Melanie Phillips hade en lättförståelig förklaring av Genèvekonventionen för några år sedan, här kommer en ny.
Felaktig användning av den fjärde Genèvekonventionen
Publicerad: Måndag 11 februari, 2013 09:58
Sanningen om Genèvekonventionen, artikel 49, används på ett felaktigt sätt för att baktala och anklaga Israel för oegentligheter. Det är viktigt att veta svaren och här är de.
Eli E. Hertz
Eli E. Hertz är president för Myter och Fakta, en organisation för forskning och publicering av information om USA:s intressen i världen och i synnerhet i Mellanöstern. Mr Hertz har varit ordförande för noggrannhet i Mellanösternrapporteringen.
? Mer av denna författare
Bakgrund: Artikel 49 i Genèvekonventionen
Språket i artikel 49 var utformat i kölvattnet av andra världskriget och den nazistiska ockupationen - en ockupation som ledde till ett angreppskrig där Nazityskland anföll sina grannar ostraffat, begick en mängd grymheter mot civilbefolkningen, bland annat utvisning och förskjutning av lokalbefolkningen i det ockuperade Europa. Miljontals sändes till tvångsarbetsläger och de av visst etniskt ursprung, främst judar, sändes till döden i gaskamrarna. Upphovsmännen till artikel 49 hade som avsikt att förhindra framtida folkmord mot mänskligheten.
Kritiker och fiender till Israel, däribland medlemmar av FN och organ såsom Internationella domstolen (ICJ) har kommit på att använda Genèvekonventionen som ett vapen mot Israel, även när uttalanden från auktoritativa analytiker, forskare och författare av dokumentet motsäger allt som sägs av dem som förvränger historien av politiskt motiverade skäl.
Det är allmänt känt att från sin födelse följer Israel normalt och om möjligt internationell humanitär rätt utan att de behöver påminnas eller tvingas att göra det av externa myndigheter.
Villkor i konventionen:
"Ockuperat område"
Termen "ockuperat område", som nämns i den fjärde Genèvekonventionen, uppstod som en följd av den nazistiska ockupationen av Europa. Även om det har blivit allmänt språkbruk för att beskriva Västbanken och Gaza som "ockuperade områden", finns det ingen rättslig grund för att använda denna term i anslutning till den arabisk-israeliska konflikten.
Professor Julius Stone, en ledande auktoritet på Nationernas Lag avvisade kategoriskt användningen av termen "ockuperat område" för att beskriva de områden som kontrolleras av Israel på följande punkter:
(1) Artikel 49 avser invasionen av suveräna stater och är ej tillämplig eftersom Västbanken inte är och inte tillhör någon annan stat.
(2) Den förarbetena till artikel 49 [skydd för civilpersoner under krigstid] - det vill säga att förhindra "folkmord" måste beaktas. Dessa villkor finns inte i Israels fall.
(3) Bosättning av judar på Västbanken är frivilligt och tränger inte ut lokala invånare. Dessutom hävdade Sten: att "ingen seriös utspädning (mycket mindre utrotning) av den infödda befolkningen hade skett", utan tvärtom "en dramatisk förbättring av den ekonomiska situationen för lokala palestinska arabiska invånare sedan 1967 har skett."
Utvisning och forcerad överföring
Arabiska motståndet mot judiska bosättningar baseras på det sista stycket i artikel 49. "Ockupationsmakten" får inte "deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning till det område som den ockuperar."
Man kan knappt tro det grundlösa ICJ-påståendet att Israel, det enda fria och demokratiska landet i Mellanöstern skulle använda "deportation" och "påtvingad överföring" av sin egen befolkning till de "ockuperade områdena."
I artikel 2 i den fjärde Genèvekonventionen
I artikel 2 i fjärde Genèvekonventionen gäller endast konflikter som "uppstår mellan två eller flera höga fördragsslutande parter," vilket inte är fallet, eftersom Israel är det enda höga fördragsslutande parten (eller stat) i denna konflikt, och Jordanien har aldrig varit laglig ägare. Således är den fjärde Genèvekonventionen EJ tillämplig!
Professor Julius Stone, en av 1900-talets ledande auktoriteter på folkrätten när det rör sig om tillämpningen av artikel 49 i Genèvekonventionen, skriver om ämnet i 1980:
"På grund av ex iniuria-principen [orättvisa handlingar kan inte skapa lag] hade Jordanien aldrig någon äganderätt på Västbanken, inte heller finns där någon annan stat med anspråk på en sådan titel. Artikel 49 verkar alltså helt enkelt inte tillämplig. Även om det var så, kan det tilläggas att omständigheterna i de senaste frivilliga uppgörelserna inte tycks fångas av syftet med artikel 49, som snarare riktas mot den påtvingade överföringen av krigförande invånare till det ockuperade territoriet, eller förskjutningen för den lokala befolkningen, av annat än säkerhetsskäl.
Stöd för Stens påstående återfinns i Sir Professor Elihu Lauterpachts författande 1968:
"Så Jordaniens ockupation av den gamla staden [Jerusalem], och faktiskt hela området väster om Jordanfloden - saknade helt rättslig grund, och detta kan inte utgöra någon grund för Jordanien att giltigt fylla suveränitetsvakuumet där [och hela området väster om Jordanfloden]. "
Professor Eugene Rostow, tidigare dekanus i Yale Law School, USA:s understatssekreterare för politiska frågor, och en viktig resurs vid utformandet av FN:s resolution 242, fattar slutsatsen att den fjärde Genèvekonventionen inte är tillämplig på Israels rättsliga ställning och antecknar:
"Motståndet mot judiska bosättningar på Västbanken förlitar sig också på en rättslig argumentation - att sådana bosättningar brutit den fjärde Genèvekonventionen som förbjuder ockupationsmakten från att överföra sina egna medborgare till de ockuperade områdena. Hur den konventionen kan tillämpas på judar som redan hade en. laglig rätt, som skyddas genom artikel 80 i FN-stadgan, att leva på Västbanken, östra Jerusalem och Gaza, har aldrig förklarats. " Det verkar som den internationella domstolen aldrig förklarat det heller.
Artikel 80 i FN-stadgan
Mandaten för Nationernas Förbund har en särskild ställning i internationell rätt. De anses vara truster, verkligen "heliga förtroenden." Ett förtroende slutar inte på grund av att förvaltaren dör eller sägs upp.
FN:s Artikel 80 har skapats särskilt i San Francisco den 26 juni 1945 för att skydda den judiska rätten till bosättning i Palestinamandatet mot erosion i en värld av ambitiösa stater. Judars juridiska rättigheter till bosättningar överlevde det brittiska tillbakadragandet 1948.
Den internationella domstolen [ICJ], Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen (ICC), och den fjärde Genèvekonventionen saknar befogenhet att påverka ägandet av territorierna i Judéen och Samarien också känd som Västbanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar