Nån, mer än Obama och EU, som inte förstår varför Israel behöver ett starkt försvar? De två har våta drömmar att det ska bli igen som beskrivs.
Först en Googleöversättning av nedanstående, ta den med en nypa salt:
Judar och araber i Palestina, 1852
Här är en annan i en enstaka serie samtida skrifter från 18-talet och tidigare visar att den förmodade toleransen som muslimer hade med judar är en myt.Från Anmärkningar om nuvarande skick och framtidsutsikter för judarna i Palestina, av Arthur George Harper Hollingsworth, 1852:
Befolkningen i Palestina består av araber, som strövar omkring på slätterna, eller lurar i bergsskrev som rövare och främlingar, som inte har något fast hem, och utan någon fast anknytning till landet. I många förstörda städer och byar finns där också ett begränsat antal kristna familjer, ociviliserade, som inte veta rätt från vilken ras de får sitt ursprung. Fattiga och utan inflytande håller de darrande sina eländiga ägodelar från år till år, utan säkerhet, och utan rikedom, i ett land där de erkänner inte är deras eget. ...
De arabiska och kristna befolkningarna minskar för varje år. Fattigdom, nöd, otrygghet, rån, och sjukdom fortsätter att försvaga invånarna i detta fina land. Ruin falla över ruiner; ödemarker ökar i de övergivna dalarna. Marken sörjer sina invånare. ...
Bland denna spridda och svaga population av det en gång lyckliga land, finns dock ett ökande antal fattiga judar; några av deras mest lärda män bosatta i de heliga städerna Jerusalem, Hebron, och Tiberias. Deras synagogor existerar fortfarande. Judar anländer ofta i Palestina från varje nation i Europa, och stannar kvar där i många år "och andra dör med tillfredsställelsen av blanda deras kvarlevor med sina förfäders damm, som fyller varje dal, och finns i varje grotta.
Denna judiska befolkning är fattig bortom alla adekvata ord; det bryts ned i sina sociala och politiska villkor, till ett tillstånd av elände, så stor, att de inte har några rättigheter. Det kan inte visa någon rikedom, även om de är besatt av det, eftersom att visa rikedom skulle säkra rån från den MUHAMMEDANSKA befolkningen, de turkiska tjänstemännen, eller arabiska beduiner . Dessa judar lever huvudsakligen på välgörenhet, insamlade från nationer i alla delar av världen. Det finns inga människor mer välmenande, även om kärleken i allmänhet är exklusiv, än judar. Dessa pengar är osäkra till dess mängd, ofta sena i sin ankomst, alltid osäkert när de kan tas emot, förlorade ibland i sin passage, och åtföljs alltid av nedbrytningen av att ta emot en avlägsen och orolig välgörenhet, de stödjer eländiga, fattiga och svältande människor . Inget avancemang görs av judar i Palestina, inom handel, i jordbruket, i besittning av hus eller mark. Där ensam, där han borde vara först, är han sist; och i alla andra länder frodas en jude och ökar i rikedom, i denna anda av förtryck, och utan energi, utan hopp om skydd. Han kryper längs denna jord, där hans förfäder stolt klev i fullhet i ett underbart välstånd, som en främmande, en utstött, en varelse mindre än en hund, och under de förtryckta kristna tiggarna på sina egna förfäders slätter och städer. Ingen skörd mognar för hans hand, för han kan inte säga om han kommer att tillåtas att samla det. Mark som upptas av en jude utsätts för rån och slöseri. En mest ynklig svartsjuka existerar mot erhpllet välstånd, eller kommersiell rikedom, eller framagång i judisk handel. Hinder finns för att bosättning för en brittisk kristen i det landet, men tusen småaktiga hinder skapas för att förhindra etableringen av en jude även på obrukbar mark, eller köp och hyra av mark för en jude."
... Strävan att sätta upp jordbruk utgör en stor fara för, i närheten av Jordan finns det många araber, som främst livnär sig genom plundring. ... Vilken säkerhet finns, att en judisk _ emigrant odlare i Palestina, skulle få en rättvis ersättning för sitt arbete och kapital? Ingen alls. Han kanske sliter, men hans skördar skulle skördas av andra; den arabiska rånaren kan rusa in och föra bort hans hjordar. Om han vädjar om gottgörelse till närmaste Pasha, fylls luften av bismak från hans judiska blod , och ögonbrynen mörknar på hans förtryckare; om han vänder sig till sin Kristna granne, stöter han på fördomar och trots; om han begär en turkisk vakt, blir han fräckt avskydd och hånad. Hur kan han föra sitt kapital till ett sådant land, när den flyende besittningen flyger från platser där svärdet är dragna för att rycka den från ägarens händer och inte skydda den?
,,, Nu, hur skall detta fattiga, föraktade, och maktlösa barn av Abraham få upprättelse, eller göra sin röst hörd vid Höga porten? Ju fler fall av förtryck, (och de är många), desto mer högröstade i sina överklaganden för rättvisa, desto mer ovillig blir Sultanens regering, -Delvis från inneboende och ökande svaghet, dels från olust, -går emot en jude. De föraktar dem som en förbannad ras, de hatar dem som bokstavliga ättlingar till de ursprungliga innehavarna av landet. ...
The Jews and Arabs of Palestine, 1852
Here's another in an occasional series of contemporaneous writings from the 19th century and earlier showing that the supposed tolerance that Muslims had of Jews is a myth.
From Remarks on the present condition and future prospects of the Jews in Palestine, by Arthur George Harper Hollingsworth, 1852:
From Remarks on the present condition and future prospects of the Jews in Palestine, by Arthur George Harper Hollingsworth, 1852:
The population in Palestine is composed of Arabs, who roam about the plains, or lurk in the mountain fastnesses as robbers and strangers, having no settled home, and without any fixed attachment to the land. In many of the ruined cities and villages there exists also, a limited number of Christian families, uncivilized, and not knowing correctly from what race they derive their origin. Poor, and without influence, they tremblingly hold their miserable possessions from year to year, without security, and without wealth, in a land which they confess is not their own. ...
The Arab and Christian populations diminish every year. Poverty, distress, insecurity, robbery, and disease continue to weaken the inhabitants of this fine country. Ruins fall upon ruins; solitudes increase in the deserted vallies. The land mourneth for its inhabitants. ...
Amongst the scattered and feeble population of this once happy country, is found, however, an increasing number of poor Jews; some of their most learned men reside in the holy cities of Jerusalem, Hebron, and Tiberias. Their synagogues are still in existence. Jews frequently arrive in Palestine from every nation in Europe, and remain there for many years'; and others die with the satisfaction of mingling their remains with their forefathers’ dust, which fills every valley, and is found in every cave.
This Jewish population is poor beyond any adequate word ; it is degraded in its social and political condition, to a state of misery, so great, that it possesses no rights. It can shew no wealth even if possessed of it, because to display riches would secure robbery from the Mahometan population, the Turkish officials, or the Bedouin Arab. These Jews live chiefly on alm, collected from the nation in all parts of the world. There is no people more charitable, though that charity is generally exclusive, than the Jew. This money is precarious in .its amount, frequently tardy in its arrival, always uncertain when it may be received, lost sometimes in its passage, and accompanied ever by the degradation of receiving a distant and unsettled charity, supporting a wretchedly impoverished and famishing people. No advancement is made by the Jew of Palestine, in trafficking, in commerce, in farming, in the possession of settled houses or lands. There alone, where he ought to be first, he is last; and where in all other countries a Jew thrives and increases in wealth, in that one he is spiritless from oppression, and without energy, because without hope of Protection. He creeps along that soil, where his forefathers proudly strode in the fulness of a wonderful prosperity, as an alien, an outcast, a creature less than a dog, and below the oppressed Christian beggar in his own ancestral plains and cities. No harvest ripens for his hand, for he cannot tell whether he will be permitted to gather it. Land occupied by a Jew is exposed to robbery and waste. A most peevish jealousy exists against the landed prosperity, or commercial wealth, or trading advancement of the Jew. Hindrances exist to the settlement of a British Christian in that country, but a thousand petty obstructions are created to prevent the establishment of a Jew on waste land, or to the purchase and rental of land by a Jew. “
...Agricultural pursuits are attended with much hazard, for, in the vicinity of the Jordan there are many Arabs, who support themselves chiefly by plunder. ...What security exists, that a Jewish _ emigrant settling in Palestine, could receive a fair remuneration for his capital and labour? None whatever. He might toil, but his harvests would be reaped by others; the Arab robber can rush in and carry off his flocks and herds. If he appeals for redress to the nearest Pasha, the taint of his Jewish blood fills the air, and darkens the brows of his oppressors ; if he turns to his neighbour Christian, he encounters prejudice and spite ; if he claims a Turkish guard, he is insolently repulsed and scorned. How can he bring his capital into such a country, when that fugitive possession flies from places where the sword is drawn to snatch it from the owner’s hands and not protect it ?
,,,Now, how is this poor, despised, and powerless child of Abraham to obtain redress, or make his voice heard at the Sublime Porte? The more numerous the cases of oppression, (and they are many), the more clamorous their appeals for justice, the more unwillingly will the government of the Sultan,—partly from inherent and increasing weakness, partly from disinclination,—act on the side of the Jew. They despise them as an execrated race ;they hate them as the literal descendants of the original possessors of the country. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar