Daniel Pipes gör ett försök att beskriva skillnaden. Islam är en religion, islamism är en politik baserad på islam och sharia. Islamism styr människors sätt att tänka och kan inte bara vara en personlig religion, och som Pipes klart säger:
Är islam inkompatibelt med västvärldens civilisation? Nej.
Är islamism inkompatibel med västvärldens civilisation? Ja.
Västvärldens civilisation består till hög grad av demokrati, INTE demokratiska val - som när Hamas blev valt. Det består av en civilisation med pressfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet (vilket alltid har sina gränser - du har hört det vanliga att du inte får skrika "elden är lös" i en fullsatt biograf.) Jag föreställer mig att en viss utbildningsnivå också är nödvändig - annars kan ju folk inte avnjuta pressfriheten, som i Egypten där hälften inte kan läsa och inte ens använda Facebook....
Vinnarna i Libyen talar enbart om islamism och sharia, vinnarna i Tunisien är ett islamistiskt parti. Muslimska Brödraskapet är islamistiskt, se t.ex. en sammanfattning jag gjorde här. Obama har haft kontakt med dessa typer i Egypten i flera år.
Carter talade om demokrati när han avpolleterade Shahen i Persien och ersatte med Khomeini. Obama sammalunda när han kastade Mubarak under bussen efter att ha hållit freden i 30 år. Han avlivade gärna Ghaddafi utan att försäkra sig om att något bättre följde. Iran och Syrien är redan religiösa nog för honom så de får hållas.
Bloggen MXp talar om islamism på flera ställen, bl.a. länk1 länk2 länk3
Här en artikel jag just översatte:
Välkommen till det islamistiska Mellanöstern och det kommer inte att vara "måttligt"
25 okt 2011 - 11:16 am - av Barry RubinMina damer och herrar, liberaler och konservativa, Obama-älskare och Obama-hatare, oavsett vad din ras, religion, kön, nationellt ursprung, eller nivån på obetalda högskolelån, bör två saker stå klart för alla er:
Först: att beskriva Obama-administrationens Mellanösternpolitik som en katastrof - jag kan inte tänka mig en större, dödligare röra som skapats av någon amerikansk utrikespolitik under det senaste århundradet - är en underdrift.
För det andra den dominerande analysen aom använts av media, den akademiska världen, och Talking Heads på tv uppvisar ett farligt fel. Detta inkluderar de idéer som att revolutionär islamism inte existerar, inte får talas om, är inte ett hot, och att extrema radikaler är riktigt moderata.
Jag kommer inte att granska alla bevis här, men det utgör en tillflyktsort för moderata, allierade i väst, och amerikanska intressen i kombination med ett förskott för revolutionära islamister.
På morgonen den 23 Juli, 1952, gick Mellanöstern in i en ny era. The Free Officers Movement-rörelsen tog över Egypten och följde med mer än ett halvt sekel av krig, anti-västerländsk hysteri, terrorism, förtryck, social stagnation, de grundläggande fyra Apokalyptiska ryttarna i Mellanöstern. Det var en tid präglad av arabisk nationalism.
Den 11 februari eller den 23 oktober eller 28 November, 2011, kom Mellanöstern in i en ny era. Oavsett om du daterar det till Mubaraks fall, eller det tunisiska valet, eller det egyptiska valet, vad tror du kommer att hända under nästa halvsekel i regionen? Detta är nu - jag kallar det officiellt - en tid präglad av revolutionär islamism.
Det finns en hel del som kommer att se till att islamisterna inte triumferar i slutet, men det finns inget som kan stoppa dem nu från att vara ideologiskt dominerande i regionen och politiskt i de flesta länder mellan Tunisien och Iran, förmodligen Afghanistan, och möjligen Pakistan.
Redan på 1980-talet var dessa trender synliga men resultatet var inte oundvikligt.
Det fanns fyra viktiga delar i denna seger för islamisterna.
Först gick de långa, misslyckade regeringstiderna för arabiska nationalistiska regimer i en nedåtgående spiral av allt mindre effektiv demagogi, man förlorade krig och hade dålig ekonomisk utveckling samtidigt som en demografisk explosion ägde rum.
Men så sent som 2000 såg utsikterna för islamisterna illa ut. Nästan en kvarts sekel efter Irans revolution hade de inte tagit över i något annat land förutom det avlägsna Afghanistan.
Sedan satte attackerna den 11 september nytt liv i rörelsen. Osama bin Laden ligger multnande i havet, men hans rörelser marscherar vidare.
Men medan bin Ladin saknade strategisk flexibilitet, var andra islamister mer effektiva.
Och så för det tredje, från Turkiet kom idén om vad som skulle kunna kallas "smygande islamism": bara låtsas vara måttlig och folk kommer att köpa det. Yusuf al-Qaradawi, det muslimska brödraskapets guru, bidrog också här: bin Ladin är en dåre, sade han i praktiken, naturligtvis bör vi gå med i valet. Vi kommer att vinna.
Förstärk denna, och för det fjärde, använd idén att anpassa till västerländsk retorik och PR-metoder. Efter årtionden av skryt om hur de skulle erövra och mörda alla sina fiender, har ingenting förändrats på arabiska. På engelska talar de om att vara ömkliga offer för imperialism, sionism, Väsvärldens rasism, och så vidare. En viktig pionjär här var Edward Said, en man som hatade islamisterna. De visade sig vara hans bästa elever.
Och slutligen har vi den katastrofala västerländska politiken och missuppfattningar, med ordförandeskapet Barack Obama som kronan på verket, en katastrof. Av någon anledning har Obama-administrationen gett makt åt Amerikas fiender och de nya förtryckarna av lokalbefolkningen. Eftergifter är en sak, att ge dem som hatar dig mest ett uppsving till makten går långt utöver detta.
Sammanfattningsvis vill jag bara säga:
Egypten, Gaza, Libanon, Libyen, Syrien, Tunisien och Turkiet.
Sex länder eller enheter som anges ovan har kommit - eller kan tänkas komma - under islamistiskt styre. Var och en är olik de andra.
Men i alla fallen utom Turkiet (där administrationen ignorerat utrikesdepartementets rapporter och har kontinuerligt hedrat och ursäktat en islamistisk regim) och i Gaza (där förvaltningen hjälpt befästa Hamas styre genom att tvinga Israel att stoppa sanktioner) har nästan allt hänt under Obamas tjänstetid. Turkiet och Gaza har blivit mycket värre under Obamas tid.
Den sjunde, Syrien, står mest under en förtryckande, pro-iransk, anti-amerikansk regim. Och medan det finns en chans för en moderat demokratisk revolution, stöder Vita Huset islamisterna. Om inte UD hade revolterat och saudierna agerat beslutsamt skulle Bahrain förmodligen ha lagts till listan ovan.
Det finns inget sätt att dölja den här situationen nu i oktober 2011, även om det har gjorts seriösa försök att dölja, ljuga och avsiktligt missförstå fram till detta ögonblick.
Även nu fortsätter nonsenset. Artikeln du just läser skulle förmodligen inte skulle ha publicerats i en enda av de vanliga massmedia. Libyens nya ordning kräver att sharia är "den viktigaste" rättskällan. Det är vad det Muslimska Brödraskapet har sökt i Egypten i decennier. Men vi får höra att detta inte är riktigt så illa trots allt.
Titeln på Washington Posts ledare "Tunisien pekar åter vägen för arabisk demokrati", kan betraktas som enbart ironisk. Den pekar definitivt vägen ... mot islamistisk diktatur. Och sedan finns det New York Times och BBC:s rubriker om den tunisiska valet som berättar att det är en seger för "moderata islamister".
De är inte måttliga. De bara låtsas vara. Och de som faller för det är inte Mellanösternexperter, kompetenta politiker, eller allvarliga journalister. De bara låtsas vara.
Jag sätter deras rubriker i min fil tillsammans med "moderata islamister tar makten i Iran", "moderata islamister tar makten i Gazaremsan", "moderata islamister tar makten i Libanon", och "moderata islamister tar makten i Turkiet".
Utan att ta ställning i klimatfrågor, låt mig uttrycka det så här: Varför är människor desperata angående möjligheten att jordens temperatur kan stiga något under 50 år men ser inga problem i att hundratals miljoner människor och stora mängder rikedomar och resurser helt kontrolleras av människor som tänker som de som utförde attackerna den 11 september?
Och det leder oss till det tunisiska valet. Med ord från låten "New York, New York": om islamisterna i Tunisien står "överst på listan, King of the Hill" i Tunisien, kan de säga, "Om jag kan göra det där, jag göra det överallt."
Nästa stopp, Egypten........
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/valdsamma-valprotester-i-tunisien_6589066.svd
http://www.skanskan.se/article/20111028/TTUTRIKES/310289999/1400/-/varingldsamma-valprotester-i-tunisien
UPPDATERING: Tunisien: Den "Moderate" islamisten gör en radikal revolution
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar