Hur världen Räddade Hamas

av Daniel Greenfield

19 juli 2010

Här är hur media, FN och diplomater räddade Hamas för 18 år sedan. Vem kommer att rädda oss nu?

Under de senaste två månaderna har medierna varit fyllda med artiklar om Hamasstyrda Gaza och flottiljerna som tänkte att bryta den israeliska blockaden. Men hur kommer det sig att Gaza kommit att bli invaderat av Hamasterrorister? Svaret är att världen tvingade Israel att släppa in dom.

För 18 år sedan, vintern 1992 fanns det en annan Gilad Shalit, och hans namn var Nissim Toledano, en gränspolis som blev kidnappad av terrorister på väg till jobbet. Efter ett långvarigt sökande hittades Nissim Toledano död i ett dike vid vägkanten. Som svar på denna attack och många andra grymheter som begåtts av Hamas, bland annat en planerad massiv bilbomb, fattade Israel beslutet att utvisa 400 Hamasterrorister. Bland dem de tidigare och nuvarande ledarna för Hamas. Och kanske du tror att historien slutar där. Du har fel.

Förenta Nationerna utfärdade en enhällig resolution som fördömde Israels deportation av "civila" och krävde att Israel omedelbart förde dem tillbaka, för att inte drabbas av sanktioner. USA röstade för resolutionen, tillsammans med tre andra resolutioner som fördömde Israel. Thomas R. Pickering, den amerikanske delegaten varnade för att deportationerna av Hamasterrorister "inte bidrar till nuvarande insatser för fred." Naturligtvis vet vi nu hur mycket Hamasterroristerna som Bush och Clintons förvaltningar tvingade Israel att acceptera, har "bidragit till fred".

Libanon vägrade att officiellt godta terroristerna. Röda korset levererade tält och filtar och media svärmade för att ta bilder av dem "i frossa från kylan" när man dricker kaffe utanför sitt tält. Newsweek anklagade Israel för att "avvisa Fredshoppet". LA Times hade en tårfylld intervju med hustrun till Mohammed Taamari, en framtida medlem av al Aqsa-martyrernas brigad, som var väldigt ensam utan sin make. Precis som efter flottiljraiden, fördömde de israeliska medierna den klumpiga misskötseln av deportationerna.

Slutligen efter tillräckligt gnällande från James Baker och Warren Christopher, samtyckte Rabin till att ta Hamasterroristerna tillbaka. I en bisarr charad som skulle fungera som en tragisk förutsägelse om händelser framöver gick Rabin med på att återta 100 terrorister omedelbart och ta resten tillbaka om ett år. 18 år senare har dessa Hamasterrorister som Israel tog tillbaka, tagit kontrollen över hela Gaza, och har varit ansvarig för ett oräkneligt antal mord.

Terroristerna Israel tvingades acceptera inkluderar nuvarande Hamasledaren Ismael Haniyeh och Hamas religiösa galjonsfigur, Sheikh Ahmed Yassin. De inkluderade Mahmoud al-Zahar, en av grundarna av Hamas, som förra året förkunnade, "De har legitimerat dödande av deras folk över hela världen genom att döda vårt folk". De inkluderade Mohammed Taha, en annan av grundarna av Hamas. Där ingick också Abdel-Aziz Rantisis, en annan Hamasgrundare, som var ansvarig för många mord på israeler, som skulle utropa, "Vid Allah, kommer vi inte att lämna en enda jude i Palestina". De inkluderade hans son Ayman Taha, som kommenderade IZZ ad-Din al-Qassam-brigaderna, som genomfört ett stort antal attacker mot Israel, bland annat kidnappningen av Gilad Shalit.

Och det är hur en underlåtenhet att driva ut de ansvariga för kidnappningen och mordet på en israelisk sergeant 1992, ledde till tillfångatagandet av en israelisk korpral 2006. Det är också historien om varför Gaza lämnades över till Hamas i namn av "fred". Det är historien om hur FN, Storbritannien och två amerikanska myndigheter pressade Israel att acceptera ledarna för Hamas i gredens namn. Det är också historien om hur media har åstadkommit ett propagandakrig på uppdrag av en islamistisk terroristorganisation, inte bara i dag när de publicerar falska historier om svälten i Gaza, men 18 år sedan, då de enda som påstods svälta var vuxna Hamasterrorister .

Världen insisterade på att Israel skulle ta tillbaka Hamas ledarskap och Israel gjorde det. Världen insisterade på att Israel inte hade något att göra i Gaza och Israel drog sig tillbaka därifrån, som tillät samma Hamasterrorister som världen insisterade att Israel skulle ta tillbaka, att ta över. Nu insisterar världen på att Israel inte har rätt att blockera samma Hamasterrorister i Gaza. Människor som är chockerade av denna utveckling år 2010 borde inte vara det, eftersom för 18 år sedan fick Israel inte ens kasta samma terrorister ur landet.

En av de mer cyniska punkterna från vänstern är att Israel var ansvarig för Hamas. Ser man tillbaka till 1992 när det nuvarande Hamas ledarskap satt utanför Röda Korsets tält i Libanon och vänstern bankade på Israels dörr och kräver att de skulle släppas tillbaka - är det nu klart vem som var och är ansvarig för Hamas. De människor som sparade Hamas för 18 år sedan, har ansvaret för det i dag. Media och diplomater som för 18 år sedan hävdade att utvisning av Hamas på något sätt skulle "radikalisera" Palestina-araberna försäkrade att Hamasledarna skulle återvända för att radikalisera alla i Gaza och på Västbanken.

Efter utvisningen av Hama terroristerna höll premiärminister Yitzchak Rabin ett tal i Knesset där han sade;

"Jag har ingen medömkan i mitt hjärta, och jag har inte fällt tårar (för Hamas terrorister). Jag ser medierna gnällande deras hycklande tal - och jag tänkeri stället på Nissim Toledanos föräldralösa barn, änkan efter Shmuel Biran, och de sörjande föräldrar till Shmuel Geresh. "

Rabbin Shmuel Biran var lärare i Kfar Darom, en israelisk by i Gaza. Han mördades av Hamasterrorister medan de passerade en dubbelfilig motorväg. FN har inte fördöma mordet på Rabbi Biran. Newsweek har inte skrivit någon ömsint bit om hur mycket hans änka saknade honom. Istället kallade de Kfar Darom en "bosättning", trots att det var en del av en historia som går tillbaka över 2000 år, och landet byn fanns på hade köpts och betalats, rättvist och ärligt. Men samma diplomater och journalister som jämrade sig för den ensamma Hamasterroristen i Libanon, beklagade inte familjen till rabbi Biran. Istället krävdes att hans familj och alla judar i Kfar Darom skulle utvisas från sina hem.

Kfar Darom har bränts av sin nya bebyggare. Så småningom fick de vad de önskade. Familjerna i Kfar Darom släpades ut ur sina hem. Idag används Kfar Darom av Hamasterrorister för att avfyra raketer djupare in i Israel, mot andra städer och byar. Och mördarna har ärvt landet från deras offer. Och ändå finns det ingen fred. Aldrig fred.

Gamarna fortsätter sina cirklar. När de sa att det skulle bli fred om bara Israel låter Hamas terrorister komma tillbaka. Då sa de att det skulle det bli fred om bara Israel etnisktrensade de judiska samhällen på mark som terroristerna ville ha. Nu - bara Israel häver blockaden och ger Hamas tillgång till obegränsade mängder av vapen - kanske kommer det att bli fred. Nej, blir det ingen fred. Bara mer mord. När du tar en orm i fickan, kommer du att bli förgiftad. Ju närmare du umgås med honom och ju mindre du begränsar honom, desto värre kommer han att bita dig. Som med ormar, så är det med terrorister.

Efter hans död har det blivit på modet att selektivt citera några av Rabin tal. Men detta tal citeras sällan. Och du behöver inte arbeta för hårt för att förstå varför.

Vår kamp mot den mordiska islamiska terrorismen är också tänkt att väcka världen som ligger i dvala. Vi uppmanar alla nationer och alla folk att ägna sin uppmärksamhet åt den stora faran somligger i islamisk fundamentalism. Det är den verkliga och allvarlig fara som hotar freden i världen under de kommande åren.

Men varför citera ett sådant tal? År 1992 var Amerika och Europa inte så väldigt oroliga för islamisk fundamentalism. Det var efter 1992, inte 1692. Och islamisk terrorism var en av de saker som säkert skulle försvinna om Israel bara kompromissade med terrorister.

Två veckor efter det att Rabin var överens om att ta tillbaka Hamasterroristerna bombades World Trade Center av en grupp ledd av en brorson till Khalid Sheikh Mohammed, enligt Omar Abdel Rahman, den "Blinde Sheikhen" som ledde al-Gama'a al- Islamiyya, som liksom både Al Queda och Hamas, framträdde ur det muslimska brödraskapet. Rahmans budskap till muslimer var mycket enkel, "skär av transport i deras länder, slit isär, förstör deras ekonomi, bränn deras företag, förstör deras intressen, sänk deras fartyg, skjut ner deras plan, döda dem på sjö, luft, eller mark. " Och det var precis vad de gick in för att göra. World Trade Center bombningen 1993, lade grunden till de mer framgångsrika attackerna 2001. Precis som Hamas grymheter av 1992 lade grunden till de större och mer skräckinjagande attackerna framöver.

Under tiden råkar FN:s konvojer ut för baknåll i Afghanistan och massakreras. Turister mördas i Egypten. Hamas dödade två trafikpoliser i Tel Aviv. Men var inte orolig. Fred ligger precis vid horisonten. Och så är Israel vunget att underkasta sig islamisk terrorism. Hamas väg till seger asfalterades av två amerikanska myndigheter och ett tryck på pressen att alltid vara ivrig att vända terrorister till offer, men aldrig vara intresserade av att höra från offren för terrorister. Islamic terrorism hade vunnit, inte på egen hand utan med enhetliga stöd från FN bakom sig.

Så islamistiska terrorismen vinner alltid. Det är mallen bakom segrarna. Och Rabin talvintern 1992, som varnade väst för vad som skulle komma, ignorerades. Idag är Rabin ihågkommen som mannen som kompromissade med terrorism. Det är det enda han är ihågkommen för numera. Men att kompromissa med terrorism skapar ingen fred. Inte i Somalia, där amerikanska soldater mördades brutalt följande år. Inte i Afghanistan, där talibanerna slaktar stödkonvojer. Inte i Indonesien eller New York eller Paris eller Egypten. Och absolut inte i Gaza. De islamiska fundamentalisterna har vunnit en strid med stöd av USA och FN. De har vunnit många fler sedan dess. Nu försöker de att vinna kriget.

Av 8, 5770

.
SDS013 VT776 X857 DN705 GP273 F469 DN347 SvD581 HG642 X840 DN678 HD
.
antisemitism antisionism judehat araber FN Gaza Hamas islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer palestinier terrorism...