Kina vill köpa olja från utanför Iran.

Gulf-staterna visar ökande självförtroende för att skaka om Iran
Khaleej Times – 18 jan 2012

För ledare på den iranska sidan av viken, har de senaste dagarna erbjudit några hårda lektioner i oljepolitik.
Iranierna står som frustrerade åskådare medan ledaren av dess mest inflytelserika allierade, Kina, började en rundtur i arabstaterna i Golfen med samtal hos Teherans bästa regionala rival Saudiarabien. Två andra större iranska oljekunder – Sydkorea och Japan – hade också högnivå-delegationer i Gulfen för att diskutera utbudsgarantier om de faller i linje med det USA-ledda trycket att skära ned på iransk import.
Iran varnade kraftigt sina grannar för att göra några affärer som kan begränsa deras kritiska oljeinkomster. Gulfens härskare blinkade knappt.
Som en belysning av det växande förtroendet bland Gulfens araber – alla nära allierade till USA – att stå upp mot Iran och använda hårdare taktik i vad de ser som regionens hårdkokta verkligheter: En vinst för den shiitiska makten Iran uppfattas som en förlust för dess sunnirivaler som leds av Saudiarabien.
Den starkare politiska hållningen hos Gulfen kommer inte att sannolikt avvika alltför långt från Washingtons inställning, men det återspeglar större förändringar för Gulfens regenter och shejker efter den “arabiska vårens” uppror. Under det senaste året har de rika Gulfstaterna gått in med överväxeln mot alla möjliga interna hot mot sitt eget autokratiska system.
De känner också en möjlighet att skaka om Iran, som pressas av stramare sanktioner över dess nukleära program och ser dess viktigaste Mellanösternpartner, Syriens president Bashar Assad, kämpa med växande gatuprotester och myterier bland sina säkerhetsstyrkor.

“Gulfstaterna såg länge Washington som deras beskyddare”, säger Sami Alfaraj, chef för Kuwait Center for Strategic Studies. “De har fortfarande USA, men Gulfen tittar runt och säger: ‘. Vi måste ta hand om oss själva också”
Gulfens ledare studerar förslag om ett närmare försvarssamarbete efter det att Saudi-ledda styrkor kom till hjälp det senaste året till Bahrains monarki, som hävdar att Iran har hjälpt upproret inom den shiitiska majoriteten mot minoriteten, de sunnitiska härskarna. Uttalanden mot Iran från Gulfens politiska block av sex nationer – som även inkluderar Kuwait, Qatar, Oman och Förenade Arabemiraten – har också blivit allt hårdare, inklusive beskyllningar om att Iran försöker destabilisera regionen.
I Abu Dhabi förra veckan, sade Förenade Arabemiratens utrikesminister, shejk Abdullah bin Zayed Al Nahyan, att Iran sätter all världens intressen på spel genom att hota att stänga Hormuzsundet, vattenvägen för ungefär en sjättedel av det globala oljeflödet. Han fick sällskap av Japans utrikesminister Koichiro Gemba, som sa att hans land “tittade mycket noggrant på utvecklingen i Hormuzsundet och med oro.”
Iran hotade att stänga vattenvägen över nya amerikanska sanktioner, som har godkänts av president Barack Obama med minst sex månaders fördröjning innan de kommer att genomföras. Sanktioner som riktar sig mot Irans centralbank och export av olja.
Saudiska tjänstemän har under tiden vägrat att offentligt acceptera Irans påstående att de inte har någon länk till en påstådd komplott för att döda den saudiska ambassadören i Washington. Två män, däribland en misstänkt medlem av Irans Quds Force speciella enhet för utländska åtgärder, har åtalats i New Yorks federala domstol.
“Gulfstaterna tar definitivt en starkare ställning mot Iran och använder sitt stora inflytande för att försöka övertyga andra om sin rädsla för iranska åtgärder”, säger Theodore Karasik, en säkerhetsexpert på Dubai-baserade Institutet för Främre Orienten och Gulf Military Analysis.
Bland punkterna i ett gemensamt uttalande under söndagen mellan saudiska kungen Abduallah och Kinas premiärminister Wen Jiabao var en uppmaning att åstadkomma ett Mellanöstern utan “massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen.”
Det är vanligtvis en hänvisning till Israel, som tros ha en kärnvapenarsenal trots att tjänstemännen där varken bekräftar eller förnekar nationens vapenkapacitet. Men i det nuvarande klimatet är budskapet nästan helt riktat mot Iran.
En regional kapprustning är en av västvärldens oro över ett möjligt resultat av iranska kärnvapen – med Saudiarabien som ser till länder som Pakistan för hjälp att kickstarta ett kärnvapen-program. Redan är Gulfstaterna översköljda av mestadels amerikanska vapen – inklusive en affär förra månaden att sälja $30 miljarder värde av F-15SA stridsflygplan till Saudiarabien – och Pentagon har betydande Gulfresurser med stridsflygplan på flera baser och marinens 5:e flotta i Bahrain.
Iran förnekar att man försöker tillverka kärnvapen och säger att de bara vill ha reaktorer för energi och forskning. Iran vägrar dock att överge sitt program att anrika uran, vilket USA och många allierade tror kan leda till vapenproduktion.
Den senaste USA-ledda strävan att rikta sanktioner mot Irans oljeindustri – källan till 80% av dess intänkter av utländsk valuta – har väckt skarp motreaktion från Teheran. På söndagen sade Mohammad Ali Khatibi, Irans OPEC guvernör, att försöken från Gulfnationer att ersätta Irans produktion med egna skulle göra dem till en “medbrottsling i ytterligare händelser.”
“Dessa handlingar kommer inte att uppfattas som vänliga,” sade Khatibi till den iranska tidningen Shargh.
Khatibi avfyrade en annan salva i tisdags i Europas riktning. Han kallade ett föreslaget EU-embargo av Irans olja “ekonomiskt självmord” som skulle fördjupa eurozonens finansiella kris, enligt den halvofficiella nyhetsbyrån Mehr.
Men turnerna i Golfen av de ekonomiska stormakterna  i Fjärran Östern verkade sätta Iran ännu mer på pottkanten.
Kina, Japan och Sydkorea är Irans främsta asiatiska oljemarknader – med en ännu större sammanlagd andel än de nästan 20% som för närvarande går till Europa. Ett all-out embargo är högst osannolikt. Kina – en av fem permanenta medlemmarna med VETO-makt i FN:s säkerhetsråd – har konsekvent motsatt sig skärpta sanktioner mot Iran och Japan och Sydkorea verkar ovilliga att riskera eventuella omvälvningar i deras ekonomier.
Men trycket ökar.
Ett högt uppsatt State Department sändebud, Robert Einhorn, uppmanade Sydkoreas tjänstemän tisdag att minska importen av råolja från Iran. Sydkoreas utrikesministerium sade att regeringen ännu inte har beslutat om en handlingsplan, men enligt uppgift söker de garantier från andra oljeexportörer så de skulle kunna fylla ut eventuella luckor.
Sydkoreas premiärminister Kim Hwang-sik gick med Kinas premiärminister i Abu Dhabi för att öppna ett toppmöte om alternativa energikällor på måndagen. De nämnde inte Iran i offentliga kommentarer, men i diskussioner ned Kim ingår toppen av UAEs tjänstemän som bestämmer politik och energipolitik.
“Historiskt sett har Iran sett sig självt som ett slags storebror, en överlägsen makt, till golfens arabstater. Detta synsätt har blivit ytterligt föråldrat”, säger Patrick Clawson, forskningschef vid Washington Institute for Near East Policy.
“Gulf-staterna ser nu sig själva som ömsesidiga krafter i regionen som kan stå upp för sig själva. De överlevde den arabiska våren utan alltför mycket besvär – med undantag för Bahrain – och har kommit ut ur det, mer självsäkra och mer villiga att gå i närkamp med Iran “........