's Annual Assessment – a regular ritualdesigned to present the army chiefs and political leadership with a forecastoutlining the expected political and military developments in the coming year.

This intelligence assessment, consisting essentially of a series of potentialthreats to which answers must be found, is supposed to serve as the foundationfor the State of Israel's security-economic-political work plan for the year tocome.

This time, however, this gloomy forecast will fall on the shoulders of a newgovernment, a new cabinet, a new chief of staff and perhaps a new defenseminister too, making the situation even more worrisome. The Middle East, afterall, is not going to wait until the summer, until a new Israeli governmentsettles in. The uncertainty, instability and volatility of the events takingplace could shake the region without warning.

It's no wonder then that MI officials themselves are saying today that anintelligence assessment for an entire year is excessively pretentious. They saythey can offer an assessment with a high degree of certainty only for the firstfew months of 2015.



Explosions at Quneitra in Syria, not far from the Israeli border (ArchivePhoto: EPA)


Chief of staff-elect Gadi Eisenkot sits today in the temporary office set asidefor incoming army chiefs on the 15th floor of the Defense Ministry tower.There's a good chance that he will have to take responsibility for everythingfor a few months, at least. A new government, and perhaps a new defenseminister, will need time before figuring things out and starting to adoptlong-term decisions. Until then, Eisenkot will be the only one to offercontinuity in terms of security readiness.

He will also have to act as mentor for the new group until it gets comfortablein its seats. He is very familiar with MI's assessment, having been party toits preparation. Now, he's racking his brains: How do we construct a wall ofsecurity to prevent the madness that is gripping the Middle East and is likelyto get worse throughout 2015 from spilling over into our house?

The landlord's vanished

Every MI assessmentbegins with an overview of the regional picture from the perspective of theworld powers. The bottom line here is a very simple one: The Middle East oftoday has no international landlord. There's no single element that maintainsthe balance, that facilitates international collaboration to preserve peace ofsorts in the region.

Vladimir Putin's Russia is making every effort to increase its influence in theMiddle East by means of a firm foothold in Syria. The United States, which foryears enjoyed a free hand in the Middle East as a soloist, doesn't make a movethese days without coalitions. In Syria, it's an Arab coalition; in Iraq, aWestern coalition. Without a coalition behind him, Barack Obama would not havegot involved with Islamic State and wouldn't have come down from the fence tohelp the more moderate Sunni forces in Syria and the Kurds in Iraq.

The Russians, who have come to the aid of the Syrians in several key battlesagainst the rebels, have despaired with the Syrian Army. Syrian and Iranianexperts, working shoulder to shoulder in Syria, have already come to theconclusion that Syrian Army is not going to deliver the goods and stop thetide.

They are trying therefore – with the Americans getting dragged along– to work towards a compromise solution between the rebels and BasharAssad's regime that would lead to a division of powers in the country. Thisisn't stopping the Russians from continuing every week to deliver a shipload ofarms for the Syrian Army – from bullets for Kalashnikovs and through toheavy rockets – to the port of Tartus.

Greater Syria no longer exists. The accepted term these days is Assad's "LittleSyria," which controls 20-30 percent of the country. The remainder comprisesindependent cantons that are fighting against one another. Israel's part in thestory is the Golan Heights.

The price Israel is paying for providing humanitarian aid to the Free SyrianArmy rebels is the deployment of these moderate Sunni groups over a largeportion of the Golan Heights, facing into Syria. They create a buffer andphysically prevent elements such as Jabhat al-Nusra and Islamic State fromspilling over into the Israeli side of the Golan Heights.

North of Quneitra lie a number of Druze villages that serve as hotbeds forhostile actions against Israel on the Golan Heights. The units operating thereare backed by Hezbollah and the Syrian Army. One of them is under the commandof the son of Imad Mughniyeh, who oversaw Hezbollah's terror activities abroadand was assassinated by Israel in 2008. A second group is under the command ofanother familiar face - Samir Kuntar, who spent decades in an Israeli prisonbefore being released in return for the bodies of Israeli soldiers Eldad Regevand Ehud Goldwasser who were captured by Hezbollah.

And, by the way, the chemical weapons issue in Syria will remain unresolved in2015 too. The body dealing with Syria's chemical disarmament, the Organizationfor the Prohibition of Chemical Weapons, has yet to close the file. There isreason to believe that the Assad regime is still concealing chemical agents.

The Iranian front presents a complex picture too. We won't know before thesummer if Iran and the United States are going to sign an agreement on thenuclear issue. MI officials believe today that such an agreement would be badfor Israel.

On the one hand, it would allow for a more accurate assessment vis-à-visHezbollah's future conduct along Israel's northern border; on the other, ifIran doesn't sign an agreement with the West and fails to shake off the globalsanctions, it could spiral out of control. Disappointment with President HassanRouhani and continuing economic despair could see a return to power in Tehranof the Revolutionary Guard. These are dramatic processes that could have animmediate effect on the northern border – but no one can foresee themtoday.



Police and protestors in Egypt following the vedict in Hosni Mubarak's trial(Archive Photo: AP)


At least two more issues will determine the face of 2015 in the Middle East– the Israeli elections and the impact the falling oil prices has on theoil exporters in the region. Saudi Arabia and the Gulf sates are believed tohave accumulated sufficient financial reserves to allow them to get through thecrisis in one piece. In contrast, the price crisis could bring down the regimesin Iran, Iraq and Libya and lead to further anarchy. The Russians, too, couldchange their tune in the Middle East in light of the dramatic decline in oilrevenues and turn more aggressive, in an effort to combat what they perceive asan American plot to destroy them.

A ray of light in the dark

MI's assessment also deals with the issue of the disintegration of the nationstates. Libya is divided into three states – Cyrenaica in the east,Tripolitania in the west, and Fezzan in the largely desert south. Sudan hassplit in two. Yemen, Syria, Iraq and Somalia are falling apart. The process, MIofficials say, could spread to other countries and deepen in those crumblingalready now.

Islamic State elements – political not military, for the time being– are in Jordan's Ma'an region. In the Sinai Peninsula, the Ansar Baital-Maqdis organization, which was once linked with al-Qaeda, recently pledgedallegiance to Islamic State. Since the declaration, the Israel Defense Forces'Southern Command has been readying for the group's first terror attack againstIsrael from the Sinai. The emir of Islamic State, Abu Bakr al-Baghdadi,announced a few weeks ago that Israel was one of the organization's targets.

The global Jihad, in all its various forms, continues to run rampant throughthe Middle East and Africa. It's in the Sinai, Gaza, Syria, Iraq, Somalia andYemen. Osama bin-Laden's successor, Ayman al-Zawahiri, who came from Egypt, has– unlike his predecessor – a Middle Eastern agenda with Israel atits center.

MI officials speak of four camps in the Middle East that are fighting oneanother. The first is the radical-Shia axis that includes Iran, Syria,Hezbollah, Islamic Jihad and the Houthis in Yemen. This axis is currentlytrying to embrace Hamas. In the past two weeks alone, senior Iranian officialshave announced plans to begin providing military aid to Hamas in the West Bank.

The second axis is the moderate camp – Egypt, Jordan, Saudi Arabia andthe Gulf States. Qatar, too, has recently joined this group, albeit in partonly, after the Saudis coerced the Qataris into reaching an understanding withthe Egyptians. This understanding between Qatar and Egypt is particularlysignificant for Israel. It could delay or prevent a conflagration along theGaza border. This alliance could distance the Iranians from Hamas and giveanother boost to the rebuilding of the Gaza Strip in cooperation with thePalestinian Authority.

This process will undoubtedly encounter resistance from global Jihad elementsand rogue organizations in Gaza. In the last few days alone, we've twicereceived proof of efforts to drag Israel and Hamas into another round ofhostilities – a rocket fired in the direction of the Eshkol region byglobal Jihadists, and sniper fire in the southern section of the Strip from anunidentified organization.

Hamas, which can see the Qatari money and reconstruction of Gaza on thehorizon, is making every effort to prevent the global Jihad groups and rogueorganizations from acting against Israel. The Qatari-Egyptian partnership, still in its infancy, may in 2015 turn out to be a ray of light in the darkness of the relations between Israel and the Palestinian Authority.

Israel is now keeping a close eye on Mahmoud Abbas' moves and efforts to present a request to establish a Palestinian state within two years to the UN Security Council. If Abbas does so after January, he'll have a majority for the decision, and the event will take on different dimensions. Tensions between Israel and the Palestinians will increase and could lead to deterioration in the security situation.

Deterioration in the security situation between Israel and the Palestinians, or between Israel and Gaza, is a realistic option in 2015. Hamas now has 30 percent of the rocket capabilities it had on the eve of Operation Protective Edge – a 5-10 percent improvement since the ceasefire.

While the defensive tunnels in Shujaiya and Khan Younis are undergoing renovations and rebuilding, there are no signs meanwhile of new tunnels leading into Israeli territory. Israel has proof that Hamas has purchased cement from more than 8,000 homeowners in Gaza who received the building material from the United Nations, in cooperation with Israel, in order to repair their homes.


A rocket fired from Gaza in summer 2014 (Archive Photo: EPA)
A rocket fired from Gaza in summer 2014 (Archive Photo: EPA)


The third camp is the political arm of the Muslim Brotherhood. They are in Gaza, Israel, Jordan, Egypt and Syria. MI's assessment doesn't rule out the possibility that the protest rallies will return again to the public squares in Jordan and Egypt, as the chances of stabilizing the economies in the Arab states are very low.

The fourth camp in the Jihadist-Sunni one – Islamic State, Jabhat al-Nusra, Ansar Bait al-Maqdis and their offshoots.
All four of these camps are at war with one another on the playing field of the Middle East. Israel, meanwhile, is the observer that sometimes gets hit with a ricochet from the fighting.

Get ready for a cyber-assault

The MI assessment also points to a change in the enemy's perceptions vis-à-vis its use of force. Both Hezbollah and Hamas have dropped their projectile-based defensive and attrition tactics in favor of offensive methods and close-quarter hostilities with the use of forces operating inside Israeli territory. The goal is also to create the image of victory and undermine the resolve of Israel's citizens. This change was clearly evident during the course of Operation Protective Edge, in terms of the tunnel tactics and the establishment of the special units for carrying out operations inside Israel.

At the same time, both Hezbollah and Hamas are focusing on striking at Israel with precise weapons – cruise missiles, unmanned aerial vehicles and sophisticated rockets. One of the lessons the two organizations learned from Operation Protective Edge concerns the introduction of short-range missiles with large warheads that can destroy structures near the border – a move perceived during the fighting in Gaza as an essential element in terms of breaking the enemy's spirit. And indeed, Hezbollah has acquired Borkan missiles, which have a range of just 4-5 kilometers but are armed with a huge warhead.

The new military doctrine that Israel will face also involves the decentralization of the military forces it will encounter, with no clear-cut target or two on the other side that if taken out could leave the enemy unbalanced. The duration of the hostilities, too, is a crucial factor from the point of view of the enemy, which will try to spark more prolonged military campaigns.

Hezbollah is at the ready in southern Lebanon for the order from Iran, the moment Tehran feels threatened. The arming of Hezbollah is going ahead in keeping with a multi-year work plan. In Lebanon, the central government has very limited control over the nationalist cantons. For now, Hezbollah and the Lebanese Army are working together to curb Jabhat al-Nusra and the Lebanese global Jihad groups.

Another threat that could take Israel by surprise this year involves a cyber-attack: Israel must consider the real possibility that one day we'll wake up to an assault on our military and civilian systems. We witnessed the outcome of such an assault just recently in North Korea.


The criticism voiced from within the army against MI's annual assessment does not deal with the facts, and stems more from their interpretation instead. According to the detractors, MI's assessment for 2015 fails to see the opportunities and only perceives the threats, the half-empty cup. And perhaps, given Israel's lowly status in the international arena today, we can't afford to see the half-full one instead.