 |
| USA: s president Barack Obama och den palestinske "presidenten" [till 2009] Mahmud Abbas under en gemensam presskonferens i Ramallah, den 21 mars, 2013. (Foto: Issam RImawi/Flash90). |
Herr president Barack Obama, Jag vill varmt välkomna dig och din medföljande delegation till "Palestina".
Herr president, under ditt besök i vårt land kommer du att möta ett folk stolta över sin historia, kulturarv, kultur och symboler - unga, kreativa och entreprenöriella människor som har gjort underverk och uppstod från katastroferna i Nakba [som de anfallande arabhorderna åstadkom], och fortsätter gå sina förfäders vägar, som sträcker sig sedan urminnes tider över detta land - deras mark. Ett folk som ansluter sig till sina rättigheter och är i harmoni, och håller sig à jour med dagens verkligheter, dess språk och metoder. Ett folk som bygger institutioner i "staten Palestina" [minns att Rabin och Osloavtalet sa att det INTE skulle leda till en "palestinsk stat"], vilket ger en exemplarisk modell trots alla svårigheter och hinder.
Palestinas folk, herr president, som tar emot dig i dag, strävar för att uppnå de enklaste rättigheter - rätten till frihet, självständighet och fred [men levererar konstant terrorism och har lärt världen vad självmordsmördare är], och ser fram emot den dagen att komma då de utövar normalt och naturligt liv över landet för staten Palestina - den självständiga "staten Palestina" - längs gränser som skapades 4 juni, 1967 [ren lögn förstås - stilleståndet sa explicit att det aldrig fick behandlas som nationell eller politisk gräns], med Jerusalem, "Lady of the Cities", som huvudstad, tillsammans med staten Israel [där de enda rättigheterna till Jerusalem är att Jordanien illegalt ockuperade hela gamla stan och mer till, och under tiden 1948-67, förstörde varenda synagoga, bort¨t 60, och använde judiska gravstenar till väg- och husbyggnad. Abbas vill fortsätta med detta.].
Vi, herr talman, anser att fred är nödvändigt och oundvikligt, och vi tror också att det är möjligt. Vi tror att fred, lika mycket som det kräver politiskt mod, kräver också ett uttryck för god tro, ett erkännande av människors rättigheter, respekt för andra, och spridning av en kultur av fred och ett engagemang för internationell legitimitet och sina resolutioner. Visst får fred inte ske genom våld, ockupation, väggar, bosättningar, arresteringar, belägring och förnekande av flyktingars rättigheter. [Vad Abbas anser om flyktingars rättigheter är klart på denna länk. Däremot anser han att Israel ska ta emot BÅDA sidornas flyktingar från 1948!]
Vi är mycket nöjda att ta emot er i dag i vårt "land". Vårt folk delar med amerikanska folket, och med dig personligen, tron ??på värderingar och principer om frihet, jämlikhet, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. Och vi, tillsammans med världens folk, är partner i strävan att uppnå en rättvis fred som avslutar ockupation och krig och uppnår säkerhet, stabilitet och välstånd för alla folk i vår region. [Utan någon som helst hänsyn till internationell lag och gjorda avtal.]
Idag, mina damer och herrar, har vi genomfört en bra och nyttig förhandlingsrunda med Hans Excellens president Obama. Det var en möjlighet att fokusera på vår sida, om riskerna och de resultat som finns att en fortsatt bosättningsverksamhet [Att det var Obama som själv hittade på att det var ett hinder, helt i strid med Osloavtalet, börjar Obama ana men inte Abbas.] utgör den tvåstatslösning, och över behovet av att frige fångar [alla terrorister].
Jag hävdade att hans excellens president av Palestina har tagit långa och extra steg för at sluta fred [som att köra kontinuerlig hatpropaganda mot judarna i skolor, moskéer och radio/TV]. Jag hävdar härmed igen att vi är redo att genomföra alla våra åtaganden och skyldigheter och att respektera ingångna avtal och internationella resolutioner om legitimitet för att ge de krav som krävs för att starta fredsprocessen och nå tvåstatslösning - Palestina och Israel.
Vi är också seriösa om ett slut på delningen och uppnå en palestinsk försoning [med Hamas och den enda fred de accepterar, eliminering av Israel], vilket utgör en ytterligare kraftkälla för oss att fortsätta vår marsch mot att få fred, säkerhet och stabilitet i regionen.
Jag har förnyat förtroende för att USA, som representeras av hans excellens president Obama och John Kerry, skall intensifiera sina ansträngningar att undanröja de hinder för ansträngningarna att uppnå en rättvis fred, som folken i regionen har efterlängtat.
Herr president, än en gång är du välkommen i Palestina. Tack.
President Obama: Marhaba. Tack, president Abbas, för era generösa ord och för att välkomna mig till Ramallah. Jag var här senast för fem år sedan, och det är ett nöje att vara tillbaka - se de framsteg som har gjorts sedan mitt senaste besök, men även som vittnar om de bestående utmaningarna mot fred och säkerhet som så många palestinier söker. Jag har återvänt till Västbanken eftersom USA är djupt engagerat att skapa en oberoende och suverän stat i "Palestina".
Det palestinska folket förtjänar ett slut på ockupationen och de dagliga kränkningar som kommer med det. Palestinierna förtjänar att kunna flytta och resa fritt, och att känna sig trygga i sina samhällen. Som människor överallt förtjänar palestinierna en framtid av hopp - att deras rättigheter ska respekteras, att morgondagen blir bättre än i dag och att de kan ge sina barn ett värdigt liv och möjligheter. Enkelt uttryckt - palestinierna förtjänar en egen stat.
[Och hur? Genom att följa Hamas Konstitution:
Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.
Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.]
Jag vill berömma president Abbas och hans premiärminister, Salam Fayyad, för de framsteg som de har gjort för att bygga institutioner i en palestinsk stat. Och USA är en stolt partner i detta arbete - som den enskilt största givaren av bistånd som förbättrar livet för palestinierna, både på Västbanken och i Gaza. Som din partner, hälsar vi dina prestationer och vi sörjer dina förluster. Vi erbjuder kondoleanser, särskilt över förlusten av dina palestinska kolleger förra helgen i den tragiska olyckan i Jordanien.
Ramallah är en helt annan stad än den jag besökte för fem år sedan. Det finns nybyggnation. Det finns nya företag, däribland många högteknologiska företag, som ansluter palestinier till den globala ekonomin. Den palestinska myndigheten är effektivare och öppnare. Det finns nya insatser för att bekämpa korruption så företagare och utveckling kan expandera. Palestinska säkerhetsstyrkor är starkare och mer professionella - som betjänar samhällen som Betlehem, där president Abbas och jag kommer att besöka Födelsekyrkan i morgon.
Dessutom har dessa framsteg gjorts under vissa extremt utmanande förhållanden. Så jag vill hylla "president" [till 2009, men rädd att inte vinna ett nyval] Abbas och premiärminister Fayyad för deras mod, för deras uthållighet, och för deras engagemang för att bygga de institutioner på vilka en varaktig fred och säkerhet kommer att bero.
Jag vill påpeka att allt detta står i bjärt kontrast till det elände och förtryck som så många palestinier fortsätter att konfrontera i Gaza - eftersom Hamas vägrar att avstå från våld, eftersom Hamas bryr sig mer om att genomdriva sina egna stela dogmer än att låta palestinier leva fritt, och eftersom de alltför ofta fokuserar på att riva ner Israel snarare än att bygga upp Palestina. Vi såg det fortsatta hotet från Gaza igen över natten, med raketer som riktades mot Sderot. Vi fördömer denna kränkning av den viktiga vapenvilan som skyddar både israeler och palestinier - en kränkning Hamas har ansvar att förhindra.
Här på Västbanken, inser jag att detta fortsätter att vara en svår tid för den palestinska myndigheten ekonomiskt. [Han vägrar totalt att säga varför, se det röda på denna länken.] Så jag är glad att de senaste veckorna har USA kunnat ge ytterligare stöd för att hjälpa den palestinska myndigheten stärka sin ekonomi. Projekt genom USAID bidrar till att stärka styrning, rättssäkerhet, ekonomisk utveckling, utbildning och hälsa. Vi anser att dessa är investeringar i en framtida palestinsk stat - investeringar i fred, vilket ligger i allas vårt intresse.
Och mer allmänt, i våra diskussioner i dag bekräftade jag till president Abbas att USA håller fast vid att förverkliga visionen om två stater, vilket är till gagn för det palestinska folket, och även i Israels nationella säkerhetsintressen, USA och världen. Vi söker en självständig, en livskraftig och sammanhängande palestinsk stat som hemland för det palestinska folket, tillsammans med judiska staten Israel - två nationer njuter självbestämmande, säkerhet och fred. [Så det är förunderligt att alla donatorer vägrar göra area A, B livskraftigt, se ovanstående länk. Är deras enda tanke att stjäla area C från Israel, där det finns mindre än 15 araber per km2? Araberna har aldrig varit fler där!]
Som jag har sagt många gånger, är det enda sättet att uppnå detta mål genom direkta förhandlingar mellan israeler och palestinier själva. Det finns ingen genväg till en hållbar lösning.
I vår diskussion med "president" Abbas, hörde jag honom tala vältaligt om de svåra frågor som inte kan ignoreras - bland dem, problem som orsakas av fortsatt bosättningsverksamhet, den svåra situationen för palestinska fångar [trivialt att fixa - sluta med terror!], och tillgång till heliga platser i Jerusalem. [Varför har inte judar fri tillgång till heliga platser i deras gamla områden i Judéen/Samarien, som Osloavtalet kräver?] Jag förstår att status quo egentligen inte är status quo, eftersom situationen på plats fortsätter att utvecklas i en riktning som gör det svårare att nå ett tvåstatslösning. Och jag vet att det palestinska folket är djupt frustrerade.
Så ett av mina främsta budskap i dag - samma budskap jag förmedlade i Israel - är att vi inte kan ge upp. Vi kan inte ge upp sökandet efter fred, oavsett hur svårt det än är. Som jag diskuterade med premiärminister Netanyahu i går kommer vi att fortsätta att leta efter åtgärder som både israeler och palestinier kan vidta för att bygga förtroende och tillit på vilken varaktig fred beror. Och jag uppskattar verkligen att höra president Abbas idéer om vad dessa åtgärder skulle kunna vara.
Jag vill att båda sidor ska veta att hur svår den nuvarande situationen är, min administration har åtagit sig att göra vår del. Och jag vet att utrikesminister John Kerry har för avsikt att spendera mycket tid, ansträngning och energi att försöka få till stånd en stängning av gapet mellan parterna. Vi kan inte ge upp sökandet efter fred. För mycket står på spel.
Och om vi ska lyckas, är detta en del av vad vi ska göra för att komma ur en del av de formler och vanor som har blockerat framsteg så länge. Båda sidor kommer att behöva tänka nytt. Vi i USA kommer att behöva tänka nytt. Men jag är övertygad om att vi kan komma fram till vår destination för att föra visionen om två nationer, två grannar i fred - Israel och Palestina.
.jpg)
Det är därför vi inte kan ge upp på grund av unga palestinier och unga israeler som förtjänar en bättre framtid än en som ständigt definieras av konflikter. När jag träffar dessa unga människor, oavsett om de är palestinska eller israeliska, blir jag påmind om mina egna döttrar, och jag vet vad förhoppningar och ambitioner jag har för dem. Och de av oss i USA förstår att förändring tar tid, men det är också möjligt, eftersom det fanns en tid då mina döttrar inte kunde förvänta sig att få samma möjligheter i sitt eget land som andra döttrar.
Vad som är sant i USA kan vara sant även här. Vi kan göra dessa förändringar, men vi kommer att behöva fvara fast beslutna. Vi kommer att ha mod. Vi kommer att vara villiga att bryta oss ur gamla vanor, gamla argument, för att nå de nya målen, den nya världen. Och jag vill att alla människor här och i hela regionen ska veta att ni kommer att ha presidenten i USA och en förvaltning som har åtagit sig att uppnå detta mål.
Tack så mycket.
FRÅGA: När du möter ledare från båda sidor, finns det någon chans att återuppta fredssamtalen så fort som möjligt? Och tror ni att tvåstatslösningen fortfarande är giltig i denna expansionspolitik där bosättningarna fortsätter? Och min sista fråga - har du tagit upp frysningen av bosättningarna med premiärminister Netanyahu när du träffade honom? Tack.
PRESIDENT OBAMA: Baserat på de samtal som jag har haft med premiärminister Netanyahu och president Abbas, tror jag möjligheten kvarstår för en tvåstatslösning. Jag fortsätter att tro att det är det vbästa vi kan göra, och faktiskt, i vissa avseenden, vår enda chans att uppnå fredlig lösning av gamla konflikter, men också öppna nya möjligheter för folk på båda sidor att frodas, för att lyckas, för både Israel och en palestinsk stat som skall införlivas i den globala ekonomin. [Han glömde att säga att de judiska nybyggena endast tar upp 2% av markytan,]
En av de slående sakerna, en av ironierna i denna konflikt är att både den israeliska folket och det palestinska folket har extrem entreprenörsanda. De har en angelägen verksamhetskänsla. De kunde vara enormt framgångsrika när det gäller att lyfta upp ekonomin i regionen som helhet.
Jag var med president Peres i morse innan jag kom hit, tittade på en högteknologisk utställning som ägde rum i Jerusalem. Och det var faktiskt ett program som USA - ett amerikanskt företag, Cisco, hade satt upp, där det anställer unga arabiska ingenjörer och palestinska ingenjörer eftersom de var så väl kvalificerade, så talangfulla och det fanns en stor hunger efter dessa typer av kompetens. Tja, tänk om du har en stark, självständig stat som är fredlig - all talang som för närvarande är outnyttjad som kan skapa arbetstillfällen och företag och välstånd i hela detta område.
Så jag tror absolut att det fortfarande är möjligt. Men jag tycker det är mycket svårt. Jag tycker det är svårt på grund av alla möjliga politiska begränsningar på båda sidor. Jag tycker det är svårt, uppriktigt sagt, för ibland, även om vi vet vilka kompromisser måste göras för att uppnå fred, är det svårt att erkänna att dessa kompromisser måste göras, eftersom människor vill hålla fast vid sina gamla positioner och vill att ha 100% av vad de vill, eller 95% av vad de vill, istället för att göra de nödvändiga kompromisserna.
Och som politiker kan jag säga att det är svårt för de politiska ledarna att komma för långt före sina valkretsar. Och det är sant för premiärminister Netanyahu, jag är säker på att det är sant för president Abbas också.
Men om vi kan få direkta förhandlingar igång igen, tror jag att få fram ett avtal. Och om båda parter kan ta stegen tillsammans då inte bara jag tror att det israeliska folket och det palestinska folket i slutändan skulle stödja det i stora mängder, men jag tror att världen och regionen skulle applådera. Det skulle finnas några som skulle bli upprörda, eftersom de gynnas av den pågående konflikten. De gillar status quo, de gillar arrangemanget som det är. Men jag tror faktiskt att det finns majoriteter där ute som just nu inte känner för sådana aktiviteter men ändå ger starkt stöd till både den palestinska och den israeliska ledningen om de gjorde de nödvändiga ansträngningarna och kompromisserna för fred.
Nu har vi en av dessa utmaningar - den fortsatta bosättningen på Västbanken. Och jag har varit tydlig med premiärminister Netanyahu och andra inom det israeliska ledarskapet att det har varit USA:s politik, inte bara för min administration utan för alla tidigare förvaltningar, att vi inte anser fortsatt bosättningsverksamhet vara konstruktiv, att vara lämplig, vara något som kan främja freden. Så jag tror inte att det finns någon förvirring i fråga om vad vår position är.
Jag kommer att säga, när det gäller Israel, att politiken där är komplicerad och jag inser att det inte är en fråga som kommer att lösas omedelbart. Det kommer inte att lösas över en natt.
Å andra sidan, vad jag delade med president Abbas och jag kommer att dela med det palestinska folket är att förväntningarna är, att om vi bara kan få direkta förhandlingar om allt var reglerat i förväg, så fanns ingen anledning för förhandlingar.
Så jag tycker det är viktigt för oss att arbeta igenom denna process, även om det finns irritationer på båda sidor. Israelerna har frågor om raketer som flyger in i deras städer på kvällarna. Och det skulle vara lätt för dem att säga, "du ser, det är därför vi inte kan ha fred eftersom vi inte har råd att ha våra barn sovande i sina sängar och plötsligt se en raket kommer genom taket". Men min argumentation är, att även om båda sidor kan ha områden med stark oenighet, engagerar sig i aktiviteter som den andra sidan anser vara ett brott mot god tro, måste vi driva igenom dessa saker för att försöka få till en överenskommelse - för om vi får en överenskommelse så kommer det att bli mycket tydligt vilken typ av avtalvi söker: Det blir en suverän palestinsk stat, en suverän judisk stat, Israel.
Och dessa två stater tror jag kommer att kunna umgås med varandra på samma sätt som alla stater gör. Jag menar, visst har USA och Kanada argument då och då, men de är inte den typ av argument som inte kan lösas på diplomatisk väg. Och jag tror att vi kan fortsätta driva igenom några av dessa problem och se till att vi inte använder dem som en ursäkt att inte göra någonting.
FRÅGA: Herr president, president Abbas, på uppdrag av alla mina kolleger, jag vill få lite mer specifikt i fråga om bosättningar och den övergripande fredsprocessen. Herr president, när du startade din administration, krävde du ett stopp av ny bosättningsverksamhet. Det höll upp en stund, sedan försvann det [eftersom Abbas fortfarande vägrade förhandla i 9 månader]. Och sedan i slutet av förra året då den israeliska regeringen meddelade mycket känsliga bosättningsverksamhet i E1 zonen kom din förvaltning med ett uttalande som många i denna region trodde var antingen ljummet eller helt ointresserat. Vad skulle du säga här, i Ramallah, herr president, till de entreprenöriella palestinier du refererade som tror att du antingen har varit oklar eller inte svarar på frågan om israeliska bosättningar? [Tänk om Obama verkligen varit klar och sagt att enligt Osloavtalet får Israel göra vad de vill inom area C, liksom palestinaaraberna gör inom A, B?]
Och du, ordförande, Abbas, tror du att det är nödvändigt för fredsprocessen att börja med en offentlig deklaration från den israeliska regeringen att den antingen kommer att sakta ner eller stoppa helt ny bosättningsverksamhet? [Vilket direkt skulle bryta mot internationell lag.]
Och allmänt om fredsprocessen i sig, herr president, talade ni om att tänka nytt. Historiskt har teorin varit att man inte är överens om någonting innan man är överens om allt. Är du, herr president Obama och president Mahmoud Abbas, öppna för en teori som skulle säga att de saker och ting man är överens om skall genomföras, för att bygga upp förtroendet på båda sidor och starta om fredsprocessen? Tack.
President Obama: Ja, Major, jag tror att jag svarat på frågan tidigare om bosättningar. Du nämnde E1, i synnerhet. Jag tror att det är ett exempel på åtminstone ett offentligt uttalande från den israeliska regeringen som skulle vara mycket svårt att förena med en tvåstatslösning. [Tyvärr ligger E1 helt inom area C, som kontrolleras av Israel fram till ett fredsavtal.] Och jag har sagt det till premiärminister Netanyahu. Jag tror inte att det är en hemlighet.
När det gäller huruvida det finns ett behov av en frysning [av terrorism och officiell hatpropaganda?] eller moratorium vill jag upprepa vad jag just sagt tidigare, vilket är att det enda sättet att ens börja samtalen är att vi får allt rätt från början, eller åtminstone att man kommer igång med förhandlingar om alla detaljer genast, annars kommer vi aldrig till den bredare frågan, som är hur man faktiskt skulle strukturera en palestinsk stat som är suverän, sammanhängande [vilket som en topologisk nödvändighet innebär att Israel INTE är sammanhängande], och ge det palestinska folket värdighet, och hur du ger Israel förtroende om dess säkerhet - som är de centrala frågorna.
Kärnfrågan just nu är, hur vi får suveränitet för det palestinska folket, och hur vi kan garantera säkerheten för det israeliska folket? Och det är kärnan i denna förhandling. Och det är inte att säga att bosättningarna inte är viktiga. Det vill säga att om vi löser dessa två problem kommer problemen med uppgörelsen att lösas. [Smajl - hade Israel fred innan en enda sättlare hade flyttat till area A?]
Så jag vill inte sätta vagnen framför hästen. Jag vill se till att vi får till kärnfrågorna och innehållet, förstå att båda sidor bör göra vad de kan för att bygga upp förtroendet, att bygga en känsla av tillit. Och det är där, förhoppningsvis, som den amerikanska regeringen kan vara till hjälp.
På sista punkten tror jag att en del av mitt mål under denna resa har varit att höra från både president Abbas och premiärminister Netanyahu om vad de skulle behöva, och hur de skulle se en potentiell väg - hur den skulle utformas. Och så tror jag det är för tidigt för mig att ge dig ett svar på frågan du just ställde. Jag tror att den var bra, jag tror den var legitim, men jag måste fortfarande höra från dem. Jag, sekreterare Kerry, andra, vi kommer att gå tillbaka och titta på vad vi har hört från båda sidor och göra en bedömning om vad som har bäst utsikter för framgång.
Jag säger detta, att jag tror att om vi börjar med inkrementella steg som enbart tjänar till att fördröja och försena en del av de mer grundläggande frågorna, snarare än stegvis som kan hjälpa till att forma vad en slutavräkning kan se ut, kommer förmodligen inte att vara den bästa metoden, eftersom det inte är klart att det skulle skapa förtroende. Om du har en situation där det ser ut att inkrementella steg håller tillbaka en bredare vision, i motsats till inkrementella steg i jakten på en bredare vision, så tror jag att vad du i slutändan får är fyra år till, 10 år till, 20 år av konflikter och spänningar, där båda parter testar gränserna för dessa inkrementella avtal.
Medan om vi kan få en bred enighet som garanterar palestinierna att de har en stat, och du har en helhetssyn som säkerställer Israel den typ av säkerhet som de behöver, är sannolikheten för att affären håller och i slutändan ger känslan av förtroende som kommer från folk-till-folk relationer [där finns redan en hel del, vilket några EU-folk fick se just], inte bara statliga relationer, att göra det hela mycket mer sannolikt att inträffa.
President Abbas: När det gäller frågan om bosättningarna är det inte bara vår uppfattning att bosättningarna är olagliga [vilket många specialister på internationell lag har sagt att de inte är], men det är ett globalt perspektiv. Alla anser att bosättningar inte bara ett hinder, men mer än ett hinder, mot en tvåstatslösning.
Vi nämnde och vi minns att säkerhetsrådet, under 70-talet och 80-talen, utfärdade mer än 13 resolutioner som inte bara fördömer bosättningarna, men krävde slut dem och borttagande av dem eftersom de är olagliga. [Ren lögn förstås. Inte ett enda av de besluten är bindande, det viktigaste, det kända §242 borde du läsa, hur en av författarna förklarar vad det innebär.] Vi ber inte om någonting utanför ramen för internationell legitimitet. Därför är det en plikt för den israeliska regeringen att åtminstone stoppa verksamheten så att vi kan tala om problem. Och när vi definierar våra gränser och deras gränser tillsammans, kommer varje sida vet dess territorium där den kan göra vad den vill. [Återigen borde Obama orka läsa Osloavtalet även om där är svåra ord för honom.]
Så frågan om avvecklingen är klar. Vi ger aldrig upp vår vision, antingen nu eller tidigare, men vi fortsätter att upprätthålla denna vision, och vi tror att bosättningarna är olagliga. [Vilket USA aldrig sagt före Obama, de har sagt illegitima, vilket inte är illegala även om man kan diskutera skillnaden. Vi kommer mycket väl ihåg att Bill Clinton var med när Arafat och Rabin och Peres signerade Osloavtalet som säger att Israel har full kontroll över area C till avslutat fredsavtal.] Vi hoppas att den israeliska regeringen förstår detta. Vi hoppas att de lyssnar på många åsikter i Israel självt talar om olagliga bosättningar. [D.v.s. hela extremvänstern.]
Vi talade om detta med Mr President och vi har förtydligat vår synvinkel på hur vi kan nå en lösning. Många palestinier, när de ser bosättningar överallt på Västbanken [Lika ren lögn - där finns inte en enda i area A, B, de tar upp 2% av ytan, och där bor fortfarande bortåt 50.000 araber i area C medan A, B är juderent.] - och jag vet inte vem som gav Israel denna rätt - de litar inte på tvåstatslösningen längre eller visionen längre. [Självklart - det har gått 20 år sedan Oslo och palestinaaraberna har inte uppfyllt ett enda löfte, som gav dom kontroll över A, B.] Och detta är mycket farligt att människor och nya generationen når övertygelsen att det inte längre är möjligt att tro på en tvåstatslösning. [Till mycket stor del beroende på Abbas hatpropaganda i skolor och barnprogram på radio/TV. Se exempel här.]
Vi fortsätter att tro på tvåstatslösningen på 1967 års gränser [som alltså inte existerar - de är stilleståndslinjer och i avtalet står tydligt att de aldrig får betraktas som politiska eller nationella gränser], och därmed, om fred uppstår mellan oss och israelerna vet israelerna mycket väl att den arabiska och islamiska världen tillsammans, vilket innebär 57 arabiska och muslimska stater , omedelbart kommer att erkänna staten Israel enligt färdplanen och det arabiska initiativet. [Lika troligt som att Obamas diktatur har gjort Egypten till en äkta demokrati. Att arabvärlden i stället tack vare hans finger i röran, har massvält ska vi ju inte veta nåt om, står inte i de flesta massmedia.]
Tack.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/iran-hotar-forinta-israel_8019786.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/obama-sluta-bygga-bosattningar_8017526.svd
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1443080-iran-hotar-forinta-israel
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1440422-obama-sluta-bygga-bosattningar
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1436682-obama-och-netanyahu-betonade-vanskap
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5481564
http://www.skanskan.se/article/20130321/TTUTRIKES/303219896/-/iran-hotar-foumlrinta-israel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar