ROZENMAN: Ban Ki-Moon har fel om israeliska bosättningar
Judiska nybyggen inte olagliga enligt internationell rätt
Av Eric Rozenman lördag Mars 9, 2013
Där går han igen. FN: s generalsekreterare Ban Ki-Moon har felaktigt hävdat, för fjärde gången på två år, att "alla [israeliska] bosättningar i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem, är olagliga enligt internationell rätt."
The Washington Post rubricerade sin 1 februari Associated Press-artikel "UN Panelen kritiserar Israel för bosättningar, och talar om 'smygande annektering" vilket kränker rättigheterna för palestinier". AP noterade att Mr Ban ofta "upprepade hans uppfattning" Han var säker...
När han besökte Libanon förra året, hävdade Mr Ban att "bosättningarna, nya och gamla, är olagliga. De arbetar mot uppkomsten av en livskraftig palestinsk stat."
När han talade till en FN-kommitté under 2011, hetsade generalsekreteraren upp sig än mer över att "bosättningarna i de ockuperade palestinska territorierna är olagliga enligt internationell rätt."
På en resa till Israel och Västbanken under 2010, hävdade Mr Ban att "världen har fördömt Israels expansionsplaner i östra Jerusalem. Låt oss vara tydliga: all bosättningsverksamhet är olaglig överallt i ockuperat territorium och måste sluta".
BBC vidarebefordrade detta svepande uttalande av generalsekreteraren i en sändning som, liksom de flesta nyheternas mediebevakning av sådana påståenden, saknade sammanhang. Det enda "sammanhang" är att Mr Ban - ineffektiva om alla större problem i Mellanöstern, inklusive det syriska inbördeskriget och Irans accelererade väg till kärnvapen - helt misstar sig om lagligheten av judiska bosättningar.
I San Remo-fördraget från 1920, där den segrande alliansen efter världskriget behandlade resterna av det besegrade osmanska turkiska väldet, skapades en enhet som heter Palestina längs båda sidor om floden Jordan. Vinnarmakterna beslöt att Storbritannien på den marken skulle vända sin 1917 Balfourdeklaration från aspiration till verklighet, bistå den sionistiska rörelsen i arbetet att återupprätta det judiska nationella hemmet.
Den fransk-brittiska gränskonventionen av 1920 avgränsade det franska mandatet för vad som skulle bli Syrien och Libanon från det brittiska i Palestina. Detta utgjorde delvis en förberedelse för den judiska staten.
Artikel 6 i Nationernas Förbunds Palestinamandat 1922 uppmuntrade "tät judisk bosättning" på marken väster om Jordanfloden. Mandatet uppmuntrade bosättning endast väster om floden eftersom Storbritannien samma år ensidigt avhuggit Transjordan (dagens Jordanien) från Palestina, och skapat ännu ett arabland.
Vid den anglo-amerikanska konventionen av 1924 stödde USA den brittiska administrationen av de återstående Palestinamandatet, så länge London hjälpte till att föra en judisk stat till stånd.
1945:s FN-stadga, kapitel XII, artikel 80, bekräftar de judiska rättigheterna som erkänns i mandatet. Det skyddar "alla rättigheter i alla länder eller för något folk enligt villkoren i befintliga internationella instrument" och kallas ibland "den palestinska artikeln."
Så oavsett Mr Ban åkallan av "världens fördömande" eller politiska debatter om bosättningar och fredsprocessen, bygger judar samhällen väster om Jordanfloden i enlighet med relevanta internationella lagar. Inte heller applicerar Mr Ban en konsekvent rättslig måttstock på arabiska kommuner i den judiska staten, som han inte anklagar att vara olagliga.
Genom att insistera på bosättningars "olaglighet", säger Mr Ban i princip att det inte finns något för palestinska araber och israeler att förhandla om på den punkten. Han har därmed också underminerat FN: s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). Dessa belyser krav på arabisk-israelisk fred och efterlyser inte israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken.
Mr Bans senaste uttalanden om bosättningar ekade en rapport från det tvångsmässigt anti-Israeliska FN:s människorättsråd. Rådet, som domineras av islamistiska stater, framförde det vanliga påståendet att israeliska byar och städer på Västbanken bryter mot den fjärde Genèvekonventionen från 1949.
Konventionen förbjuder tvångsförflyttning av människor ur eller in i ockuperat territorium. Det antogs för att förebygga brott som de nazistiska deportationerna av europeiska judar från erövrade länder till dödslägren.
På Västbanken, däremot, är Israel den rättsliga militära myndigheten, i avvaktan på en förhandlingslösning. Det beror på att det fick territorierna 1967 i ett krig i självförsvar. Vidare har det inte tvångsöverfört araber eller judar, och landet i sig är inte en ockuperad del av ett suveränt land, utan en ofördelad, omtvistad kvarleva av mandatet.
Kanske generalsekreteraren känner sig som en fånge av den institution han leder. Många FN-medlemmar har attackerat Israel för delegitimation med otaliga ogrundade och ickeauktoritativa åtgärder. Oavsett det har pressen en skyldighet att avslöja snarare än eka Mr Bans fel. Bosättningar är inte olagliga enligt internationell rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar