 |
| Två diktatorer pussas pussas, sen åker Abbas direkt för att pussa den svenske Konungen |
Reuters 30 jan 2005
Palestinska Diktatorn Mahmoud Abbas får ett frikort
Den förment moderata presidenten kramar en folkmordstyrann och förbjuder val medan världen förblir tyst.
Vilken "moderata" arabpresident kramade offentligt folkmordsledaren i Sudan förra veckan? Vilken Mellanöstern- "reformator" är på sitt 10:e år av en mandatperiod på fyra år? Vilken västerländsk "allierad" beställde för dagar sedan en utredning av en tecknare för att eventuellt ha ritat Mohammed?
Svaret är den palestinske "presidenten" Mahmoud Abbas.
Dessa tre berättelser har knappt synts i västerländsk press. Varför? Enkelt, ribban har satts så lågt att de inte ansågs ha nyhetsvärde. En arabisk ledare som inte tillåter val? Gäsp. President i Mellanöstern som omfamnar en av de värsta massmördarna i modern historia? Inget skrivet här.
Det är en tragisk konflikt mellan västerländsk retorik och arabisk verklighet. Abbas, om man lyssnar på ledarna för den fria världen, är han en moderat, reformator och bundsförvant. Han är bättre än Hamas, trots allt, är han inte?
Strunt samma vad Abbas sade 2013, Poängen är denna "Det är ingen skillnad mellan vår politik och den av Hamas.": Att vara bättre än en folkmordsterroristorganisation gör ingen "moderat". Att låtsas förnedrar ordet. Det är nedlåtande mot palestinierna och förolämpande för riktiga moderata.
För mindre än en månad sedan marscherade Abbas i Paris i solidaritet med de tecknare som mördades i attacken på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Förra veckan beordrade han en utredning om en palestinsk serietecknare som kan ha ritat Mohammed.
Enligt Abbas styre har den palestinska myndigheten gripit aktivister för Facebook-inlägg och fängslat ateister. För två veckor sedan fängslades en 22-årig elev för att ha förolämpat chefen för palestinska fotbollsförbundet. Tortyr är skenande och Abbas vägrar att hålla val, även om hans mandatperiod löpte ut för sex år sedan.
Bredvid frågor som krig och fred, det civila samhället och internetfrihet kan det tyckas pittoreskt och oviktigt. Detta är ett allvarligt misstag.
I september förra året i Ramallah konfronterade jag Alam Musa, minister för telekommunikation i PA, den palestinska myndigheten. Jag frågade honom om gripandet av aktivister för Facebook-inlägg mot Abbas. "Vi har inget att göra med det", svarade Musa. "Det måste ha varit för en lång tid sedan. Inte nuförtiden. "
Redan nästa dag grep den palestinska myndigheten flera palestinier för kritiska inlägg på sociala medier.
Jag frågade Musa om den palestinska myndigheten tillåter full internetfrihet. "Definitivt", svarade han. "Som minister för telekommunikation, ansvarar vi för webbplatser och vi har inga begränsningar. Inga begränsningar alls. "
Falskt. Den palestinska myndigheten censurerar webbplatser och har fängslat aktivister för online inlägg kritiska mot deras ledare.
Bredvid frågor som krig och fred, det civila samhället och internetfrihet kan de frågorna tyckas pittoreska och oviktiga. Detta är ett allvarligt misstag. Det fria utbytet av idéer är grunden för offentliga resonemang och sociala framsteg. Det är också ett bålverk mot extremism. Men hur kan moderata röster lyckas om de alltid tystas?
En blygsam lösning är att börja med att använda västvärldens enorma politiska och ekonomiska inflytande för att uppmuntra verkliga demokratiska reformer i den palestinska myndigheten. Just nu levererar Förenta staterna ungefär 10 procent av PA: s årliga budget på över 4,2 miljarder dollar, men reformen har varit kosmetiska i bästa fall.
Årtionden av att stötta palestinska diktatorer från Yassir Arafat till Mahmoud Abbas har inte löst problemet med radikalism utan faktiskt stärkt det. En icke-vald strongman som Abbas kommer inte att besegra extremism genom att undersöka tecknare, fängsla kritiker och censurera Internet.
Trots riskerna bör väst också kräva att palestinierna håller val. En ledare måste ha ett mandat från sitt folk om han ska vara effektiv i någonting. Att handskas ärligt med resultaten av valen är ett bättre recept för långsiktig förändring än att låta en diktator härska okontrollerat för evigt.
Men att redan innan valet stärka det civila samhället och ge växande utrymme för oliktänkande är ett kritiskt tillstånd att besegra tvillinghotet om diktatur och extremism. Länka hundratals miljoner dollar i bistånd till respekt för de mänskliga rättigheterna skulle vara ett kraftfullt incitament för förändring.
Tyranter som kväver oliktänkande är inte moderat. Den fria världen ska sluta låtsas att de är. Att ge ett fripass till palestinsk diktatur tjänar ingen - minst av alla palestinierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar