Konfronterar man Obama-administrationens angrepp på grund av dess intresse för ideologisk trohet har Israel mycket få bra alternativ.
Mitt i den politiska oron som drabbat Egypten och stora delar av arabvärlden kom förra månadens avslöjande [se t.ex. Washington Post , SkyNews ] att Pakistan har fördubblat storleken på sin kärnvapenarsenal under de senaste fyra åren, vilket i stort sett har ignorerats.
Kärnvapenspridningsanalytiker från Federation of American Scientists och Institutet för vetenskap och internationell säkerhet (ISIS) bedömer att sedan 2006 har Pakistan ökat storleken på sin kärnvapenarsenal från 30-60 atombomber till cirka 110. Det gör Pakistan till världens femte största kärnvapenland före Storbritannien och Frankrike.
När det gäller leverans-system har enligt Washington Post Pakistan utvecklat kärnvapen-kapabla kryssningsrobotar de kan avlossa från marken och luften. Dess Shaheen II missil, med en skottvidd på 2.400 kilometer, är på väg att bli operativ.
I onsdags testsköt Pakistan sin nya Hatf-VII kärnvapenkapabla kryssningsrobot med en 600-kilometer räckvidd.
Obamas administration har varit tyst om Pakistans kärnvapenspridningsverksamhet. Som ISIS President David Albright sade till Washington Post, "Administrationen tystar ner folk som är välinformerade".
De försöker alltid tona ner antalet [av Pakistans nukleära stridsspetsar] och insisterar på att "det är mindre än du tror. '" Pakistans kärnvapentillväxt pågår trots att landets ekonomi är i spillror, dess regering faller samman och en stor del av landets territorium kontrolleras av talibanerna.
Pakistan är den största mottagaren av USA:s bistånd. Under 2009 godkände kongressen ett femårigt $7.500.000.000 civilt biståndspaket. I oktober förra året föreslog Obama-administrationen att komplettera stödet med $2 miljarder för Pakistans militär.
Förvaltningen begärde kompletterande stöd trots kritik om att det ekonomiska stödet till Pakistan indirekt finansierar dess nukleära projekt, eftersom Pakistan i princip är försatt i konkurs.
Dessutom publiceras en amerikansk inspektionsrapport denna vecka att $7,5 miljarder (48,663,750,887 kronor) i bistånd har uppnått mycket lite.
För sin del ansluter den pakistanska regeringen och militären sig till en radikalt anti-amerikansk linje, och Pakistans mäktiga ISI underrättelsetjänst och stora delar av militären fortsätter att ha intima band med al-Qaida och talibanerna. Men Obama är nöjd eftersom de är islamistiska. Inga försök att pressa fram demokrati där eller i Iran, till skillnad från Egypten.
Förra månaden arresterade pakistansk polis en amerikansk diplomat, Raymond Davis, i Lahore efter att han dödat två beväpnade män som enligt uppgift var på väg att råna honom under pistolhot. Pakistanska tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter har anklagat Davis för mord och vägrar att släppa honom till amerikanskt förvar, trots att han åtnjuter skydd av diplomatisk immunitet. Hellre än att försöka lugna passionerna eldade den pakistanska regeringen upp antiamerikanska känslor genom att bland annat släppa ett videoband av Davis polisförhör.
Hittills - samtidigt som medlemmar av kongressen har börjar hota med att begränsa stödet till Pakistan i väntan på Davis release, har administrationen begränsat sin reaktion på detta de facto tagande av gisslan av Pakistan med att vägra hålla diskussioner på hög nivå med pakistanska ledare. Och även detta begränsade svar har inkonsekvent genomförts.
Till exempel, medan USA: s utrikesminister Hillary Clinton vägrade att träffa hennes pakistanska motsvarighet, Shah Mehmood Qureshi, på den säkerhetspolitiska konferensen i München förra helgen, accepterade hon att träffa general Ashfaq Kayani, chefen för den pakistanska militären. Så också träffade den amerikanske ambassadören i Pakistan på måndagen Pakistans president Asif Ali Zardari.
Pakistan är ett skolboksexempel på en katastrof av bibliska proportioner i vardande. Dess hyperaktiva nukleära expansion, svag centralregering, fattiga, radikaliserade befolkning, och pro-islamistiska militär och underrättelsetjänst är mycket problematiska. Detta blinkar ett skarpt larm i ljuset av talibanernas / al-Qaida: s kontroll över allt från en fjärdedel till en tredjedel av pakistanskt territorium och det utbredda stödet för dem i hela landet.
Efter sitt tillträde har Obama-administrationen inte kommit på någon strategi för att tampas med situationen. Ett av de främsta hindren för bildandet av en sammanhållen amerikansk strategi är Obamaadministrationens vansinniga idé att förbjuda all diskussion om de grundläggande hoten mot amerikanska intressen. Strax efter det att han tillträdde förbjöd president Barack Obama användningen av termen "krig mot terrorn" vilket skulle ersättas med den med den ogenomskinliga termen "Overseas Contingency Operation."
I april förra året förbjöd Obama användning av begreppen "jihad", "islamisk terrorism " och "radikal islam" i USA: s regerings dokument.
Med tanke på att amerikanska tjänstemän har avstängts från alla termer som är relevanta för att beskriva verkligheten på platser som Pakistan är det uppenbart varför USA inte kan sätta ihop en strategi för att tampas med de utmaningar den möter där. Föreställ dig en underrättelseofficer i Peshawar som försöker rapportera om vad han ser. Föreställ dig en försvarsattaché i Lahore som försöker förklara problemen med den jihad-smittade pakistanska militären till sina överordnade i Washington.
Föreställ dig en USAID officer som försöker förklara varför allmänheten som går till en jihadist-moské vägrar att arbeta på ett USA-finansierat motorvägsprogram.
Obama-administrationens beslut att förbjuda relevant språk i den officiella amerikanska politiska diskursen var ideologiskt motiverad. Och i valet mellan ideologi och verkligheten har Obama-administrationen inducerat en situation där i stället för bygga strategier för att hantera verkligheten, på alla nivåer, har amerikanska tjänstemän tvingats att bygga strategier för att förneka och ignorera verkligheten.
Mot denna bakgrund blir det ganska tydligt varför Obama-administrationens hantering av den politiska oron i Egypten har varit så inkompetent.
När han inledde sitt arbete som president gjorde Obama en kraftfull insats för att ignorera den politiska instabiliteten som bubblar under ytan på hela den auktoritära arabvärlden. USA: s regering instruerades att begränsa programemt som syftade till att utveckla liberala alternativ till det auktoritära och det muslimska brödraskapet. Motiveringen till detta beteende var åter igen ideologisk.
Som världens största översittare hade USA ingen moralisk rätt att döma tyranner som Egyptens president Hosni Mubarak.
När det länge undertryckta folkliga missnöjet kokat över till revolter vi har sett under den senaste månaden i Tunisien och Egypten samt Jemen, Jordanien, Algeriet och andra ställen rusade Obama-administrationen fram för att komma på "rätt sida" av problemet. För att undvika kritik för att vägra att brottas med de problem som har fötts av arabisk maktfullkomlighet, gick Obama till den andra ytterligheten. Han blev den mest frispråkiga förkämpen för fri folklig demokrati i Egypten.
Naturligtvis för att lyckas skutta över till den andra sidan av skalan har Obama varit tvungen att ignorera faran som utgörs av den mest kraftfulla oppositionsrörelsen i Egypten. Muslimska Brödraskapet är fientligt mot USA: s mest grundläggande strategiska intressen i Mellanöstern, men det har sopats under mattan av Obamas administration och dess anhängare i de amerikanska medierna.
Men sedan, mot bakgrund av förbudet mot all diskussion om skälen varför Muslimska Brödraskapet utgör ett hot mot USA - dess jihadistideologi om islams erövring, dess folkmordspolitik, dess islam-baserade judehat och hat mot Amerika, sitt stöd för islamisk terrorism mot icke-jihadistiska regimer i den muslimska världen och mot väst - det är inte förvånande att Obama-administrationen kräver införandet av rörelsen i en post-Mubarak egyptisk regim.
Hur kan administrationen invända mot något som den har valt att ignorera? Obamas administrations ideologiskt drivna strategiska oduglighet är uppenbar överallt.
Från dess slaviska hängivenhet att blidka Iran, dess målmedvetna insisterande på att dra sig ur Irak, till sitt aviserade engagemang att dra sig ur Afghanistan, dess tolerans av Hugo Chavez, och dess infantila återställningsknappsdiplomati mot Ryssland, är Obama-administrationens utrikespolitik på en kollisionskurs med verkligheten.
Men ingenstans är dess utstuderade inkompetens tydligare än dess besatthet med upprättandet av en palestinsk stat väster om Jordanfloden.
Så det var att under sitt besök i Israel den här veckan som Obamas nyligen pensionerade nationella säkerhetsrådgivare general James Jones hävdade att det är Guds vilja att Israel skulle dra sig tillbaka till oförsvarbara gränser, och effektivt skyllde den politiska oron i Egypten på avsaknaden av en palestinsk stat .
Som Jones uttryckte det, "Jag är av den uppfattningen att om Gud hade dykt upp framför president Obama i 2009 och sagt att om han kunde göra en sak på denna jorden, och bara en sak, att göra världen till en bättre plats och ge människor mer hopp och möjlighet för framtiden, vågar jag säga att det skulle ha något att göra med att hitta en tvåstatslösning i Mellanöstern. "
Jones hävdade då, "Tiden är inte på vår sida, och ett misslyckande att agera [i upprättandet av en palestinsk stat] kan utlösa andra Egypten-liknande demonstrationer i andra länder i regionen."
Obama-administrationen är inte ensam om denna helt irrationella uppfattning. Medan den arabiska världen genomgår stora konvulsioner födda ur arvet från maktfullkomlighet och som drar näring från jihadism, står alla av Europas största statsmän i kö bakom Washington att försöka driva Israel till att samtycka till att avstå ännu mer mark till PLO för att skapa ännu en auktoritär, jihadinfekterad arabisk stat.
Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, Storbritanniens utrikesminister William Hague, EU: s utrikespolitik chef Catherine Ashton och andra högre tjänstemän plagierade alla Jones denna vecka.
Att konfrontera Obama-administrationens angrepp på grund av dess ideologiska trohet ger Israel mycket få bra alternativ. De hot Israel står inför beror till stor del på stigande krafter inom jihad, islamisk terrorism och religiöst motiverad äventyrspolitik med kärnkraft som omfamnas av islamistiska politiker och religiösa ledare. Det vill säga, hoten mot Israel beror till stor del på de krafter som Obama-administrationen har valt att ignorera och förneka.
Dessutom innebär Obama-administrationens monotona besatthet att tvinga Israel att ge upp ännu mer mark till den palestinska myndigheten att USA: s centrala Mellanösternpolitik innebär krav på att Israel ytterligare skall stärka dessa onämnbara krafter inom jihad på egen bekostnad. Detta faktum underströks den här veckan när Jerusalem Posts Khaled Abu Toameh avslöjade att de högsta PA ledarna nyligen har ansökt om jordanskt medborgarskap. Mahmoud Abbas och hans likar anser att de inte kommer att vara vinnare om deras repressiva regim i Judéen och Samarien allvarligt utmanas av deras populära jihadistrivaler i Hamas.
Våra ledare är tveklöst frestade att helt enkelt ta minsta motståndets väg och gå med Obama och hans glada gäng av blinda män som de flyttar från lögn till lögn för att försvara sin ideologi från verkligheten.
Men att göra så komme inter att skydda oss när de faror som sås av USA: s strategiska glömska provocerar nästa storbrand.
Israels bästa alternativ är att helt enkelt tala sanning så högt och kraftfullt som det kan och basera vår politik på den. Därvid kommer inte Israel att vinna några vänner i Obama-administrationen eller i Europa, men det förbereder oss för den dag då muren av lögner de bygger från Islamabad till Kairo till Ramallah faller omkull.
caroline@carolineglick.com
Tillgångar
Jag ser att nu drevet verkligen är efter Mubarak, han ska renskrapas som om han råkat ut för den svenska Fattigvården, som vill veta varje krona man har. Hur vore det 0m murvlar och politiker först gick efter de oerhörda summor som Arafat tillskansade sej från mina skattepengar och många många andra? Men det har varit totalt ointressant nu rätt många år. Varför?
.
.
SvD099 SvD901 SvD379 SvD881 SvD745 Sk808
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar