Abbas har en absolut strålande fantasi för att försöka slingra sig iväg från löften Israel har väntat på i 20 år. TT upprepar totala vansinnigheter utan att smajla, mer än kanske internt över alla som blir lurade för att de ha vant sej vid att tro på vad TT utstöter.
Ingen säger vad Abbas vill.
Den nya politiken utgör:
*** Ge oss allt vi vill, utan att få något i gengäld.
*** Kräv oss inte på löften från Oslo, som vi fick kontroll över area A och B för, nämligen att stoppa all terror och hatpropaganda, bura in terrorister. Som du minns fick Arafat Nobelpris för att han "löste" uppdelningen av Västbanken fram till riktig fred, nämligen att han fick kontroll över area A, B där 96% av alla palestinaaraber bor. Samma förhållande har rått sedan dess, i area C bor mindre än 50000 araber.
*** Be oss inte att ändra vår lag, Fatahs Konstitution där det bl.a. står
Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen. Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.
Isr ael ska väl kunna förhandla om fred trots att de vet att vårt enda slutmål är att förinta Israel när vi är starka nog.
För fred krävs självklart fred från Hamas i söder också, knappast lönt att sluta fred med hälften av de palestinsksa araberna huh.
I artikeln står bl.a. "nobba ett sammanträde där det egna agerandet stod på dagordningen". De har personer i UNHRC, "Människorätts"-rådet som har heltidsjobb att attackera Israel där och det är på dagordningen i stort sett var dag.
Nu, berätta för mej när Människorättsrådet hade uppe de 12000 raketerna som har kommit från Gaza mot civila i Israel. Kan du påminna mej? Kolla beskrivningen här. Aldrig.
Nu, berätta för mej hur FN reagerade när en internationell expert på stadskrigföring från England vittnade om Israels senaste försvarskrig mot Hamas i Gaza. [videolänk]
Kan du berätta när Människorättsrådet hade uppe all terror från palestinaaraber mot israeler? Hm, har de glömt det också? Attackerna de senaste månaderna, månad för månad, på denna internlänken.
Det är nästan som om de enbart får sin information från TT.
De bestämde sig i stället för att undersöka judiska nybyggare som helt följer internationell lag, som har varit detta sedan 1922, San Remobeslutet, och också Osloavtalet som Arafat fick Nobelpris för, att Israel har full kontroll över area C till förhandlad fred. De har precis lika stor rätt att bygga där som palestinaaraberna har rätt att bygga i Ramallah och Jenin. För att inte tala om deras splitter nya stad Rawabi inte långt från Ramallah. Inte har FN klagat på det byggandet, som på den punkten fick exakt samma rättigheter och skyldigheter som area C.
Förstår du nu varför Israel vägrar lyssna på dravlet från "människorätts"organisationen? TT gör det inte.
Det är vad TT har fått ut av en händelse som rapporterats i ett stort antal tidningar världen över. De har inte märkt att ledarna i Iran förnekar allt ont varannan dag och garanterar att de ska förstöra Israel varannan. Vilket israelhatare försöker förklara bort med att "Ahmadinejad menar inte mer med sina ord än Hitler gjorde." TT har bara upprepat Iranpropaganda:
Senator säger att bevis om katastrofen föreslår en politisk operation som gick snett
av Taylor ROSE
WASHINGTON - Obama-administrationen verkar dölja ett vapendistribuerande system i Benghazi som föll isär när jihadister attackerade det amerikanska uppdraget där, dödade ambassadör Christopher Stevens och tre andra anklagar senatorn Rand Paul, R-Ky. [Ambassadör Stevens var en ökänd islamist som du kan läsa mer om här. En annan artikel här.]
Paul sade han berördes av den "bristande säkerheten före attacken, hur de svarat på attacken och den politiska nörkläggningen efter attacken."
Paul sade att allt tyder på att politiska motiv låg bakom det hela, och det verkar som att där fanns en större agenda.
I en intervju nämnde senatorn sin "misstanke, även om jag inte har några bevis, att vapen höll på att smugglas ut ur Libyen, genom Turkiet och till Syrien." [Vi vet väl att åtminstone fram till nyligen var var Obamas och Turkiets agenda att enbart stötta islamisterna bland de som gör uppror i Syrien, inga andra.]
"Och det kan vara vad CIA-avdelningen gjorde där," sade Paul, "och mörkläggningen var ett försök att massera och komma över denna fråga utan att berätta om vapenhandeln."
Hans kommentarer kom i kölvattnet av utfrågningar i kongressen där utrikesminister Hillary Clinton slutligen ifrågasattes om denna katastrof under hennes tjänsteperiod.
Paul sade att han var "mycket förvånad att hon aldrig hade läst några av telegrammen."
"Jag tyckte att det är oförlåtligt," sade han. "Det är hennes jobb och ... det är tjänstefel."
Clinton hävdade att hon inte såg ett sekretessbelagt telegram utrikesdepartement skickade den 16 augusti som sade att Benghazikonsulatet inte kunde försvara sig mot en "samordnad attack."
Paul skapade rubriker under utfrågningarna när han grillade Clinton om hennes "bristande kunskaper" om Benghaziattacken.
"Jag tror att du i slutändan, accepterar skuld för det värsta tragedin sedan 9/11", sade han till statssekreteraren vid förhandlingen.
Han berättade också för Clinton att om han "hade varit president vid tidpunkten för attacken" skulle han ha "befriat" henne från sin tjänst.
Han noterade att det fanns många människor som hade gjort fel, "men ingen fick sparken."
"De människor som gör sådana fel behöver bytas ut, avskedas och inte längre kunna fortsätta med sådana tjänstemissar", sade han.
"Att inte uppfylla begäran om säkerhet, tror jag kostade dessa människor livet. Deras liv kunde ha räddats hade någon varit mer tillgänglig, någon känt till dessa saker, det hör till jobbet. "
Han sade att bakgrunden är att attacken var en följd av USA:s interventionistiska utrikespolitik.
"Vi borde verkligen tänka vem vi ger vapen till", sade han.
"I åratal har vi gett vapen till Mujahedin och bin Ladin när de slogs mot sovjeterna. Så vi var för radikal jihad i över ett decennium ", sade han.
Han föreslog att Obama-administrationen nu gör ett liknande misstag "på ett något annorlunda sätt genom att ge F-16 och Abramstanks till Egypten."
När han tillfrågades om han har någon anledning att tro att senatorn John Kerry, D-Mass., kommer att bli en bättre utrikesminister än Clinton, säger Paul: "Jag tror att de är identiska, och de delar tyvärr tankar med många av republikanerna också ."
Han sa att det verkar som om parterna i Washington inte är så långt ifrån varandra i vissa frågor.
"De är alla överens om att vi bör blanda oss i överallt i världen och att vi bör ge obegränsat med vapen till varje sida i varje konflikt runt om i världen och vi bör utvidga utländskt bistånd utan villkor", sade han.
Många utskottsutfrågningar där problem är tänkta att diskuteras "är helt enkelt en kärleksfest", sade han, på grund av den delade filosofin mellan republikaner och demokrater i dessa ämnen.
"Det är en del av problemet och medan jag är i senaten kommer jag att vara en ensamvarg" att förespråka ett nytt system för utländskt bistånd som han tror skulle bidra till att förhindra framtida missbruk av amerikanskt bistånd, sade han.
Han vill göra stödet villkorligt.
"Länderna bör bevisa för oss att de är villiga och kapabla att skydda våra ambassader, de borde lämna över alla som var inblandade i attackerna på våra ambassader som i Libyen eller som i Pakistan, de borde frigöra mannen som hjälpte oss att få fast bin Ladin, Dr Shakeel Afridi ", sade han.
Vidare är det "ekonomiskt nonsens" att fortsätta låna pengar från Kina som sedan delas ut till andra nationer.
På temat Syrien, sade han, "Det är troligt att vi har beväpnat människor i inbördeskrig som vi inte visste vilka de var."
Han påpekade möjligheten att al-Qaida har beväpnats på US bekostnad där.
Al Nusra och andra extremister bland rebellerna i Syrien ansluter eventuellt till al-Qaida, sade han.
"Om vi ??ger vapen samtidigt som vi förnekar att vi ger vapen, säger de att vi bara ger dem till de goda," sade Paul. "I mitten av ett krigshärjat område, jag vet inte om du ger en Minnesota multiphasic psykologitest för alla du ger vapen till. Jag tycker det är ganska svårt att avgöra vem dina vänner är och vilka dina fiender är, vilka som är extrema och som inte är det. När de kommer upp och ber om ett raketgevär, agerar de förmodligen som om de är din bästa vän. "
Han sa att det till stor del är upp till ledamöterna i det amerikanska Representanthuset att fortsätta undersöka Benghazi.
"Många på den republikanska sidan anser förmodligen att det redan är gjort, och många republikaner håller med demokraterna att det är bra om utrikespolitiken fortsätter som det är", sade han.
Men han sade att om kammaren "hade lite krut i sig kunde de ha ringt folk som var i CIA-annexet för att höra deras vittnesbörd, och hade fört fram ambassadör Rice för att tala om mörkläggning och militära befälhavare."
Som en praktisk fråga, sade han "militären bör vara ansvarig för ambassadens säkerhet i länder som växer fram från inbördeskrig och inte utrikesdepartementet."
Han sade att utrustning och personal för USA att använda militärt våld skall vara stationerade i närheten.
WND har tidigare rapporterat om upptäckter om Benghaziskandalen, även när Paul frågade Clinton under utfrågningar i kongressen om vapenöverföringar. Hon svarade: "Jag måste ta upp frågan inför andra. Ingen har någonsin tagit upp det med mig."
Det var September när WND utkom med berättelsen att Stevens spelade en central roll i att rekrytera jihadister att bekämpa Bashar al-Assads regim i Syrien, enligt egyptiska säkerhetstjänstemän.
Enligt den 39-sidiga rapporten från oberoende utredare som sonderade attackerna på den diplomatiska anläggningen för det amerikanska uppdraget i Benghazi inrättat utan kunskap hos den nya libyska regeringen, som WND rapporterade.
WND rapporterade också att anläggningen kan ha brutit mot villkoren i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, som reglerar inrättandet av utländska uppdrag. Liksom de flesta länder har USA undertecknat 1961 års FN-konvention.
I artikel 2 i konventionen klargörs att värdregeringen måste informeras om inrättandet av en permanent beskickning på dess jord: "Upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan stater och permanenta diplomatiska beskickningar, sker i samförstånd."
Enligt den statliga rapporten fanns ett beslut "att behandla Benghazi som en tillfällig bostad," vilket sannolikt diskvalificerar byggnaden från ständig representationsstatus om uppdraget verkligen var tillfälligt.
Och WND rapporterade i de omedelbara efterdyningarna av attackerna att FN-ambassadör Susan Rice medvetet kan ha vilselett allmänheten när hon gick på TV-nyheter och kallade anläggningen som hade attackerats ett "konsulat".
Exklusivt: Pamela Geller, editor för Atlas Shrugs, och författare av en bok om islamism, avlossar "ledset slut på en patetisk period som Secretary of State"
Historien kommer att minnas utrikesminister Hillary Clinton prestationer inför senatorer och Komngressmedlemar vid utfrågningen om Benghazi som en fantastisk anklagelse mot hennes och Obama-administrationens totala misslyckanden. I ett häpnadsväckande vittnesbörd försvarade Clinton trotsigt sin inkompetens och sin totala brist på kritiskt tänkande, samtidigt som det fantastiska erkännandet av att motivet och den omedelbara mörkläggningen av en krigshandling och den resulterande slakten av en amerikansk ambassadör och tre attachéer som representerar Amerika utomlands "spelade ingen roll." Det var i själva verket en fråga om liv och död. Vad kan betyda mer? Det enda mer chockerande än Hillarys gnäggade om sin grova vårdslöshet var medias översvallande beröm efteråt, berömt hennes prestation som "en början på presidentvalsdebatten" 2016. Den största och mest förbisedda aspekten av Hillary Clintons Benghazi-vittnesmål förra veckan var att hon använde ordet "jihadister" för att hänvisa till fienden, i strid med Obama-administrationens långvariga förbud mot varje omnämnande av islam att definiera de pågående hoten och krigshandlingarna mot USA. Hillarys jihad-deklarationer konfronterade henne med Obamas val som chef för CIA, John Brennans förnekande att våra fiender är jihadister och i strid med Obama-administrationens politik att beväpna dessa jihadister i Libyen. Barack Obama har fört fram jihad och Sharia under hela hans presidentskap. Obama-administrationens officiella tal om resultatet av slakten i Benghazi var enligt Shariah. Obama, Hillary och Susan Rice skyllde på yttrandefriheten, som återigen är enligt den islamiska överhöghetens mål att införa Sharia nationellt och internationellt. Detta har inbegripit upprepade förnekanden som våra fiender är "jihadister" alls. Så Clintons användning var en fantastisk anomali. Kanske var det för att hon avgår, eller kanske att förnekande av verkligheten inte längre var möjligt. Clinton var knappast konsekvent, dock. När hon tryckte på om att ambassadör Stevens och andra offer för jihad i Benghazi dödades på grund av en video om Muhammed, skrek hon de nu berömda orden: "Vad spelar det för roll?" Detta var strax efter senatorn Ron Johnson, R-Wis., påpekade att om Hillary hade ringt ett "enkelt telefonsamtal" till Benghazi-konsulatet, skulle hon ha vetat att det inte fanns någon protest. Som svar hävdade Clinton först att statliga tjänstemän hade beslutat att inte tala med någon i Benghazi innan FBI gjorde det och när man tryckte ytterligare började hon skrika. De var som att ta ett skyldigt barn på bar gärning. Hillary poppade ut på den stora lögnen, skyller en YouTube-video (dvs skyller yttrandefriheten) för attackerna. Det fanns ingen grund i verkligheten för det. Ingen. När hon pressades lämnade Hillary över ansvaret till "underrättelsetjänsten". Det kan vara så, men om du var statssekreterare och Amerika var under attack, skulle inte du vilja se bevis för ett sådant påstående? Och om jag hade informationen på Atlas Shrugs inom 24 timmar, borde inte en statssekreterare ha bättre tillgång till underrättelse? Och vad gör det för skillnad? All skillnad i världen. Vårt folk dödades och fortsätter att slaktas på grund av jihad. Denna egensinniga blindhet sätter oss alla i riskzonen. Hur kan vi vinna ett krig om vi är rädda för att tala om motivet? Fyra månader efter attacken sade utrikesministern att hon fortfarande inte vet varför vår ambassad attackerades. Inkompetent lögnare eller ryggradslös fegis? Är det konstigt att vi förlorar kriget? Vad spelar det för roll? Liv och död. Fler mord på amerikaner. The New York Times rapporterar att några jihadister i Algeriet deltog i jihaden i Benghazi. Och varför accepterade hon inte krav på att förbättra säkerheten vid Benghazikonsulatet? Hon säger att hon inte såg dem. Det är lika svårt att tro påsom när Obama-administrationen hävdar att islamiska jihadister inte är islamiska jihadister. Clinton läste inte telegrammet från Stevens tiggeri för säkerhet? Efter attackerna mot den brittiska ambassaden? Hon borde ha fått sparken redan för det. Sedan, på frågan varför hon inte gick till intervjun på söndagsmorgonen som visades efter Benghazi, sade Clinton att hon "inte hade lust" att gå på dem och "hade bättre saker att göra." Eh, det är ditt jobb, Madame sekreterare. Hillary hade bättre saker att göra än att svara det amerikanska folket? (Susan Rice fortsatte istället och gjorde alla dessa otroliga uttalanden om hur detta var en protest mot en video.) Clinton fortsatte också att visa sin obevekliga partianda under hela förhöret som följde hennes vittnesbörd, när hon lekte med sin penna, papper och pantsuit när republikanerna frågade henne, men lyssnade uppmärksamt när demokrater öste beröm och lovord på hennes otaliga misslyckanden. Brad Sherman, D-Calif., Hyllade Hillarys arbete för kvinnors rättigheter över hela världen. Ja, att ha hjälpt till att installera Sharia i Egypten, Libyen och Tunisien (och fler länder kommer) har gjort underverk för kvinnor. Om jag var i utrikesförvaltningen, skulle jag vara mycket orolig för min säkerhet efter hennes vittnesmål. Som en amerikan oroar jag mig för vår nationella säkerhet. Republikanerna tog aldrig av silkesvantarna, förutom Rep Jeff Duncan, RS.C. Hillarys vittnesmål var en ledset slut på hennes patetiska snålhet som statssekreterare. Hon rasade mot jihadister, men så sent som förra månaden anklagade hon Israel för att sakna "empati" med och "generositet" mot de "palestinska" jihadisterna. Hon krävde att judar visade medkänsla för sina mördare. Hon ville judarna skulle "vara generösa" med de som är besatta i deras strävan att eliminera och utrota den lilla judiska staten. Hon rasade mot jihadister, men hon har samarbetat med dem i Egypten och Libyen och Gaza och Syrien. Och i april 2012 övermannade Hillary Representanthusets Utrikesutskotts ordförande Ileana Ros-Lehtinen, R-Fla., och släppte medel till jihadister i Gaza, Judeen och Samarien. Men det amerikanska folket vill inte stödja Islamiska Jihad, etnisk rensning och islamiskt judehat. Så vad hände med regeringen av folket och för folket?
En enorm känsla att bli av med dej, Madame sekreterare. Att bli av med dåligt skräp.
Tips från länk - klicka där om inte nedanstående video fungerar.
Jag tror att Rädda Barnen har misslyckats en aning med sin verksamhet i de muslimska länderna som Gaza, jag hade en gång en "dialog" med dem om just Gaza, de såg inte att de hade gjort något slags fel.
....
Obama är omåttligt populär i stora delar av Europa, mindre så i Arabvärlden. Är det skadeglädje här att se hur han driver in USA i samma vägg som EU? En händelse som roat en del artikelskrivare de senaste dagarna är Flugornas stora kärlek för Obama, han omvärvs av flugor! Här artikeln
JERUSALEM - Profetiska ställen har en fältdag efter att president Obama samlat uppmärksamhet över hela världen för att ha gått i närkamp med en fluga igår.
Nyhetsmedia dokumenterar hur Obama har en något längre historia att locka flugor under flera inspelade intervjuer och tal.
Redan påpekar religiösa och andra platser med hjälp av rubrikerna att en biblisk referens för Satan, den semitiska guden Beelsebub, bokstavligen översätts från hebreiska till "Flugornas Herre". [Ba'al zvov på modern hebreiska.]
När Obama igår nominerade två nya medlemmar i hans andra administration var det en aggressiv fluga som stal showen.
"Den här typen stör mig här," sade Obama upprepade gånger och slog efter en stor svart fluga som surrade nära hans ansikte.
Den brittiska Telegraph relaterade hur en rapport från Vita Huset konstaterade att "presidenten talade i ungefär fem minuter samtidigt som attackerades av en husfluga."
Detta var inte presidentens första möte med en fluga medan kamerorna rullade.
Under 2010 stoppade Obama ett tal om vårdreformen när en fluga surrade runt honom.
Under en intervju juni 2009 för CNBC intervju dödade Obama en fluga framför kameran.
"Ut härifrån," ropade presidenten till flugan innan intervjun började. När flugan envisades, avlivade han insekten med ett enda dråpslag.
"Det var ganska imponerande, eller hur?" Sade Obama om sitt metodiska sätt krossa flugan. "Jag fick hugga i."
Under en uppvisningskampanj 2008 stoppade Obama en lokal intervju efter det att en svärm av flugor hade samlats omkring honom.
De som kopplar ihop Obama med de mörkaste bibliska referenserna behöver inte arbeta hårt för att hitta presidentens flugiga stunder.
Ett namn som vanligen används för att hänvisa till Satan är Beelsebub, som översätts från hebreiska till "Flugornas Herre".
Ett inlägg på den populära Free Republics webbplats diskuterar Belsebub och man frågar, "Är Vita Husets flygattacker bevis på demonisk närvaro och inflytande där?"
Bloggen ansluter Obama till Beelsebub, skriver, "Det här är verkligen inte en akademisk fråga. Flugornas Herre är verklig."
Över på RevalationNow.net, funderar ett inlägg från redaktionen om huruvida Obama är besatt av en demonisk entitet.
"Det känns som jag tittar på en skräckfilm och den hemliga onda karaktären avslöjas av onda tecken runt honom," säger posten.
Belsebub refereras först i 2 Konungaboken 1:2-3, 6, 16, där Belsebub beskrivs som gud i den filistéiska staden Ekron.
Judiska forskare har tolkat titeln "Lord of Flies" som det hebreiska sättet att jämföra Ba'als anhängare med flugor.
Namnet Beelzebub finns i hela Nya Testamentet, mest som en hänvisning till furstedemoner.
I Markus 3:22 anklagar fariseerna Jesus för att driva ut demoner i kraft av Beelzebub, prins av demoner.
Namnet visas också i den utökade versionen i Matteus 12:24,27 och Lukas 11:15,18-19.
Belsebub gör också en cameo som prins av demoner i Solomons Testament, en hellenistisk judisk text.
På Tahrir Square har man tagit ett foto som säger vad många nog i Arabvärlden tycker om Obamas framfart, som framdrivare av det Muslimska Brödraskapet som under sin 80-åriga existens varit mycket monoton att hata USA. Men nävisstnej, Obama är inte representant för USA utan för "något nytt"
Det känns surrealistiskt att läsa i svenska media om vad som händer i Egypten. Revolutionen och kontrarevolutionen nu handlar bl.a. om "bröd" - mer säger inte våra grävande media. Här en artikel om hur fattiga de är i Egypten, som inga av våra medier vill säga särskilt klart.
SPENGLER Förnekelse är fortfarande en flod i Egypten Av Spengler Förnekande, visar det sig, är verkligen en flod i Egypten. Jag syftar inte på världens längsta vattenväg, utan världens största utgjutande av fromma uttryck för förtroende i Egypten av amerikanska och europeiska politiker. Infusioner av riktiga pengar, självklart, kan fördröja Egyptens försämring till en misslyckad stat, men inte länge, eftersom landet kräver mer än US$ 20 miljarder per år bara för att tillgodose sina grundläggande behov, och västvärldens regeringar kommer inte att ge så mycket pengar. Allteftersom Egyptens valutareserver sjönk under vad centralbanken kallar ett kritiskt minimum och landets valuta började sjunka, skar landet importen av väsentligheter såsom olja tidigare denna månad. Reuters rapporterade 8 januari, "statsägda egyptiska General Petroleum Corporation (EGPC) har endast köpt 3 miljoner fat råolja under det första kvartalet i år, hälften av vad de sökte i en upphandling", säger handlare. Innehållet i anbuden skulle vara tillräckligt för att leverera vad Egyptens raffinaderier behöver, även vid lägre löpande priser. "Naturligtvis är det inte tillräckligt, de behöver mer - men inga pengar", sa en näringsidkare, aktiv i Östra Medelhavets oljemarknad. Redan innan regeringen minskade oljeimporten med hälften hade 15 egyptiska kraftverk, som representerar mer än en tiondel av landets installerade kapacitet, slutat generera kraft, rapporterade dagstidningen Al-Ahram 28 december. Egypten har slut på allt, utom lyckönskare från Västvärldens utrikespolitiska etablissemang, för vilka den arabiska våren har varit en förödmjukande erfarenhet. Efter ett år av försök att stärka den sunnitiska oppositionen i Syrien, är väst kvar med en upproriskhet som domineras av radikala jihadister och en Assadregim som fortsätter att få stöd från minoriteter som fruktar sunniter ännu mer än de fruktar Assad. I Libyen hjälpte USA störta överste Muammar Gaddafi, och för dess "hjälp" fick de en död ambassadör och ett ambulerande band av terrorister utrustade med det bästa från den libyska arsenalen. Ingen nation av Egyptens storlek har blivit okontrollerbar utom som en följd av krig under hela den moderna perioden. Försämringen av den arabiska våren i samhällets sönderbrott utgör en kritik av den västerländska utrikespolitiken som inte kunde föreställa sig detta resultat i förväg, och vägrar att överväga konsekvenserna nu. Ju närmare Egypten kommer till kaos, desto gällare uttryck för solidaritet med Kairo hörs från västerländska ledare. Upptäckten av en 2010 video där president Mohammed Morsi fördömde judarna som "ättlingar till apor och grisar" kom vid en olämplig tidpunkt. Det minsta av problemet är att Morsi hatar judar, ingen misstänkte honom för några andra känslor. Problemet är att talet exponerar Egyptens president som en pre-modern varelse med barbariska tankevanor och okunnighet från de Mörka Tiderna - knappast mannen att utföra den svåra operationen att ledaren för en orolig ekonomi har blivit ombedd att utföra i den senaste tiden av ekonomisk katastrof. Västerländska ledare har ett synsätt, dock, och de håller sig till det. EU:s ordförande Herman Van Rompuy var i Kairo förra veckan, tillsammans med en delegation av amerikanska lagstiftare som leddes av senatorerna John McCain och Lindsey Graham. Den europeiska ledaren lovade $6.7 miljarder i lån och investeringar, förutsatt att Egypten undertecknar avtalet med Internationella Valutafonden som det inte har kunnat avsluta det gångna året. Även Bill Gates har blandat sig i, som en del av ett konsortium av amerikanska investerare som köper en $1 miljard av aktierna i det egyptiska cement- och byggföretaget Orascom. Hela Egyptens aktiemarknad är värd ungefär lika mycket som en medelmåttig medlem av S&P 500, i nivå med American Express eller 3M, som berättar allt man behöver veta om värdering av en ekonomi med 80 miljoner invånare. Pengar är vad Egypten behöver, i enorma mängder. Egyptens importnota har tredubblats sedan 2006, främst på grund av att kostnaden för deras viktigaste råvaror - livsmedel och energi - steg drastiskt. Dess export ligger under tiden fortfarande 1/5 under 2008 års topp på grund av endemisk brist på el och andra väsentligheter. Turism, landets största källa till utländsk valuta, har minskat med ungefär hälften. Det är därför som Hosni Mubaraks regim kollapsade när den gjorde. Asiens snabbt växande ekonomier trängde ut Egypten från världsmarknaden för råvaror, skjuter upp priset på mat och energi till den grad att den utarmade egyptiska ekonomin inte hade råd med nödvändigheter. Västerländska politiker verkar inte förstå omfattningen av problemet. Den 14 januari betodnade EU:s Van Rompuy "behovet av att Egypten uppnår ekonomisk tillväxt i nivå med sin förrevolutionära tillväxt, eftersom detta skulle bidra till att bekämpa Egyptens höga arbetslöshet," rapporterade al-Ahram. Problemet är att kollapsen av den ekonomiska tillväxten provocerade revolutionen.
Egyptens handelsunderskott når nästan 4 miljarder dollars i månaden
Källa: Bloomberg Landets handelsunderskott kördes i en årstakt på nästan $42 miljarder i november 2012, innan centralbanken fick det egyptiska pundet att sjunka på valutamarknaderna. Det är 15% av bruttonationalprodukten, en häpnadsväckande mängd (regeringens budgetunderskott ligger också runt 15% av BNP. Mot dessa $50 miljarder kan Egypten räkna med att tjäna kanske $6 miljarder på turister och $4 miljarder från Suezkanalen, och ta in kanske 15 miljarder dollar penningförsändelser från egyptiska arbetare utomlands. Det är jobbigt eftersom devalveringen uppmanar arbetstagarna att skjuta upp penningförsändelserna till en sjunkande valuta. I bästa fall behöverEgypten nästan 20 miljarder för import under 2013. Pengarna finns inte där. Under större delen av det senaste året har Egypten förhandlat om ett $4.8 miljarders lån från Internationella Valutafonden, som är tänkt att öppna dörren för ytterligare lån, till exempel de $ 6,7 miljarder i "lån och bidrag" från EU - Även om en del av dessa pengar, om de kommer fram, kommer att vara spendebara under 2013. Men regeringen Mohammed Morsi har inte politisk auktoritet att kräva smärtsamma uppoffringar från en population vars nedre halva inte kan bli fattigare. Som en del av lånepaketet vill Internationella Valutafonden att Egypten minskar sitt budgetunderskott till bara 8,5% från ca 15%, nästan helt genom att minska energi- och livsmedelssubventioner. Det är en minskning av de offentliga utgifterna med motsvarande 6% av BNP under några månader - den grova motsvarigheten till att skära en biljon dollars i de offentliga utgifterna i USA. Det skulle innebära extrema svårigheter för den halva av Egyptens befolkning som lever på mindre än 2 dollars om dagen. Även om det nuvarande stödsystemet är tungrott och ineffektivt, är sannolikheten att Morsis islamistiska regering skulle kunna införa effektiva subventionsreformer till nästa sommar försvinnande liten. Istället för att ansluta sig till IMF:s villkor, har Morsi krupit iväg med de vanliga metoderna hos svaga regeringar, det vill säga devalvering och kontroller i utbyte. Egyptens pund har tappat ca 10% av sitt värde under den senaste månaden, vilket kommer att avspeglas i högre priser för väsentligheter under de kommande veckorna. Egyptiska företag, under tiden, kan ta ut mer än $ 30.000 per dag.
Egyptens Pound faller med 10% Källa: Egyptens centralbank Egyptens kassa är ännu värre än den verkar. $7 miljarder eller så i centralbankens likvida kassamedel tar inte hänsyn till miljarder dollar som egyptiska importörer är skyldiga till obetalda leverantörer. Inte heller tar de hänsyn till nya skyldigheter som Egypten har fått ta för att få pengar i förskott. Qatar lånade Egypten 2,5 miljarder dollars, som alla verkar ha spenderats på att försvara det egyptiska pundet på valutamarknaden. Det verkar som om Egypten måste betala av Qatarlånet genom att köpa naturgas från Qatar till uppblåsta priser. "Importpriset [för Qatars naturgas] förväntas nå US $ 14 per 1 miljon värmeenheter ... Den egyptiska regeringen exporterar gas till Jordanien för $ 5,50 per miljon enheter, medan Qatar exporterar den till mer än $ 9," rapporterade Egypt Independent den 17 december. Det verkar som Qatar tänker att få sina pengar tillbaka genom att från Egypten ta dubbelt för naturgas. Upptäckten av Morsis kommentar om apor-och-grisar kan ha gett en förevändning för USA:s republikanska parti att tvätta händerna angående den egyptiska presidenten och skjuta skulden för hela röran på Obama-administrationen. Sådan är lojaliteten hos den republikanska huvudfåran till den så kallade dagordningen av frihet hos den tidigare Bushadministrationen, dock att republikanska ledare har gått ut med deras sätt att förklara sin solidaritet med Kairo. Senator McCain förklarade 17 januari:
Bland vår grupp här, demokrater och republikaner, finns det mycket vi är oense om. Men när det kommer till Egypten, talar vi i stort sett med en röst ... Vi alla tror på fortsatt betydelse av USA-Egypten-relation. Vi var alla tidiga anhängare av fredliga strävanden hos det egyptiska folket som inspirerade er revolution för nästan två år sedan - för demokrati, för ekonomisk möjlighet att skydda rättvisa och mänskliga rättigheter i enlighet med rättsstatsprincipen.
Och vi har kommit till Kairo med ett stort budskap: För oss i USA, särskilt i kongressen, är löftet om en Egyptisk revolution en möjlighet som har presenterats oss att omarbeta vår relation med Egypten - att göra det en verkligt strategiskt partnerskap mellan våra folk, våra nationer, och våra folkvalda regeringar, inte en som vilar snävt på en person eller ett parti.
... I vårt möte med president Morsi uttryckte vi vår starka ogillande av uttalanden han gjorde för några år sedan som nyligen dykt upp. Vi hade en konstruktiv diskussion om detta ämne. Vi lämnar det till talmannen att lämna ytterligare synpunkter i denna fråga som han kan önska.
Hur man utför en "konstruktiv diskussion" med någon som tror att judar är ättlingar till apor och grisar är en fråga som vi kommer att lämna till senator McCains memoarer, om de någonsin dyker upp. President Morsis paranoida fantasier är tyvärr typiska för Egyptens förmoderna efterblivenhet - dess 45% analfabetism, dess 90% kvinnliga könsstympning, dess 33% äktenskap mellan släktingar - som gör det till ett svart hål för pengar när de vägrar att anpassa sig till förändringar på den globala marknaden under de senaste åren. Amerikanska politiker för båda parter för tankarna till toleransen hos förälskade miljonärer som Joe E Brown i slutet av Some Like It Hot. Efter det att det uppenbart antiamerikanska Muslimska Brödraskapet har förskjutit de "tekniskt kunniga aktivisterna" på Tahrir Square, avfärdade Mohamed Morsi amerikanernas vänner i den egyptiska militären i augusti, efter det att Morsi tillåtit två dagars framfart mot den amerikanska ambassaden i Kairo efter Benghaziincidenten, och efter Morsi själv avslöjades som en paranoid clown i 2010-videon hör vi ett eko av Joe E Browns svar på nyheten att hans reaktion på att bruden verkligen är en man: ".ngen är perfekt" Det är svårt att föreställa sig vad som kan förändra tankegången i det republikanska huvudfåran. Efter att ha fallit på sitt kollektiva svärd för Bushs frihets-agenda i två förlorade presidentval, kan det republikanska ledarskapet inte ta avstånd från sina tidigare misstag utan att ta förtidspension.
Se denna artikel. som prisades i våra eminenta kommunistbloggar, som vi har rätt många av i Sverige. Jag skickade in följande kommentar - två gånger så det inte skulle vara något tekniskt fel. Försvann omedelbart, och det var inte för att de klagade på sakfel :) Tvärtom. Såhär skrev jag, vilket inte alls dög för Expressen:
En person som inte kan skilja mellan "demokratiska val"
à la Hamas och demokratiskt land, bör inte skriva om politik. Israel
har satsat många miljoner på att stödja högre utbildning för de svagare,
muslimer och ultrareligiösa. Tyvärr - det dussinet arabiska Knessetledamöterna
ägnar mycket mer tid att uttrycka sitt hat mot judar än att stödja och hjälpa
sina arabiska väljare, så de flesta väljer inte, en del araber väljer judiska
partier. Minns vad Arafat fick Nobelpris för? Just det, att Israel har
full kontroll över area C, där alla judiska nybyggen sker! Klaga på honom.
Varför inte klaga på att det är byggboom i Ramallah och andra arabiska städer
där, eller en splitter ny lyxstad för araberna, Rawabi, http://www.rawabi.ps/ som byggs under samma villkor
under Osloavtalet, som de judiska nybyggena? Enda skillnaden att Arafat fick
kontroll över area A, B - där 96% av alla västbanksaraber bodde både före och
efter avtalet - MOT LÖFTE OM STOPP FÖR terror och hatpropaganda! Israel har
väntat i 20 år och börjar tröttna. Högsta Domstolen i Israel är en
miserabel och helt icke-demokratisk inrättning, styrd av extremvänstern
eftersom nya domare väljs av gamla. Illegala afrikanska infiltratörer
förstör Israel, som på inget sätt har råd med dessa enorma mängder av
människor som inte har nåt där att göra, de har samlats i vissa områden som
städer i södra Israel och Tel Aviv, där invånarna är helt desperata över
förslumningen och ber regeringen om hjälp. Åtminstone har Israel fått stopp på
inflödet genom stängsel - för nåt år sen kom 2300 per månad från Afrika, nu ca
30. Se foton av lekplatser i Tel Aviv helt täckta av sovsäckar för dessa
infiltratörer. De enorma summorna pengar från utlandet som går till
Israelhat - se ett exempel på http://tinyurl.com/b8wzvu9om hur svenska "bidrag" går till att lära arabiska
barn flygplanskapning. Skriv gärna en ledare om hur Arafat och sen
Abbas totalt har vägrat skapa ett land som kunde kallas palestina, redovisa
vad Fatahs Konstitution säger om sionisterna - hur dess stadga helt går ut på
att med våld eliminera Israel. Abbas har ingte gjort ett dugg någnsin som kan
kallas fredsfrämjande. Enbart under december skedde 112 terrorattacker från
araber mot israeler, en rätt ordinär månad. Onämnbart i svenska
media. Jag ser att kommunistbloggar gratulerar till denna ledare, jag
förstår det.
Den är lång, men inget förbjuder det, och deras tekniska system klagade ej heller. De två likadana som jag sände med ett par timmars mellanrum, bara försvann. Jag mailade ledarredaktionen för att fråga om anledningen - dödstystnad. Som det brukar vara när man skäms men inte vågar erkänna det. Men vi är i Sverige, där stora media är allsmäktiga och helt har glömt bort Pressens Etiska Regler..
Har du nyligen tittat på kartan över Mellanöstern? Har du observerat den säregna formen på det Palestinska Mandatets jordanska ända? England var Stormakten då, efter det första världskriget, då Tyskland och det enorma Ottomanska Imperiet förlorade och vinnarna beslutade om allt, som krigsvinnare alltid har gjort de senast årtusendena. Tills de stora starka beslutade att Israel aldrig fick vinna ett krig, så konflikten där är ett hundraårskrig nu. Oljehungern hade börjat, Europa ville ha olja. Irak hade olja, England styrde och ställde och drog gränser, och som du kanske kan se, passar tarmen i Jordanien precis för att lägga en oljeledning där, från Irak till Haifas raffinaderier och utskeppningshamn! Bilden från Wiki, och denna ledning användes officiellt 1935-48. I hemlighet använder Irak fortfarande Haifas hamn, juli 2012. se länk med en del intressanta gamla foton. I den artikeln finns en vidare länk, som berättar att det fortfarande går lastbilar från Irak genom Jordanien till Haifa för utskeppning till Europa. Där talas också om den gamla-nya järnvägen från Haifa rakt österut, som fanns redan på den Ottomanska tiden, som legat nere ett antal decennier men nu börjat byggas igen. Som du ser på sista kartan i Wikiartikeln slutar den väldigt nära Jordaniens gräns, så det är bara att fortsätta. Saudierna är också rätt nära, de gillar inte heller Irans hot om blockad av transporter genom Hormuzsundet av förklarliga skäl, de litar inte på Obama så de spekulerar också på att koppla in sej på denna oljeledningen, först och främst att koppla in sej på det irakiska nätet. Vart oljan sen går kan inte ens TT berätta om. På den gamla goda tiden kom man rätt långt som tågluffare.
Ett antal kommentatorer har dragit en parallell mellan Israels nationella val på tisdag och bildandet av en nationell enhetsregering strax före Israels förebyggande attack mot Egypten i juni 1967. Trots stränga varningar om motsatsen från Johnson-administrationen att det var en dödlig risk, vann Israel sexdagarskriget. Beslutet att attackera föregicks av veckor av ångestdebatt. Premiärminister Benjamin Netanyahu väntas på motsvarande sätt bilda en nationell enhetsregering efter valet, med den moraliska auktoriteten att attackera Iran. En stor skillnad är tydlig, mellan det kalla krigets miljö 1967, när USA fruktade en upptrappning av en Mellanösternkonflikt till en global konfrontation med Sovjetunionen, och världen av 2013, där USA:s konkurrenter har en marginell roll i Mellanöstern. Johnsonadministrationen fruktade att Israel kunde störa dess beräkningar om det kalla kriget och ge fördelar till Ryssland. Till viss del realiserades dessa farhågor (Egypten vände sig mot Ryssland kulminerade i 1973 attacken mot Israel), men fördelen Amerika drog från sin allians med regionens starkaste makt mer än väl uppvägde andra överväganden. Vad har Obama-administrationen att förlora på en israelisk attack mot Iran idag? Ingenting verkar det, förutom sina egna illusioner. Det är mycket lättare för Israel att bortse från amerikanska varningar idag än det var 1967. Lyndon Johnson var verkligen sympatiserat inställd mot Israel men oroade sig för spridningseffekter i det kalla kriget. Obama har inget att förlora mer än hans illusioner. Som Shai Feldman skriver i det aktuella numret av National Interest:
Förutsatt att det israeliska valet den 22 januari kommer att följas av 3-6 veckors förhandlingar om bildandet av landets nästa regeringskoalition kommer Israels nya regering att sväras in någon gång mellan mitten av februari och mitten av mars 2013. Vid det laget är beslutsprocessen påverkad av Irans kärntekniska insatser som kan komma att påverkas av två faktorer: En är den förväntade fortsatta utvecklingen av Irans kärnenergiprogram. Den andra är de troliga ansträngningar USA kommer att göra för att nå en förhandlingslösning av kärnvapenkrig med Iran.
Om takten i Irans urananrikning projiceras in i de kommande sex till nio månaderna kommer i slutet av våren eller början av sommaren 2013 Iran sannolikt att ha tillräckligt med uran anrikat till 3,5 procent och 20 procent för att möjliggöra byggandet av cirka 2-3 bomber inom 2 -3 månader efter det att ett beslut att göra så tas. Vid den tidpunkten kommer israeliska ledare att bli osäkra på i vilken utsträckning skillnaden mellan en kärnvapen-kapabel och kärnvapenägande Iran att förbli relevant. Även de mer försiktiga, balanserade och sansade i det israeliska försvaret och underrättelsecheferna kommer då att bli mycket nervösa, skulle som så mycket sedan vila på förmågan att detektera beslutet hos Irans högste ledare att beställa produktion av kärnvapen.
Men en förmodad israelisk attack mot Iran kommer att köra in i en vägg av motstånd från Obama-administrationen, tillägger Feldman, som kommer att göra:
... Ett heroiskt USA-lett försök att förhandla fram ett seriöst avtal med Iran för att förhindra dem från att "bli nukleära." Detta arbete kommer att motiveras av Obama-administrationens bedömning att efter de långa krigen i Irak och Afghanistan är USA krigstrött, att även en begränsad militär attack mot Irans kärntekniska anläggningar kan eskalera, vilket kräver ett annat stort amerikanskt militärt åtagande i Mellanöstern, och att med tanke på tillståndet i den amerikanska ekonomin och de nationella ekonomierna i USA:s viktigaste handelspartner, kan en militär attack som syftar på att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen, vara alltför kostsam. Med tanke på sina positioner i denna fråga pekar de nyligen aviserade nomineringarna av senator John Kerry och tidigare senator Chuck Hagel som nästa amerikanska statssekreterare och försvar, respektive, på denna sannolika strävan.
Feldmans sammanfattning är korrekt, men nedslående: insatserna för USA är triviala i dag jämfört med riskerna 1967 på höjden av det kalla kriget. Den dåliga nyheten är att allt Obama-administrationen har gjort i regionen har misslyckats, de goda nyheterna är att det inte spelar någon roll eftersom det inte finns någon global motståndare som kan vända amerikanska politiska misslyckanden i strategiska bakslag: 1) Västvärldens ansträngningar att bilda en alternativ regering till Basher al-Assads ohyggliga regim fortsätter att stövla fram. Den syriska oppositionen kan inte ens välja en regering i exil, trots omfattande amerikanskt tryck, än mindre styra en upproriskhet som domineras av radikala jihadister. Syriens minoriteter, däribland kristna, druser och kurder, klamrar fortfarande fast vid Assad-regimen av rädsla för att Sunni jihadister skulle vara ännu värre. Som New York Times uttryckte det fint i morse: Samlingspartiet för den syriska revolutionära och oppositionen, den viktigaste oppositionsgruppen i exil, samlades på lördagen för att försöka forma en övergångsregering. Medan organisationen har vunnit ett brett erkännande bland sina utländska uppbackare som Syriens enda legitima representant, har det ännu inte något grundat stöd bland rebellerna som kämpar på marken eller har börjat planera för en post-Assad framtid. De västerländska och arabiska nationerna som pressade Assads motståndare till en omorganisation förra året hade uppmanat koalitionen att välja en premiärminister, men ingen kandidat har vunnit ett samförstånd. " 2) Den libyska kriget har lämnat Amerika med en död ambassadör och en myriad av jihadister som sprider sig ut genom Sahel med gräddan av överste Gaddafis arsenal. Istället för en motbjudande men försiktig regim i Libyen, har Amerika och dess allierade en metastaserad stam av våldsamma jihadister som angriper Sahel och potentiellt Västafrika. 3) Washingtons beslut att stödja muslimska brödraskapets regim i Kairo har blivit ett stort besvär. Kairo bör röstas för "minst chans att lyckas" i årsboken för världens regeringar. President Mohamed Morsi är markerad inte bara som en Jude-hatare (som inte förvånade någon) men en varelse från mörka medeltiden, sprutande paranoidt vansinne om judarna, som det gamla skämtet om definitionen av en antisemit, om man hatar judarna mer än vad som är absolut nödvändigt för att stanna i arabisk politik. Egyptens ekonomiska situation, under tiden, fortsätter att försämras. Enligt Reuters köpte Egypten endast hälften av oljan de behöver för det första kvartalet eftersom de inte har tillräckligt med kontanter, och det är efter det att mer än 10% av deras kraftverk har varit inaktiva i december på grund av brist på bränsle. Devalveringen av valutan (med 10% under den senaste månaden) kommer att höja priset på nödvändigheter för en redan desperat befolkning. IMF erbjuder Egypten $4.8 miljarder på villkor att de skär det offentliga underskottet till hälften nästa sommar, vilket innebär drastiska nedskärningar i subventioner. Med tanke på att ungefär hälften av egyptierna lever på mindre än 2 dollar per dag och lever på bidrag, är det tufft. Med Syrien och Egypten i kaos är tanken att palestinierna skulle komma att bli en partner för fred inom överskådlig framtid, nyckfull. Jag har inte träffat en enda israel i ansvarig ställning i regeringen och den privata sektorn som köpt in den stora villfarelsen av en "arabisk vår". Tvärtom är hela Israels uppfattning frustration av att amerikaner i båda partierna förföljde bubblan av arabisk demokrati. Å andra sidan: 1) USA:s närmaste arabiska allierade, Saudiarabien och Jordanien, skullebli glada om Israel skulle bomba Iran, som vi vet från Wikileaks telegram och andra källor. 2) Turkiet skulle huffa och puffa om den sionistiska aggressionen, garanterat, men Ankara skulle lättas om man inte behövde oroa sig för en nukleär granne. 3) Ryssland skulle bli glad, även om de inte skulle säga det offentligt. Schackspelarna i Kreml gillar inte ett nukleärt utspel på sin södra flank. 4) Tyskland skulle gnälla över en ensidig Israelisk åtgärd, men det skulle inte bli någon förändring i tysk-israeliska relationer. Minus kärnvapen är Irans förmåga att orsaka skada på USA ganska begränsad (det kan orsaka stor skada på Israel direkt eller genom sina ombud i Libanon och Gaza, dock). Iran kan inte stänga sundet i Hormuzsundet, åtminstone inte särskilt länge. Dess repressaliekapacitet kommer att begränsas till ett fåtal terrordåd. Om Israel verkligen kan neutralisera Irans nukleära kapacitet för en längre tid, kommer det att ge Amerika och dess allierade en enorm fördel. En israelisk attack på Iran skulle orsaka maximal skada på utopiska illusioner hos Obama-administrationen. Vad som kvalificerar Chuck Hagel för det högsta Pentagonjobbet i en andra Obama-administrationen, tror jag, är att han delar Obamas lidelsefulla engagemang för global kärnvapennedrustning. Han är en framstående aktör i Global Zero kampanj för världens kärnvapennedrustning och styrelseledamot i Ploughshares, en pro-nedrustningsorganisation. Under 2010 godkändde Obama-administrationen en egyptisk plan för ett kärnvapenfritt Mellanöstern (dvs en ensidig nedrustning av Israel). Jag förväntar mig att Obama återvänder till denna agenda under 2013. Medan Obamas Vita Hus leker med utopiska fantasier, brinner Mellanöstern. Israel har en tydligare chans med Iran än någon gång under de senaste tio åren. Med Assadregimen so mhänger sej fast i naglarna, är sannolikheten för repressalier från Syrien noll. Hizbollahs förmåga och vilja att anfalla Israel med dess betydande missilkapacitet begränsas också av Assads nöd. Risken för krig med Syrien var alltid en begränsande faktor i Israels förmåga att minska Hizbollah. Med Assad försvagad är Hizbollah på egen hand. När det gäller Egypten: Jag tvivlar på att dess armé har tillräckligt med bensin för att flytta en avdelning av tanks till den israeliska gränsen. Efter den fantastiska framgången för Iron Dome har dessutom Israel framträtt som en supermakt i fickformat i militär teknologi, som erbjuder system som är mycket bättre och mycket billigare än något USA har att sälja inom ett antal kritiska områden (raketförsvar och drönare, bland andra). Israel kan inte producera hela skalan av sitt behov av försvarsmaterial än, men det finns gott om konkurrens till F-35 i antågande, till exempel. USA:s försummelse av sin teknologiska framkant i försvaret minskar kraftigt deras förmåga att diktera villkor till sina allierade. Om Israel slår Irans kärnprogram framgångsrikt nog för att ställa tillbaka deras utveckling två eller tre år (mått på framgång som israelerna har använt tidigare) kommer Obama-administrationen att bli upprörd. "Om bara de @ # (@) * (** inte hade blandat sig i, skulle vi ha löst alla problem i världen!" Vita Huset kommer att tjura. Men det kommer inte att vara mycket Obama-administrationen kan göra i efterhand för att straffa Israel. Beslutet att anfalla Iran är Israels att göra, inte Washingtons. Israel kommer att göra vad de anser är bäst för dem, och det finns inget Obama-administrationen kan göra i detta läge att ändra på detta.
