Årtionden av anti-Israeliskt hat av svenska socialdemokrater
Det är inte bara ett omedelbart erkännande av "Palestina" som ligger bakom Israels negativa reaktion på Sveriges nya regering. Socialdemokraterna har en lång historia av hat.
Publicerad: Onsdag 4 februari, 2015 09:31
Manfred Gerstenfeld
Förra månaden sköt, svenska utrikesministern Margot Wahlström upp sitt besök i Israel efter att utrikesminister Avigdor Lieberman och andra israeliska topptjänstemän vägrade att träffa henne. [1]
Den israeliska vägran var en reaktion på den nya socialdemokratiska svenska regeringens initiativ att erkänna den "palestinska staten" strax efter sin ankomst till makten.
Den israeliska hållningen bör dock ses mot bakgrund av årtionden av extrem anti-israelisk hat av svenska socialdemokrater. [Se t.ex.
]
År 1984 besökte Svenska vice utrikesminister Pierre Schori Israel. Han berömde Arafat och hans "flexibla politik." I en artikel, hävdade Schori att "PLO terrorhandlingar var meningslösa, medan Israels vedergällnings handlingar var 'avskyvärda terrordåd.' " [3]
Överraskande startade detta århundrade, med en mycket positiv händelse för det judiska folket i Sverige. I januari 2000 avslutade en stor konferens om Förintelsen en utbildning i Stockholm. Stockholms Internationella Forum om Förintelsen hade initierats av Göran Persson, då den svenska socialdemokratens statsminister. Politiska ledare från nästan femtio länder deltog i konferensen. Numera träffas representanter för tiotals länder, regelbundet för att diskutera förintelseutbildning, forskning och hågkomst inom ramen för en mellanstatlig organisation, den Internationella Förintelsens minnesdags Allians. [4]
Ändå sade Zvi Mazel, som var Israels ambassadör i Stockholm från december 2002 till april 2004, "Trots Perssons personliga inställning, måste han bära en del av skulden för sitt partis diskriminerande hållning gentemot Israel. Under årtionden hjälpte socialdemokraterna skapa landets anti-israeliska atmosfär. Han måste också ta ansvar för beteendet hos the Swedish International Development Corporation (SIDA), vilket anklagar Israel för många fel i det palestinska samhället."
Mazel tillade, "En annan ledande socialist, den avlidna utrikesminister Anna Lindh, gjorde oftast de mest våldsamma attackerna mot Israel. Hennes hat mot Israel kan bara beskrivas som nästan patologiskt. Under hennes ledning publicerade Sverige flest ensidiga fördömanden av Israel i något EU-land. Lindh knivhöggs till döds 2003 av en psykiskt störd svensk av serbiskt ursprung. "[5]
Lindhs efterträdare som utrikesminister, Laila Freivalds, besökte Yad Vashem i juni 2004 för att hedra mördade judar. Hon kritiserade sedan tungt Israel vid ett möte med det israeliska utrikesministeriet. Freivalds förblev tyst om den omfattande antisemitismen i Sverige, som till stor del är av muslimsk härkomst. Detta fenomen att ära att döda judar, kritisera Israel, och ignorera eller förringa den egna landets större misskötsel mot levande judar är vanligt i Europa.
Freivalds beteende exponeras därefter av fyra före detta ordförande i det svenska judiska samfundet, som skrev om skenande rasism och antisemitism i landet. De skickade ett brev till redaktören för Haaretz där de sammanfattade samtida svensk antisemitism. Brevet berömde först Sverige för att ha tagit emot judar som flydde förintelsen under andra världskriget, och statsminister Göran Persson för att initiera den Levande HistorieProjektet.
De fyra fortsatte sedan med att säga:
"Antalet verbala och fysiska attacker mot judar har ökat i Sverige. Ungdomar i skolor vittnar om hur de döljer det faktum att vara judar, eftersom de attackeras både verbalt och fysiskt. Lärarna vittnar om att elever vägrar att delta i klasserna då judendomen studeras. Överlevamde rapporterar känslor av rädsla. polisen står passivt när extremister attackerar pro-Israel och antirasistiska manifestationer. "
De tillade:
"Under de senaste decennierna har Sverige blivit ett centrum för rasistisk och antisemitisk vit-makt musik, och flera antisemitiska grupper har etablerat svenska hemsidor som sprider antisemitisk propaganda. Swenska Kyrkan har nyligen inlett en bojkott kampanj [mot Israel] , en påminnelse om den kommersiella bojkott av judar i olika samhällen i det förflutna. "[6]
Det fanns stora anti-israeliska demonstrationer i Sverige under Israels Operation Gjutet Bly 2009. Framstående medlemmar av socialdemokraterna - vid tidpunkten då partiet var i opposition - deltog i hat-demonstrationer mot Israel. Mona Sahlin, då partiets ledare, som deltog i en demonstration i Stockholm [7], där Hizbollah och Hamas flaggor flögs och en israelisk flagga brändes. [8] Jan Eliasson, fd utrikesminister, [9] och Wanja Lundby Wedin, ordförande i Svenska LO, [10] deltog också i detta fall.
Sveriges tredje största stad, Malmö, nämns ofta som huvudstad för europeisk antisemitism. Förövarna av de många antisemitiska handlingarna som begås är mestadels muslimer. Hannah Rosenthal, den amerikanska regeringens speciella sändebud för att bekämpa antisemitism, besökte staden under 2012. Hon talade ut om antisemitiska uttalanden från dess socialdemokratiska borgmästare Ilmar Reepalu. Rosenthal anmärkte också att Malmö enligt denna borgmästaren hade blivit ett "utmärkt exempel" på "ny antisemitism", där anti-israeliska känslor fungerar som en täckmantel för Judehat. [11] Ett rekordstort antal klagomål om hatbrott i staden från 2010 till 2011 ledde inte till en enda fällande dom. [12]
Det är därför inte förvånande att den stora 2013-undersökningen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter fann att 51% av de svenska judarna ansåg fientlighet mot judar på gator och offentliga platser för att vara ett ganska stort eller mycket stort problem. 34% av de svenska judarna undviker alltid att bära, eller visa saker som kan hjälpa till att identifiera dem som judar på offentliga platser; ytterligare 26% undviker att göra detta ofta.
Dessa är de högsta siffrorna för något land som omfattas av undersökningen. 22% upplever att de ständigt anklagas eller får skulden för vad Israel gör; 27% sade att detta inträffar ofta. 25% säger att antisemitismen är ett stort problem. [13]
De svenska socialdemokraterna är långt ifrån det enda exemplet på hur europeiska socialister har blivit indirekt allierade med Islamo-nazister som Hamas. De är dock säkerligen ett av de mest uttalade sådana.
Decades of Anti-Israel Hate by Swedish Social Democrats
It is not just the immediate recognition of "Palestine" that is behind Israel's negative reaction to Sweden's new government. The Social Democrats have a long history of hate-mongering.Published: Wednesday, February 04, 2015 9:31 AM
Dr. Manfred Gerstenfeld
Last month, Swedish foreign minister Margot Wahlstrom postponed her visit to Israel after foreign Minister Avigdor Lieberman and other Israeli top officials refused to meet with her.[1]The Israeli refusal was a reaction to the new Social Democrat Swedish government’s initiative to recognize the Palestinian state shortly after its arrival to power.
The Israeli attitude should also be seen, however, against the background of decades of extreme anti-Israeli hatemongering by Swedish Social Democrats.
The late Swedish Social Democrat Prime Minister Olof Palme – murdered in 1986 – was a pioneer of anti-Israel incitement. He accused Israel of Nazi practices.[2]
In 1984, Swedish Deputy Foreign Minister Pierre Schori visited Israel. He praised Arafat and his “flexible policy.” In an article, Schori claimed that “the terrorist acts of the PLO were ‘meaningless,’ while Israel’s retaliatory acts were ‘despicable acts of terrorism.’”[3]
Surprisingly, this century started, however, with a very positive event for the Jewish people in Sweden. In January 2000, a major conference on Holocaust education in Stockholm came to a close. The Stockholm International Forum on the Holocaust had been initiated by Göran Persson, then the Swedish Social Democrat prime minister. Political leaders from almost fifty countries participated in the conference. Nowadays representatives of tens of countries meet regularly to discuss Holocaust education, research and remembrance in the framework of an intergovernmental organization, theInternational Holocaust Remembrance Alliance.[4]
Yet Zvi Mazel, who was Israel’s ambassador to Stockholm from December 2002 to April 2004, said, “Despite Persson’s personal attitude, he has to carry part of the blame for his party’s discriminatory stance toward Israel. For decades, the Social Democrats helped create the country’s anti-Israeli atmosphere. He also has to take responsibility for the behavior of theSwedish International Development Corporation Agency (SIDA), which blames Israel for all the many wrongs in Palestinian society.”
Mazel added, “Another leading socialist, the late foreign minister Anna Lindh, usually made the most vicious attacks on Israel. Her hatred of Israel can only be described as almost pathological. Under her leadership, Sweden published the greatest number of one-sided condemnations of Israel of any EU country. Lindh was stabbed to death in 2003 by a mentally disturbed Swede of Serbian origin.”[5]
Lindh’s successor as foreign minister, Laila Freivalds, visited Yad Vashem in June 2004 to honor murdered Jews. She then heavily criticized Israel at a meeting with the Israeli Ministry of Foreign Affairs. Freivalds remained silent on the extensive anti-Semitism in Sweden, much of which is of Muslim origin. This phenomenon of paying honor to dead Jews, criticizing Israel, and ignoring or belittling one’s own country’s major delinquencies toward living Jews is common in Europe.
Freivalds’s behavior was subsequently exposed by four former chairmen of the Swedish Jewish community, who wrote about the rampant racism and anti-Semitism in the country. They sent a letter to the editor of Haaretz in which they summarized contemporary Swedish anti-Semitism. The letter first praised Sweden for having received Jews fleeing the Holocaust during World War II, and Prime Minister Göran Persson for initiating the Living HistoryProject.
The four then went on to say:
"The number of verbal and physical attacks against Jews has increased in Sweden. Youngsters in schools give evidence of how they hide the fact of being Jews, as they are attacked both verbally and physically. Teachers testify that students refuse to participate in classes when Judaism is studied. Survivors report feelings of fear. The police stand passively by when extremists attack pro-Israel and anti-racist manifestations."
They added:
"Over the last decades, Sweden has become a center of racist and anti-Semitic White Power music, and several anti-Semitic groups have established Swedish websites spreading anti-Semitic propaganda. TheSwedish Church has just recently initiated a boycott campaign [against Israel], a reminder of the commercial boycott of Jews in various societies in the past."[6]
There were large anti-Israeli demonstrations in Sweden during Israel’s Operation Cast Lead in 2009. Prominent members of the Social Democrats – at the time the party was in opposition -- took part in hate demonstrations against Israel. Mona Sahlin, then the party’s leader, participated in a rally in Stockholm[7] where Hezbollah and Hamas flags were flown and an Israeli flag was burned.[8] Jan Eliasson, the former foreign minister,[9] and Wanja Lundby Wedin, chair of the Swedish Trade Union Confederation,[10] also took part in that event.
Sweden’s third largest city, Malmö, is often mentioned as the capital of European anti-Semitism. The perpetrators of the many anti-Semitic acts committed there are mostly Muslims. Hannah Rosenthal, the U.S. government’s special envoy for combating anti-Semitism, visited the town in 2012. She spoke out about anti-Semitic statements made by then Social Democrat Mayor Ilmar Reepalu. Rosenthal also remarked that under this mayor Malmö had become a “prime example” of “new anti-Semitism,” as anti-Israeli sentiment serves as a guise for Jew-hatred.[11] A record number of complaints about hate crimes in the city from 2010 through 2011 did not lead to any convictions.[12]
It is thus not surprising that the major 2013 study by the European Union Agency for Fundamental Rights found that 51% of Swedish Jews considered hostility to Jews in the streets and public spaces to be a fairly large or very large problem. Thirty-four percent of Swedish Jews always avoid wearing, carrying, or displaying things that might help identify them as Jews in public places; another 26% avoid doing this frequently. These are the highest figures for any country covered by the study. Twenty-two percent feel that they are constantly being accused or blamed for what Israel does; 27% said that this occurs frequently. Twenty-five percent say that anti-Semitism is a major problem.[13]
The Swedish Social Democrats are far from the only example of how European socialists have become indirect allies of the Islamo-Nazis of Hamas. They are, however certainly one of the most pronounced ones.
Sources:
[1] Herb Keinon, Swedish FM postpones visit after Liberman declines to meet, 7 January 2015.
[2] Per Ahlmark, “Palme’s Legacy 15 Years On,” Project Syndicate, February 2001.
[3] Moshe Yegar, Neutral Policy – Theory versus Practice: Swedish-Israeli Relations (Jerusalem: Israel Council on Foreign Relations, 1993), 126-128.
[4] www.holocaustremembrance.com/
[5] Manfred Gerstenfeld, interview with Zvi Mazel, “Anti-Israelism and Anti-Semitism in Sweden,” in European-Israeli Relations: Between Confusion and Change? (Jerusalem: Jerusalem Center for Public Affairs, Adenauer Foundation, 2006), 170-180.
[6] Salomo Berlinger, Stefan Meisels, Torsten Press, and Willy Salomon, “Sweden Can Do Much More for Country’s Jewish Community,” Haaretz, 10 June 2004.
[7] Per Gudmundson, “Mona Sahlin, hakkorsen och Hamasflaggorna,”Gudmundson, 15 January 2009.
[8] “Israelska flaggan brändes,” Dagens Nyheter, 10 January 2009. (Swedish)
[9] Per Gudmundson, “Rödflaggat,” Gudmundson, 13 January 2009. (Swedish)
[10] Per Gudmundson, “Swedish Leading Social Democrats in Rally with Hezbollah Flags,” Gudmundson, 10 January 2009. (Swedish)
[11] Cnaan Liphshiz, “In Scandinavia, kipah becomes a symbol of defiance for Malmo’s Jews,” JTA, 24 September 2012.
[12] Cnaan Liphshiz, “In Malmo, record number of hate crimes complaints but no convictions,” JTA, January 9, 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar